Nu väntar vi bara på lärarstudenterna

Av Lena Mårtensson

Häromdagen kunde vi glädjande rapportera att vi åter kommer att få en lärarutbildning i Skövde. Det är dock inte vi på Högskolan i Skövde som kommer att erbjuda utbildningen utan våra kollegor på Högskolan i Borås. Förenklat går det till så att en grupp studenter från Högskolan i Borås har sin utbildning förlagd till Högskolan i Skövdes lokaler.

Nu när vi vet att de första lärarstudenterna kommer att finnas på vårt campus i januari kan vi blicka tillbaka på en lång resa som tidvis har varit en utmaning. För i lärarutbildningsfrågan blev det helt plötsligt väldigt tydligt för både oss och vår omvärld vad värdeorden i Högskolan i Skövdes utvecklingsplanProfilering, Excellens och Omtanke – verkligen innebär i konkret vardaglig verksamhet.

Högskolan i Skövde har levt med profileringstanken sedan början av 1990-talet och den har fått allt tydligare genomslag i Högskolans verksamhet under senare år. Vi är profilerade för att vi vill vara – ja, just det – excellenta. Eller mer råbarkat uttryckt: Vi ska inte göra allt, men det vi gör ska vi göra riktigt bra. I grunden finns det inget konstigt i detta, framförallt inte om man jämför med andra samhällsområden. Den som vill tillhöra toppskiktet i fotboll gör klokt i att inte samtidigt försöka nå elitnivån i vattenpolo och hästhoppning. Idrotterna är – försiktigt uttryckt – för olika för att det ska uppstå en synergieffekt.

Så länge vi talar om profilering och excellens är det inte svårt att argumentera i lärarutbildningsfrågan. Vi har inte förutsättningar att nå excellens inom lärarutbildningsområdet och därmed ryms inte området inom Högskolan i Skövdes profil. När vi däremot för in nästa värdeord i berättelsen blir det inte lika lätt att argumentera. För även om Högskolan i Skövde strävar efter profilering och excellens ska denna strävan ske med en omtanke om studenter, medarbetare och samhälle. I vårt konkreta fall är samhället ett skaraborgsområde som skriker efter utbildade lärare.

Många möten och diskussioner senare kan jag ändå konstatera att den lösning vi nu har kommit fram till balanserar bra mellan de värdeord som finns inskrivna i Högskolan i Skövdes vision.

  • De medarbetare inom pedagogikområdet som är anställda på Högskolan i Skövde blir en del av den kunskapssfär som utgår från Högskolans i Borås lärarutbildningar.
  • Högskolan i Skövde kan fortsätta sitt profileringsarbete men ändå visa omtanke om sitt närområde.
  • Högskolan i Borås slipper konkurrera om pedagogikstudenter, pedagogiklärare och pedagogikforskare med ytterligare ett västsvenskt lärosäte.
  • Skaraborgsområdet får om några år tillgång till fler utbildade lärare.
  • Till sist kan kvinnan i Töreboda (som en av våra medarbetare talade med i somras) studera till förskollärare i Skövde och fortfarande hinna hem med tåget för att hämta sin son på dagis.

Därmed väntar vi bara på lärarstudenterna.

Om du är intresserad av studera till lärare i Skövde gör du din ansökan här.

Några råd till våra nya studenter

Av Lars Niklasson

Som rektor för en Högskola har jag vissa plikter. En av de roligare är att hälsa nya studenter välkomna när höstterminen startar. Det lilla talet inför de nya studenterna innehåller vissa stående punkter, man ska till exempel hälsa välkommen och berätta lite om lärosätet. Därefter följer punkter som går att variera. Det är de delar av talet där jag som rektor ska ge studenterna några ord som de kan bära med sig under sin utbildningstid.

När jag idag, från scenen på Högskolan i Skövdes festpyntade campus, hälsade våra nya studenter välkomna, valde jag att understryka vikten av att studenterna engagerar sig inom olika områden.

För det första är det givetvis viktigt att en ny student engagerar sig i själva utbildningen. Heltidsstudier är att likställa med ett heltidsarbete och innebär en stor ekonomisk investering. De flesta studenter lever helt eller delvis på studielån och ett stort eget studieengagemang ökar avkastningen per lånad CSN-krona.

För det andra behöver en ny student engagera sig i sina studiekamrater. Det fina med just högskolestudier är att det inte råder någon betygskonkurrens mellan studenterna inom en och samma kurs. Vi som arbetar på Högskolan ger med glädje alla studenter på en kurs högsta betyg om alla studenter på kursen når de uppsatta kunskapsmålen.

För det tredje är det viktigt att en ny student engagerar sig i Studentkåren. En representativ och stark studentkår är bra för både den enskilda studenten och för Högskolan.

Utöver konkreta råd till studenterna vill en rektor i välkomsttalet också peka på de högre värden som vi knyter till människors strävan efter att utbilda och bilda sig. När jag idag talade till studenterna uppmuntrade jag dem att använda sin utbildningstid till att överbrygga de murar och gränser som ibland finns mellan oss människor. Murarna kan till exempel vara språkliga, kulturella eller sociala. Jag hoppas att våra nya studenter utnyttjar utbildningstidens möjligheter att interagera med människor från andra akademiska discipliner, länder och kulturer. Om studenterna gör detta under sin utbildningstid ökar möjligheten att vårt framtida samhälle baseras på förståelse och tillit mellan människor.

Att tala inför framtida stjärnor

Av Lars Niklasson

Även en rektor för en Högskola måste ibland tillåta sig att stanna upp och reflektera. Jag brukar göra detta genom att titta upp på natthimlen. När jag ser alla strålande stjärnor blickar jag tillbaka i tiden. Karlavagnens sju stjärnor ligger till exempel på ett avstånd av mellan 62 och 360 ljusår från oss. Jag kom att tänka på detta den 19 maj, när jag höll tal inför våra avgångsstudenter. När jag såg på studenterna kändes det nämligen som om jag gjorde det omvända mot när jag betraktar natthimlen, jag blickade in i framtiden. För dessa – i många fall unga – människor är vårt samhälles framtid.

Många av studenterna satt säkert och tänkte att de just i det ögonblicket avslutade något. De hade nått slutet på flera år av studier, slutet på tillvaron som student och slutet på det intensiva umgänget med kurskamraterna. I mitt tal bestämde jag mig dock för att utmana studenterna lite. Därför sa jag att de inte nått slutet, de var faktiskt bara i början av något.

För att förklara för studenterna vad jag menade använde jag en liknelse med en vägkorsning där tre vägar löper mot horisonten och framtiden. Den första vägen leder studenten till det där arbetet som hon eller han har längtat efter. Den andra vägen leder också fram till ett arbete men vägen går via ett eget företag. Studenten blir en entreprenör. Den tredje vägen leder fram till den akademiska stegen och en utbildning på nästa nivå. Högskolan i Skövde har ambitionen att kunna erbjuda utbildningar på alla nivåer och flera av studenterna i salen hade säkert redan sökt till någon av våra masterutbildningar.

Oavsett vilken väg studenterna valde när de klev ut ur Götasalen hoppas jag de har fått goda redskap med sig från sin tid på Högskolan i Skövde. Framförallt hoppas jag de har tillgodogjort sig två egenskaper som de kommer att ha stor nytta av i dagens samhälle: Förmågan att förhålla sig skeptisk och källkritisk samt förmågan att samarbeta med andra.

I dagens samhälle är det viktigare än någonsin att kunna förhålla sig skeptisk och källkritisk. Digitaliseringen och de sociala medierna har inneburit att felaktigheter lättare får spridning än vad som var fallet för bara tio år sedan. Om våra högre utbildningar bara i någon mån kan bidra till att vaccinera människor mot faktaresistens och påverkan från fake news är det en samhällelig välgärning.

Förmågan att samarbeta med andra och bygga effektiva nätverk är också viktigare idag än den någonsin har varit. Våra studenter kommer alla att ha arbeten där det ibland är viktigt att få råd från någon utanför den egna organisationen. Då kan deras nätverk, de människor de genom samarbete har byggt upp relationer till, komma väl till pass.

När jag avslutat mitt tal vid avslutningshögtiden tittade jag på studenterna och försökte föreställa mig deras framtid. Jag hoppades att de alla skulle bli strålande stjärnor.

Att inte göra allt, men göra bra

Av Lars Niklasson

I Skaraborg är det brist på förskollärare. Kommunerna i Skaraborgsområdet hade därför gärna sett att Högskolan i Skövde hade en förskollärarutbildning. Vi har idag inte någon sådan utbildning och att bygga upp en förskollärarutbildning är inte aktuellt, Högskolan i Skövde har varken examensrättigheter eller resurser att göra detta. Vad vi däremot kan göra är att låta ett annat lärosäte ge sin förskollärarutbildning i våra lokaler och en sådan lösning verkar nu vara på gång. Vårterminen 2018 hoppas vi att en grupp studenter på Högskolan i Borås förskollärarutbildning ska ha sina studier förlagda till Högskolan i Skövdes campus.

Som jag tidigare påpekat är Skaraborgsområdet underdimensionerat när det gäller tillgång till högre utbildning. Det innebär dock inte att Högskolan i Skövde ska kasta sig in och bygga upp egna utbildningar på nya områden bara för att vi ska växa. Istället handlar det för oss om att växa på de områden där vi har förutsättningar att hålla hög kvalitet och kan vara relevanta för vår omvärld. I förskollärarutbildningsfallet är kravet på relevans uppfyllt, men vi har inte förutsättningar att skapa den excellenta utbildnings- och forskningsmiljö som krävs. I det läget får vi hitta en annan lösning och låta ett annat lärosäte disponera våra lokaler för att ge sin utbildning i Skövde.

Statliga forskningsmedel

För att kunna ge en akademisk utbildning av hög kvalitet på vetenskaplig grund krävs en bra bas av forskning att ställa utbildningen på. Inom akademin säger vi att utbildningen på detta sätt blir ”forskningsförankrad”. När det gäller tekniska och naturvetenskapliga utbildningar finns ganska stora möjligheter att använda externa forskningsmedel för att bygga en stark forskningsförankring. Men för samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar – och hit hör förskollärarutbildningen – finns inte samma tillgång till externa forskningsmedel. Det innebär i sin tur att det lärosäte som ger en förskollärarutbildning måste använda sitt statliga forskningsanslag för att forskningsförankra utbildningen.

I Högskolan i Skövdes fall är det statliga forskningsanslaget lågt. Under perioden 2012 – 2015 erhöll svenska högskolor och universitet i genomsnitt cirka 55 000 kronor per helårsstudent i statligt forskningsanslag, med ett medianvärde om cirka 25 000 kronor per helårsstudent. Högskolan i Skövde fick samtidigt 10 000 kronor per helårsstudent.

Förändring på gång

Nu kan nivån på forskningsanslagen komma att ändras i framtiden. Häromdagen signalerade nämligen regeringen att man vill se över hela systemet för dimensionering och resurstilldelning av högre utbildning i Sverige, det inkluderar fördelningen av statliga forskningsanslag. I sitt kommittédirektiv skriver regeringen att: ”..såväl de äldre som de nyare universiteten och alla högskolor måste ha rimliga förutsättningar att bedriva högre utbildning på vetenskaplig grund och bygga upp starka och profilerade forskningsmiljöer, särskilt inom vissa specifika områden.”

Jag välkomnar regeringens initiativ. Skrivningarna ”starka och profilerade” och ”vissa specifika” i stycket ovan är dock tecken på att regeringen ser försiktiga förändringar framför sig. Det är möjligt att staten i framtiden kommer att låta de nya universiteten och högskolorna – den grupp lärosäten dit Högskolan i Skövde hör – få en större del av den statliga forskningskakan. Men då kommer vi att få det inom ”vissa specifika” områden där vi kan vara ”starka och profilerade”. Därmed verkar det som om Högskolan i Skövde har gjort ett strategiskt korrekt val när vi sätter profilering i fokus för utvecklingen 2017 – 2022. Vi ska inte utbilda och forska inom alla områden, men där vi väljer att utbilda och forska, där ska vi göra det bra. Det är själva essensen av att vara ett profilerat lärosäte.

Vår utveckling är tydligt grundad i vår historia

Av Lars Niklasson

I år har vi bedrivit högskoleutbildning i Skövde i 40 år. De första sex åren under en interimistisk styrelse och sedan 1983 inom ramen för den statliga myndigheten Högskolan i Skövde.

Nu när vi står inför att implementera den utvecklingsplan som ska gälla de kommande sex åren, tycker jag det kan vara på sin plats att reflektera lite över historien och i den identifiera vilka arv våra företrädare lämnat över till oss att förvalta. Vi som idag har ansvaret för Högskolan kan säkert lära oss mycket av historien och tillämpa dessa lärdomar när vi utvecklar framtidens Högskolan i Skövde.

Under Högskolan i Skövdes förste rektor, Lars-Erik Johansson (rektor 1983 – 2001), utvecklades en tydlig profilering av Högskolan. Idén om att lärosätet inte skulle göra allt utan koncentrera verksamheten till vissa specifika områden och bli framstående inom dessa, blev kännetecknande för oss. Redan från starten hade således Högskolan både profilering och excellens som tydliga grundvalar för verksamheten. I början av 80-talet var verksamheten inriktad mot informationsteknologi, teknik och ekonomi. Under 90-talet tillkom inriktningar mot vård och hälsa, samt biovetenskap.

Under Leif Larssons rektorsperiod (2001 – 2010) fortsatte profileringsarbetet, bland annat genom att samla forskningen inom fem forskningscentrum. Ambitionen var att kunna utveckla tillräcklig kompetens för att inom centrumen få rättigheter att examinera inom utbildning på forskarnivå. Ingenjörer och datavetare gjorde gemensam sak och fick 2010 Högskolans första examinationsrätt för utbildning på forskarnivå inom informationsteknologi. Under perioden utvecklades samverkan med det omgivande samhället, speciellt näringslivet, starkt. Forsknings- och innovationsmiljön Portalen, som tillkom under denna period, påminner oss om hur viktig samproduktion med omvärlden är när vi utvecklar vår behovsmotiverade forskning.

Åren 2010 – 2016 var Sigbritt Karlsson rektor för Högskolan i Skövde. Dessa år kännetecknades av en accelererad strävan efter akademisk excellens och kvalitetsfrågorna var i centrum. En närmare koppling mellan utbildning och forskning blev möjlig genom att de tre tematiska institutionerna nu blev fem mera ämnesmässigt inriktade institutioner. De fem forskningscentrumen utgjorde den forskningsmässiga basen i dessa institutioner. Att Högskolans kvalitetsarbete varit lyckosamt stod klart när Universitetskanslersämbetet genomförde sina granskningar av utbildningen vid samtliga universitet och högskolor. Högskolan i Skövde kom mycket väl ut i dessa granskningar.

Om jag med några få ord summerar mina tankar över vad som kännetecknat Högskolans utveckling, så tänker jag på profilering kopplat till Lars-Eriks rektorsperiod och samverkan kopplat till Leifs period. För Sigbritts period tänker jag på tre begrepp – kvalitet, kvalitet och kvalitet, vilket hon själv ofta påminde om.

De tre värdeord som den nya utvecklingsplanen vilar på, kan enkelt knytas till historien. Profilering har från början utgjort grunden i strävan att nå excellens. I utvecklingen av Högskolan har många medvetna val gjorts för att säkerställa att Högskolan inom valda ämnesområden kan erbjuda utbildning av hög kvalitet på alla nivåer och högkvalitativ forskning som möter samhällets utmaningar. Genom vår fyrtioåriga historia har de som bidragit till Högskolans utveckling visat stor omtanke om att lämna i arv en högskola som ständigt utvecklas vidare.

Låt nu oss som för närvarande är ansvariga för Högskolan i Skövdes utveckling göra detsamma.

Vi ska växa med omtanke

Av Lars Niklasson

I mitt senaste blogginlägg lyfte jag fram goda skäl för vår omvärld att verka för att Högskolan i Skövde ska växa, både på utbildnings- och forskningssidan. Den som argumenterar för högre utbildnings- och forskningsanslag till de nya högskolorna brukar ofta få höra motargumentet att staten inte ska sprida ut forsknings- och utbildningsresurser för mycket. Den svepande motiveringen till detta brukar vara att kvaliteten på forskning och utbildning är högre vid de äldre universitetsmiljöerna.

Ett mindre och yngre lärosäte kan absolut hålla mycket hög kvalitet på utbildning och forskning. Högskolan i Skövdes resultat i UKÄ:s nationella utvärderingar av utbildningskvalitet är ett talade exempel på detta. Mats Ericsons analys av UKÄ:s utvärderingar visar att av alla svenska lärosäten hade Högskolan i Skövde näst högst andel utbildningar med omdömet ”mycket hög kvalitet” och tredje lägst andel utbildningar med omdömet ”bristande kvalitet”, om utfallet rensas från studenternas studiesociala bakgrund.

Men kvalitetsdiskussionen kan även föras på forskningsområdet. 2015 låg Högskolan i Skövde, enligt UKÄ:s årsrapport, i svensk topp fem när det gäller förmågan att attrahera externa medel i förhållande till det statliga anslaget för forskning. Externfinansiering är ju en av de två kvalitetsindikatorer som använts för omfördelning av forskningsmedel mellan lärosäten. Samtidigt ska vi vara öppna med att vi har behov av att utvecklas när det gäller publicering och citering.

Nu ska vi inte enbart förlita oss på att andra ska hjälpa Högskolan i Skövde att växa. Vi som arbetar på Högskolan måste hela tiden verka för att lärosätet växer av egen kraft. I den nya utvecklingsplanen som  Högskolan i Skövdes styrelse antog i december är både tillväxt- och kvalitetsambitionerna tydliga.  Den säger till exempel att andelen extern forskningsfinansiering ska öka från drygt 63 procent av Högskolans totala forskningsintäkter 2015 till 70 procent 2022. Till detta har vi knutit ett ambitiöst kvalitetsmål som handlar om att  öka andelen högt citerade vetenskapliga artiklar som våra forskare är författare eller medförfattare till.  Det finns även goda möjligheter att växa med hjälp av externt finansierad utbildning. 2015 var Högskolan det lärosäte i landet  som hade den femte lägsta andelen externfinansierad utbildning.

Högskolan i Skövde kan alltså både ges förutsättningar att växa och kan växa av egen kraft. I båda fallen handlar det dock om att agera på ett sätt som säkerställer att vi behåller och utvecklar vår idag redan höga kvalitet i forskning och utbildning. Förenklat kan man säga att vi strävar efter en omtänksam tillväxt.

Vår utsatthet kan vara en fördel

Av Lena Mårtensson

Den akademiska ledare som besöker ett bibliotek och tar sig fram till avdelningen för ledarskaps-och managementlitteratur riskerar att bli lätt uppgiven. Väldigt få av böckernas teorier och metoder är tillämpbara i akademiska organisationer. För det första tar böckerna inte hänsyn till akademins två parallella styrsystem, det kollegiala styrsystemet och linjestyrningssystemet. För det andra tar metoderna inte hänsyn till den akademiska friheten. En frihet som vissa intressegrupper ibland överdriver men som ändå är en grund i all svensk akademisk verksamhet.

Högskolan i Skövde arbetar just nu med en ny utvecklingsplan. Det är ett dokument som vår styrelse använder för att utveckla lärosätet. Att målstyra en akademisk organisation är dock, som framgår ovan, inte detsamma som att målstyra andra organisationer. Trots detta har jag intrycket att vi på Högskolan i Skövde ofta har lätt att få organisationens acceptans för uppsatta mål. Vår storlek och konstruktionen av vårt kollegiala styrsystem är två uppenbara anledningar till detta. Men en tredje anledning är mindre uppenbar, det är vår utsatthet.

Politiska beslut, händelser i vår omvärld och interna svårigheter påverkar ett mindre lärosäte snabbare än ett stort. De medarbetare som varit några år på Högskolan i Skövde är väl medvetna om detta. De vet att Högskolans kanske starkaste fördel är den snabba förmågan att anpassa sig till nya förutsättningar, att snabbt ställa om. Vi gjorde det under finanskrisen 2008, vi gjorde det när sammanslagningsvindarna blåste som hårdast 2011 och vi gör det just nu för att anpassa oss till sjunkande statsanslag. Flexibiliteten tvingas fram av vår utsatta position och kan därmed i vissa fall faktiskt vara en konkurrensfördel.

Det här är en anledning till att jag ser fram mot att börja jobba med den nya utvecklingsplanen. Mina erfarenheter från lärosätet säger mig nämligen att organisationen kommer att agera som den brukar: ”Okej, vi har fått delvis nya förutsättningar, hur förhåller vi oss till det då?”

Läs mer om:
Högskolan i Skövde
Högskolan i Skövdes fakultetsnämnd
Utvecklingen av Högskolans utbildningsutbud

Föds man verkligen till entreprenör?

Av Lena Mårtensson

På tisdag, den 22 november, kommer prins Daniel till Högskolan i Skövde. Besöket sker inom ramen för det som kallas Prins Daniels Fellowship och Entreprenörskapsprogram. En satsning som ska inspirera unga människor till entreprenörskap och stötta unga entreprenörer.

Prins Daniel och hans inspiratörer kommer lämpligt till Högskolan i Skövde. I dagarna släppte nämligen Högskolans forskare Susanne Durst och Jan Sedenka en rapport om studenters inställning till entreprenörskap. Studien är en del i ett större internationellt projekt och om vi gör en väldigt förenklad sammanfattning av rapporten visar den att en mindre del av studenterna kan tänka sig att starta ett eget företag direkt efter studierna. Rapporten visar också det verkar vara lite si och så när det gäller lärosätens förmåga att inspirera sina studenter till entreprenörskap.

En möjlig anledning till att vi inom högre utbildning verkar ha svårt att inspirera våra studenter till att bli egna företagare kan ha att göra med den bild av entreprenören som sprids i samhället. Vi ska ju utbilda våra studenter, genom sina studier ska studenterna förvärva färdigheter de inte redan har. Här krockar vår kultur med det sätt på vilket entreprenören framställs i många sammanhang. De finns nämligen en tendens att tala om entreprenören som en alldeles speciell personlighetstyp. När retoriken läggs upp på ovanstående sätt blir konsekvensen att entreprenörskap inte går att lära sig, man är entreprenör från födseln eller man är det inte.

Givetvis har forskare inom ekonomiområdet och vissa andra aktörer en mer nyanserad bild av frågan (här finns ett exempel), men den mer nyanserade bilden har ibland svårt att tränga igenom. Bilden av entreprenören som en människa med närmast övernaturliga egenskaper verkar dominera.

Det är viktigt att de av våra studenter som vill ta klivet in i eget företagande känner att de har stöd att göra detta. Men jag tror att våra studenter skulle få en större tro på sin entreprenöriella förmåga om vi använde en annan dominerande retorik. Vi behöver komma bort från tanken att någon är en entreprenör och istället se det som att individer, genom eget hårt arbete, kan lära sig bli entreprenörer.

En student på Högskolan i Skövde som vill bli entreprenör eller att träna sin entreprenöriella förmåga har mycket stöd att hämta. Vid lärosätet finns till exempel forskning inom strategiskt entreprenörskap. Vi har också tillgång och närhet till den förnämliga företagsinkubatorn i Gothia Science Park och till Drivhuset som hjälper företagsamma studenter. Prins Daniels Fellowship kommer därmed till ett lärosäte där det både finns vilja och förutsättningar utbilda människor till framtida entreprenörer.