Att bygga en flexibel brygga

Av Lena Mårtensson

Samhället kommer under överskådlig tid att behöva hantera olika utmaningar. En sådan utmaning är samhällets digitalisering. En annan är förverkligandet av Agenda 2030 som Sverige och FN:s alla övriga medlemsstater har enats kring. För Sveriges del är ambitionsnivån hög. Regeringen vill att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter och samtidigt vara världsledande i omställningen till hållbar utveckling. Högskolan i Skövde ska bidra till lösningen av dessa globala utmaningar genom att adressera dem i vår forskning och i våra utbildningar.

Varje del kan bidra

I januari 2017 sjösatte Högskolan i Skövde en ny sexårig utvecklingsplan för lärosätet. Planen var ett resultat av ett omfattande internt arbete som bland annat ledde fram till att Högskolan valde ett samlande tema för sin verksamhet: Digitalisering för hållbar utveckling. Men hur man ska arbeta med ett sådant tema i en akademi där vi sysselsätter oss med en mängd olika ämnesområden och frågeställningar kräver eftertanke. Hur tar vi exempelvis tillvara digitaliseringens möjligheter inom våra sjuksköterskeutbildningar och vad innebär hållbar utveckling för våra utbildningar och vår forskning inom dataspelsområdet?

Ett sätt att förhålla sig till dessa frågor är att se det samlande temat som en slags flexibel brygga mellan Högskolan i Skövdes olika delar. Bryggans ena ände är förankrad i vår starka forsknings- och utbildningsmiljö inom informationsteknologi. Därefter kan varje del av Högskolan i Skövde bidra till bryggans konstruktion med kompetens från respektive ämnes- och expertisområde Det är kombinationen av de samlade kompetenserna som gör bryggan stark.

Fantastisk kreativitet

Det finns utbildningar och forskning på Högskolan i Skövde som kan tyckas ligga utanför det samlande temat. Men digitalisering för hållbar utveckling är ett tillräckligt brett tema för att varje institution, ämnesgrupp och avdelning ska kunna tillämpa temat utifrån de förutsättningar man har. Då är det dock viktigt att verksamhetens olika delar verkligen får möjlighet att diskutera igenom vad temat betyder i det vardagliga arbetet.

Under 2017 och första halvåret 2018 har arbetet med digitalisering för hållbar utveckling ägt rum inom respektive ämnesområde vid våra institutioner samt inom Högskolans verksamhetsstöd. Högskolans styrelse har dessutom underlättat arbetet genom att ställa pengar ur vårt strategiska investeringsprogram till förfogande. Det är med stor glädje vi från högskoleledningens sida ser den fantastiska kreativitet och alla förslag på idéer som vi får del av från olika grupperingar på lärosätet.

Till hösten planerar vi för en högskoleövergripande personaldag där digitalisering för hållbar utveckling står i fokus. Då är det också dags att börja samordna arbetet med temat för att bland annat identifiera högskolegemensamma områden. På det här gradvisa sättet kan vi över tid skapa oss en gemensam bild av vad temat digitalisering för hållbar utveckling på Högskolan i Skövde innebär.

Ingen gör allt men alla gör något

Högskolan i Skövdes nuvarande utvecklingsplan gäller fram till och med 2022. Under denna period kommer vi att arbeta med att integrera temat digitalisering för hållbar utveckling i Högskolans olika områden. Det är ett långsiktigt arbete som kräver såväl tid som reflektion. Vi räknar också med att vi har den tid som krävs för att temat ska växa organiskt efter modellen att ingen gör allt men alla gör något.

Samhällets behov av att utvecklas på ett hållbart sätt kommer att kvarstå och digitaliseringen är ett redskap för att möta detta behov. Vårt högskoleövergripande tema kommer därför att blir allt mer angeläget och viktigt över tid. Vi som arbetar på Högskolan i Skövde fortsätter därför att visa omtanke om vår omvärld och stärker vårt aktiva arbete med temat digitalisering för hållbar utveckling.

Hur kan den svaga kopplingen mellan utbildning och forskning stärkas?

Av Lars Niklasson

På Högskolan i Skövde strävar vi efter att bygga det vi kallar för kompletta miljöer. Det innebär att vi utbildar på alla nivåer inom ett ämnesområde och att utbildningarna vilar på en gedigen bas av egen forskning. Vi vill helt enkelt att utbildning och forskning ska sitta ihop.

Regeringen vill också ha kompletta miljöer. I direktivet till den styr-och resursutredning som nu pågår står att ”Det måste vara möjligt för universitet och högskolor att skapa sammanhållna kunskapsmiljöer i vilka utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället ingår”. Även regeringens utredare Pam Fredman har i en preliminär skiss pekat på att kopplingen mellan utbildning och forskning är svagare i Sverige än i många jämförbara länder och det är något vi behöver åtgärda.

Flera orsaker bakom problemet

Det finns flera orsaker till att glappet mellan utbildning och forskning har ökat. Den mest fundamentala orsaken, menar jag, är att anslagen för forskning i allt väsentligt fördelas utan relation till anslagen för utbildning. Tilldelning av forskningsmedel baseras till allra största delen på hur mycket forskningsmedel lärosätet haft historiskt. Det betyder att äldre lärosäten har en avsevärt högre tilldelning än yngre, utan hänsyn till att båda har viktiga utbildningsuppdrag. Dessutom tas det i fördelningen av forskningsanslag inte hänsyn till de utbildningsinriktningar som bedrivs, t.ex. om det finns ett stort behov av forskning kopplat till dessa utbildningsinriktningar eller inte.

Jag menar att det generellt svaga sambandet mellan medelsfördelning till utbildning och till forskning har möjliggjort ett akademiskt landskap där det inte finns en tydlig koppling mellan vilka områden ett lärosäte utbildar inom, och vilka det forskar inom. För de lärosäten som har ett större utbildningsuppdrag än forskningsuppdrag, finns dock en implicit koppling eftersom lyckosam rekrytering av lärare förutsätter att lärosätet kan tillhandahålla rimliga möjligheter till forskning för den enskilde läraren. En högkvalitativ utbildning förutsätter forskning inom relevant område.

För mindre lärosäten gäller även ett omvänt förhållande. De begränsade forskningsresurserna tillåter inte att forskning bedrivs inom områden där utbildning inte kan finansiera del av lärares anställning. De knappa forskningsresurserna bidrar på detta sätt att knyta forskningen närmare utbildningen.

En brist på helhetssyn

En annan orsak till glappet mellan utbildning och forskning, som även identifieras i styr- och resursutredningen, är hur pengarna från våra statliga forskningsfinansiärer – till exempel Vetenskapsrådet, Forte, Formas och Vinnova – fördelas.

Majoriteten av de statliga forskningsfinansiärerna ställer inga krav på att det finns en koppling mellan den forskning som får pengar och den utbildning som bedrivs på lärosätet. KK-stiftelsen är det lysande undantaget men stiftelsen fördelar bara tre procent av de externa forskningsmedlen i Sverige. KK-stiftelsens krav visar dock på en helhetssyn som, förvånande nog, inte präglar de andra statliga forskningsfinansiärerna.

Glappet mellan utbildning och forskning ökar också av att flera forskningsfinansiärer kräver att lärosätet medfinansierar de projekt som finansiären stöttar. Detta riskerar att bidra till att de statliga forskningsanslagen inte går till forskning som har koppling till lärosätets egna utbildningsområden, utan till de områden som finansiärerna pekat ut som nationellt viktiga.

Omfördela 3 miljarder

Om vi menar allvar med återknyta kontakten mellan utbildning och forskning på svenska lärosäten behöver vi göra något radikalt. En konkret möjlighet är att regeringen, genom budgetpropositionen, flyttar pengar från de statliga forskningsfinansiärerna till lärosätenas forskningsanslag. Denna möjlighet identifieras i styr- och resursutredningen. En omfördelning som skulle ge alla svenska lärosäten ytterligare 10 000 kr per helårsstudent kostar cirka 3 miljarder. Dessa pengar skulle lärosätena kunna använda till forskning inom utbildningsrelevanta områden.

En sådan omfördelning skulle ge lärosätena avsevärt bättre möjligheter att forskningsförankra sina utbildningar. Studenterna skulle också, i än högre grad än idag, bli bärare av de senaste forskningsrönen och ha bättre förutsättningar att utveckla samhället för att möta framtida utmaningar.

Jag är på intet sätt emot att lärosäten ska konkurrera om studenter och forskningspengar. Konkurrensen håller oss alerta och hindrar oss från att stelna i gamla strukturer. Jag delar också den uppfattning som tydliggörs i styr- och resursutredningen, nämligen att de statliga forskningsfinansiärerna har en viktig roll att spela när det gäller att utveckla forskningskvaliteten och styra forskningspengar till samhällsviktiga områden. Det vi måste diskutera är hur stor denna roll ska vara och vilket helhetsansvar de statliga forskningsfinansiärerna ska ta. För som sagt, vi vill alla att utbildning och forskning ska sitta ihop.

En balans mellan det praktiska och det akademiska

Av Lena Mårtensson

Den som genomgår ett grundutbildningsprogram på Högskolan i Skövde får en generell akademisk examen och i vissa fall även en akademisk yrkesexamen. Det två yrkesexamina på grundnivå vi just nu utbildar till vid Högskolan i Skövde är högskoleingenjör och sjuksköterska. När vi ger dessa utbildningar ska utbildningstiden fördelas mellan dels de kunskaper och färdigheter som krävs för att klara yrket, dels det vi kan kalla generella akademiska förmågor. Till dessa generella akademiska förmågor hör bland annat

  • förmågan att göra självständiga och kritiska bedömningar,
  • förmågan att självständigt kunna urskilja, formulera och lösa problem samt
  • förmågan att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå.

Skillnad mellan olika utbildningsformer

Hur utbildningstiden ska fördelas mellan yrkeskunskaper och akademiska förmågor är en källa till diskussion, både internt vid Högskolan och i de samtal vi har med våra studenters framtida arbetsgivare. Vissa arbetsgivare vill i princip kunna hämta en student direkt från grundutbildningen och sätta personen i högt specialiserad yrkesutövning från dag ett. Andra arbetsgivare vill rekrytera en grundutbildad person och själva sköta medarbetarens specialisering. Förhållningssättet skiftar mellan utbildningsområden och branscher. Variationen i arbetsgivarnas önskemål minskar dock något när vi kommer till utbildningar på avancerad nivå (magister, master och specialistsjuksköterskeexamen) eftersom dessa utbildningar i sig själva är en specialisering.

Utmaningen för oss som arbetar inom akademin är att vi måste arbeta lika mycket med att förmedla praktiska yrkeskunskaper som generella akademiska förmågor. Lagen tillåter oss inte att välja det ena framför det andra. Här skiljer sig en akademisk utbildning starkt från exempelvis de utbildningar som ges inom yrkeshögskolan. Den som är intresserad kan med fördel parallellt läsa högskolelagen (SFS 1992:1434) och lagen om yrkeshögskolan (SFS 2009:128). Det handlar inte om att ställa de båda utbildningsformerna mot varandra utan att se svart på vitt att olika utbildningsformer är skapade med olika syften.

En svår balansakt

Ibland upplever jag att det krävs en viss fasthet när vi ska värna de generella akademiska förmågorna i Högskolans yrkesutbildningar. Jag har en djup förståelse för att arbetsgivare på desperat jakt efter arbetskraft vill att studenterna ska vara så ”färdiga” som möjligt när de kommer ut från Högskolan. Samtidigt måste vi som lärosäte värna det som skiljer en akademisk utbildning från andra typer av utbildningar. I den här dialogen gäller det att både vara lyhörd för arbetsgivarnas snabbt skiftande behov och trogen de grundläggande akademiska värdena. Det är en svår balansakt som vi måste genomföra.

En sak är dock säker. Arbetslivets kompetensbehov förändras snabbt. Vad som är exakt rätt kompetens hos en ingenjör inom ett visst fält idag kommer sannolikt att skilja sig mycket från vad som är exakt rätt kompetens hos en ingenjör inom samma fält år 2038. Därmed blir förmågan att göra självständiga och kritiska bedömningar, förmågan att självständigt kunna urskilja, formulera och lösa problem samt förmågan att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå kanske det viktigaste vi kan utveckla hos våra studenter. Detta eftersom vi vill att de ska ha beredskap att möta förändringar under ett långt yrkesliv.

Gemensamma krafter kan ge Högskolan i Skövde möjlighet att växa

Som rektor för Högskolan i Skövde blev jag mycket glad när ordförandena för Skaraborgs samtliga femton kommuner, i en debattartikel den 1 februari, gjorde tydligt att de ser Högskolan som central för Skaraborgs kunskaps- och kompetensförsörjning. Vi som arbetar på Högskolan vill verkligen bidra till att människor som lever och arbetar i Skaraborg har tillgång till förstklassig utbildning och forskning. Vi vill också bidra till att attrahera nya människor till regionen och ge vår regions arbetsgivare möjlighet att rekrytera medarbetare med rätt kompetens.

Skaraborg behöver fler utbildningsplatser

Ordförandenas debattartikel pekar på ett strukturellt problem som endast kan lösas på nationell nivå, nämligen att Högskolan är för liten. 2015 fanns det i genomsnitt 30 statligt finansierade platser för högre utbildning per tusen invånare i Sverige. I Skaraborg var motsvarande siffra 15 platser per tusen invånare. Ledningen för Högskolan kommer att föra fram detta faktum i kommande budgetdialoger med regeringen. Vi menar att siffrorna är ett starkt argument för att Högskolan borde få möjlighet att växa inom såväl utbildning som forskning, och därigenom bidra till en stark arbetsmarknadsregion i Skaraborg.

Högskolan vill växa med 30 procent

Konkret vill vi att Högskolan under den kommande treårsperioden ska få möjlighet att öka sin utbildningsvolym med cirka 30 procent inom ämnesområdena hälsa och vård, ingenjörsvetenskap, IT, ekonomi samt biovetenskap. Vi vill bland annat öka andelen fristående kurser för att kunna erbjuda mer flexibel vidareutbildning till redan yrkesverksamma människor. På lång sikt borde Högskolan i Skövdes totala utbildningsvolym dubbleras för att tillgången till högre utbildning i Skaraborg ska vara i paritet med landet som helhet. Tillväxten måste naturligtvis ske i sådan takt att vi kan behålla den höga kvalitet som Högskolan har i en nationell jämförelse.

Högskolan i Skövde får pengar ur statsbudgeten att utbilda för. Därmed räcker det inte med att Högskolans ledning framför att Skaraborg är missgynnat när det gäller tillgången till högre utbildning. Vi behöver stöd av företrädare för både offentlig och privat sektor. Att ha stöd av samtliga kommunala företrädare i denna fråga känns därför mycket betryggande.

En ödesfråga för Skaraborg

Under mitt första år som rektor för Högskolan i Skövde har jag träffat och samtalat med flera av vår regions högsta politiska företrädare. Dessa diskussioner har tydliggjort att det finns en stor insikt om att utbildningsnivån samt tillgången till utbildning och forskning är något av en ödesfråga för Skaraborgsområdet. Med denna samsyn som grund borde vi med gemensamma krafter kunna övertyga en framtida regering – oavsett färg – om vikten av att Högskolan i Skövde får möjlighet att växa.

När Högskolan i Skövde väl tillåts växa kan vi fokusera på den relativt låga övergången till högre utbildning och den låga utbildningsnivån i Skaraborgsområdet. Eftersom benägenheten att utbilda sig i viss mån är socialt ärftlig har vi även här en gemensam utmaning. För det första måste vi hjälpa ungdomar från studieovana miljöer att våga studera vidare. För det andra måste vi bryta upp de märkliga normer som ger oss för få kvinnliga ingenjörer och för få manliga sjuksköterskor. Redan idag, men än mer i den digitaliserade framtiden, arbetar man inom dessa sektorer lika mycket med människor som med maskiner. Låt oss därför titta på utbildningar och yrken med nya fräscha ögon när vi guidar de ungdomar som ska forma Skaraborgs framtid.

Det livslånga lärandet och vår bild av studenten

Av Lena Mårtensson

Nyligen gjorde Högskolan i Skövde en förändring när det gäller antagningen till våra specialistsjuksköterskeprogram.  Problemet som låg bakom förändringen är enkelt att beskriva.

Vår sektors rutiner för när en ansökan till en utbildning ska vara inne ligger i ofas med arbetslivets förutsättningar, rutiner och regler. Den sjuksköterska som ville vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska på Högskolan i Skövde skulle med normala rutiner söka till utbildningen i mars eller april. Antagningsbeskedet skulle därefter komma i juli, det vill säga för sent för att den blivande studenten skulle hinna ordna tjänstledighet innan utbildningens start.

Nu har vi, med god hjälp från Universitet och Högskolerådet (UHR), hittat en lösning på problemet. I år kan den som vill studera till specialistsjuksköterska på Högskolan i Skövde göra sin ansökan från den 15 februari fram till 15 mars. Det gör i sin tur att antagningsbeskedet kommer redan den 26 april. Därmed blir det enklare att ansöka om tjänstledighet.

Vår bild av studenten

Regeringen – med ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, i spetsen – understryker nu allt hårdare vikten av det livslånga lärandet. Gång på gång framhåller ministern att människors möjlighet att studera vidare, byta karriär och utbilda sig måste öka och finnas under hela livet och i hela landet. Den sjuksköterska som väljer att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska gör därmed något som ligger helt rätt i tiden, som stärker hans eller hennes position på arbetsmarknaden och som bidrar till att minska den brist på specialistutbildade sjuksköterskor som finns inom vården.

Det här med tidsfönstren i antagningssystemet gjorde mig dock fundersam. Sommaren 2017 gick det första antagningsbeskeden till höstens utbildningar ut omkring den 10 juli och höstterminen började den 28 augusti. Jag vågar påstå att det inte bara är sjuksköterskor som har svårt att få ordning på sin tjänstledighet under sådana förutsättningar. Det är knappast en administrativ rutin konstruerad för att främja det livslånga lärandet. Frågan är om antagningsrutinerna kan vara ett symptom på att vi som arbetar på lärosäten och sektorsmyndigheter har svårt att frigöra oss från en föråldrad bild av studenten.

Intellektuellt vet vi givetvis att dagens studentpopulation är heterogen. Vi vet att det i föreläsningssalen sitter både studenter som kommer direkt från gymnasiet och studenter som har flera år i yrkeslivet bakom sig. Vissa av våra studenter pluggar ihop med kompisarna i studentkorridoren medan andra sitter med sitt sovande barns huvud i knät och läser kurslitteraturen. Utmaningen för oss som arbetar inom högre utbildning blir då att hitta rutiner och metoder som fungerar för studenter i olika livssituationer och möjligen behöver vi öka tempot i arbetet med att hitta dessa metoder.

Mycket att vinna

Tiden då vi med rosiga kinder vandrade ut från akademin i 25-årsåldern för att aldrig mera återvända är över. Lärosäten, arbetsgivare och arbetstagare måste arbeta tillsammans för att underlätta det livslånga lärandet och det kommer att krävas flexibilitet av alla parter.

Min egen erfarenhet är att studenter med yrkeserfarenhet berikar en utbildning. När yrkesverksamma människor återvänder till akademin för att vidareutbilda sig uppstår en korsbefruktning mellan praktik och vetenskap som även sporrar de studenter som kommer till lärosätet utan tidigare arbetslivserfarenhet. Vi inom akademin har därmed allt att vinna på att gynna det livslånga lärandet.

Hög utbildningsnivå är en förutsättning för regional tillväxt

Av Lars Niklasson

Forskaren Nicola Gennaioli har, efter att ha gjort en analys av 1 569 regioner runt om i världen, pekat på befolkningens utbildningsnivå som en viktig faktor för en regions ekonomiska utveckling. Samma slutsats drar även Johan Eklund och Per Thulin i en rapport.Den politiker som vill gynna tillväxten i den region där hen har sina väljare bör därmed sätta sig in i hur det står till med regionens utbildningsnivå och hur denna kan påverkas.

Utbildningsnivån i Skaraborg behöver höjas

I den här bloggen har jag tidigare påpekat att andelen högutbildade bland anställda har ökat mer i Högskolan i Skövdes närområde än i övriga landet. Högskolan i Skövde har därmed gjort stor nytta när det gäller att höja utbildningsnivån i Skaraborgsområdet. Det finns dock mycket kvar att göra eftersom Skaraborg fortfarande har en lägre utbildningsnivå än genomsnittet för riket.

Statistik från SCB för 2016 visar att cirka 24 procent av landets befolkning i åldersgruppen 21 – 65 år har en eftergymnasial utbildning som är tre år eller längre. I Skaraborgsområdets 15 kommuner är motsvarande siffra ungefär 17 procent, med stora variationer mellan kommunerna och även mellan män och kvinnor. Kvinnor studerar vidare i avsevärt högre grad än vad män gör. Häromveckan visade även statistik från Universitetskanslersämbetet att Skaraborgsområdet också har en lägre övergång till högre utbildning än riket som helhet.

Tre huvudsakliga perspektiv är viktiga för att i än högre grad säkerställa att utbildningsnivån i Skaraborgs kommuner kan höjas.

  • Det första är att öka tillgången till högre utbildning i vår närregion. Forskning av Lina Bjerke och Charlotta Mellander visar att studenter från landsbygdsregioner som studerar i landsbygdsregioner i högre grad stannar i stannar kvar efter sina studier. Detta jämfört med i vilken grad studenter från landsbygdsregioner som studerar i storstadsregioner återvänder efter att deras studier är klara. Därför är det viktigt att det finns en god tillgång till högre utbildning lokalt.
  • Det andra är att inspirera Skaraborgs ungdomar att i högre grad studera vidare efter gymnasiet. Västsvenska handelskammarens rapport 2014:4 visade att det i många av Skaraborgs kommuner finns en hög andel bland 20-åringarna som har grundläggande behörig till högskolestudier, men också att övergången till högre studier är lägre än genomsnittet för riket.
  • Det tredje är att skapa goda förutsättningar att utveckla regionens arbetsliv. Det gör vi genom att kompetensutveckla redan yrkesverksamma och att underlätta för studenter som lämnar Högskolan att få ett jobb eller skapa ett eget jobb i regionen.

Inom sina profilområden kan Högskolan i Skövde spela en viktig roll för att höja utbildningsnivån ur alla ovanstående perspektiv. Det belyser kanske även varför lärosäten av Högskolan i Skövdes typ ibland kallas regionala högskolor. Detta epitet är inte rättvisande. Alla universitet och högskolor har ett nationellt uppdrag. Högskolan i Skövde har däremot en mycket större regional relevans än många andra av våra kollegor vilket framgår tydligt av diskussionen ovan.

Avsiktsförklaring med kommunalförbundet

Skaraborgs kommunalförbund och Högskolan i Skövde har i dagarna undertecknat en gemensam avsiktsförklaring. Av denna avsiktsförklaring framgår bland annat att vi med gemensamma krafter kommer att adressera frågan om ökad omfattning av högre utbildning i Skaraborg. Det känns naturligtvis mycket bra att Högskolan har hela närregionen i ryggen när dialogen med utbildningsdepartementet om ett utökat utbildningsuppdrag utvecklas vidare.

I regeringens budgetproposition för 2018 fick Högskolan i Skövde ett något höjt anslag, ungefär 7 miljoner kronor totalt under 2018. Det är mycket positivt men det är avsevärt lägre än det budgetförslag som Högskolans styrelse lämnade till regeringen i februari. Förhoppningen är att det ökade regionala stödet ska ge ett bättre läge inför nästa budgetproposition.

Avsiktsförklaringen med kommunalförbundet ger Högskolan även bättre möjligheter att nå ut till potentiella studenter i närregionen. Vi har absolut både möjligheter och behov att öka den regionala rekryteringen. För närvarande kommer endast knappt 20 procent av Högskolans studenter från Skaraborg. Genom en ökad regional attraktivitet kan vi öka söktryck och antagning, och samtidigt bidra till att utbildningsnivån i vår närregion höjs. I den kommande rekryteringen inför höstterminen 2018 kommer Högskolan att ha ett stärkt fokus på rekrytering från Skaraborg. Det spelar väl in i ambitionen att öka rekryteringen av studenter från studieovana miljöer.

En del av samverkan med kommunalförbundet kommer att vara fokuserad mot kunskaps- och kompetensförsörjning till arbetslivet. Detta kan komma att innefatta allt från forskning, uppdragsutbildning och andra former av kompetensutveckling, till samverkan med innovationsaktörer.

Sammantaget kan jag konstatera att samverkan med omvärlden är ett viktigt redskap för utveckling av Högskolan. Vi kan både bidra till utveckling och själva utvecklas av att vi engagerar oss i en höjd utbildningsnivå i vår närregion.

Låt oss göra skillnad!

Här kan du läsa mer

 

Lärdomar från ett stort projekt

Av Lena Mårtensson

På Högskolan i Skövde har vi nyligen avslutat det projekt som vi kallat Strategisk utveckling av utbildningsutbudet vid Högskolan i Skövde (StrUT). Därmed är det dags att reflektera över vad vi har genomfört.

Ett projekt med två motorer

När StrUT drog igång på allvar, hösten 2015, fanns två underliggande faktorer som fungerade som motorer i arbetet. Den första motorn var arbetet med Högskolan i Skövdes nya utvecklingsplan för åren 2017-2022. Den andra motorn var att de statliga anslagen till våra utbildningar minskade. Vi stod inför en utmaning där utgångspunkten var att Högskolan i Skövde skulle utvecklas till ett ännu starkare och än mer profilerat lärosäte. Denna utveckling skulle dock äga rum med väsentligt mindre pengar än vi tidigare haft till vårt förfogande. Åtgärder var därmed nödvändiga.

För att få ett bra beslutsunderlag anlitade Högskolan i Skövde en panel med externa experter som granskade vårt utbildningsutbud. Vi gjorde också en trendanalys med hjälp av ett externt konsultföretag och våra institutioner gjorde grundliga självvärderingar. Mycket resonerande mellan rektor, prorektor och prefekter kring dessa underlag ledde fram till det beslut som fattades i oktober 2016. Beslutet innebar att åtta utbildningar lades vilande för att omarbetas eller senare avvecklas. Samtidigt fick våra institutioner flera utvecklingsuppdrag som handlade om att avveckla vissa utbildningar, skapa nya eller revidera befintliga utbildningar.

Lärdomar

Som prorektor har jag varit den i högskoleledningen som arbetat mest med StrUT. Under resans gång har jag dragit vissa lärdomar och här följer några av dem.

Den första lärdomen är vikten av att skaffa sig ett bra beslutsunderlag. Expertpanelens rapport, analysen från konsultföretaget och våra institutioners självvärderingar gav oss en solid grund att stå på. Utan dessa underlag hade arbetet både blivit svårare och tagit längre tid.

Den andra lärdomen är att medarbetarna på Högskolan i Skövde har en mycket stor förmåga till förändring och nyorientering. Som jag tidigare skrivit i den här bloggen, tror jag anpassningsförmågan har drivits fram av det faktum att ett mindre lärosäte är mer utsatt än ett stort. Jag är också väl medveten om att medarbetarnas förmåga till snabb omställning är en egenskap vi i ledningen måste bruka varsamt.

Den tredje lärdomen är vikten av att ha en korrekt relation med de fackliga organisationerna. Återkommande möten präglade av ömsesidig respekt och viss fasthet från båda parter gör förändringsprocessen lättare. De fackliga organisationerna kan då bidra med viktiga inspel till beslutsunderlaget.

Den fjärde lärdomen är att gång på gång berätta för omvärlden vad det är lärosätet håller på med. Detta gäller framförallt på lärosäten som – likt Högskolan i Skövde – är en stor och viktig del av det lokala och regionala samhället. Stora lärosäten i stora städer kan möjligen göra omfattande förändringar utan att dessa blir en fråga för lokalsamhället. Detta gäller dock inte för lärosäten som Högskolan i Skövde.

En femte lärdom är att det går att göra ganska stora förändringar i utbildningsutbudet utan att befintliga studenter blir oroliga. Det viktiga är att studenterna vet att deras möjlighet att slutföra den utbildning de går på är säkrad. En tät kontakt med studentkåren är alltså avgörande eftersom studentkåren omedelbart får signaler om det uppstår oro bland studenterna.

Slutat bromsa och börjat gasa

Medarbetare vid högskolor och universitet är vana att bli granskade, men att en högskola självmant gör en sådan total genomlysning av alla sina utbildningar som Högskolan i Skövde gjorde under 2015 och 2016 är ovanligt.

Akademin beskylls ibland för att vara skyddad och obenägen till förändring. Detta stämmer inte. Under 2015, 2016 och en bit in på 2017 har medarbetarna på Högskolan i Skövde knappast varit skyddade mot förändringar. Medarbetarna har dock klarat att genomföra utvecklingsarbetet och samtidigt hantera den ordinarie verksamheten med bibehållen kvalitet. Det är något av en bragd och jag känner en stor ödmjukhet och respekt inför det arbete alla lagt ner.

Nu är det höst 2017 och vi har avslutat StrUT-projektet. Nyligen fattade vi beslut om att starta nio nya utbildningar till hösten 2018. Merparten av dessa utbildningar kommer ur de utvecklingsuppdrag som våra institutioner fick hösten 2016. Därmed har vi lyft foten från bromsen och börjat gasa igen. Det känns väldigt bra!

40 år av positiv skillnad

Av Lars Niklasson

Vi närmar oss slutet på Högskolan i Skövdes jubileumsvecka. Det har varit fantastiska dagar fulla av både interna och externa arrangemang.

Gång på gång under veckan har jag träffat människor som har en sak gemensamt: Högskolan i Skövde har gjort stor skillnad i deras liv. En av dessa människor tog sig till och med tid att skriva en insändare i vår lokaltidning, Skaraborgs Allehanda, för att berätta vad Högskolan i Skövde har betytt i just hennes liv.

Skillnad som utbildare och arbetsplats

När jag läste insändaren blev jag faktiskt lite rörd. Kanske beror min reaktion på att insändarskribentens berättelse är så lik min egen. Om inte Högskolan i Skövde hade funnits, och gjort steget från mitt hem i Karlsborg till en akademisk utbildning kortare, är det inte säkert att jag hade genomgått någon akademisk utbildning alls. Att högre utbildning finns nära och är lättillgänglig gör skillnad i människors liv.

Högskolan i Skövde har dock inte bara gjort skillnad genom att utbilda studenter i 40 år. Lärosätet är också en arbetsplats präglad av stor yrkesstolthet. Detta blev påtagligt i onsdags kväll när vi, som en del av jubileumsveckan, hade bjudit in tidigare medarbetare som nu är pensionärer till ett litet mingel. Eftersom jag själv har arbetat på Högskolan i Skövde i många år kände jag majoriteten av gästerna personligen. Det var fantastiskt att återse dessa människor som betytt så mycket för Högskolan i Skövdes utveckling och se att deras engagemang för Högskolan är lika starkt nu som då.

Skillnad genom forskning och samverkan

Högskolan i Skövde gör inte bara skillnad genom att utbilda studenter, vi gör också skillnad genom att generera ny kunskap i vår forskning. Under jubileumsveckan kunde vi dela med oss av våra forskningsupptäckter på två sätt, dels genom ett populärvetenskapligt café, dels genom vår lokala deltävling i Forskar Grand Prix. Deltävlingen vanns av vår professor i folkhälsovetenskap, Alexandra Krettek. Alexandra får därmed försvara Högskolans i Skövdes färger när den nationella finalen av Forskar Grand Prix avgörs i Stockholm den 28 november.

Till sist gör utbildningarna och forskningen vid Högskolan i Skövde skillnad genom att bidra till tillväxt i privat och offentlig verksamhet. Ibland är bidraget konkret, som till exempel när Högskolans forskare hjälper ett företag eller en organisation att utveckla ny teknik eller nya arbetssätt. Ibland är bidraget mer långsiktigt, till exempel genom att studenter och forskare från Högskolan för med sig ny kunskap som över tid påverkar en organisations innovationsförmåga. Högskolans bidrag kan därmed vara mer kortsiktig eller långsiktigt men det gör en positiv skillnad.

Skillnad i vackra siffor

På regional nivå går det att bryta ned den skillnad Högskolan i Skövde hittills har gjort i vackra siffror. Tittar man på andelen högutbildade (minst tre års eftergymnasial utbildning) bland anställda i hela landet har denna ökat med cirka 126 procent mellan åren 1990 till 2015. I de FA-regioner där Högskolan i Skövde verkar – Skövde och Lidköping (vilka i praktiken täcker hela Skaraborg) – är ökningen 137 respektive 136 procent.

Så låt mig upprepa: i 40 år har Högskolan i Skövde gjort en stor positiv skillnad för individer och för samhället. När vi efter helgen har sovit ut efter fredagens stora jubileumsfest kommer vi envist att fortsätta göra en positiv skillnad för individer och för Skövde, Skaraborg, Sverige och världen.

Nu väntar vi bara på lärarstudenterna

Av Lena Mårtensson

Häromdagen kunde vi glädjande rapportera att vi åter kommer att få en lärarutbildning i Skövde. Det är dock inte vi på Högskolan i Skövde som kommer att erbjuda utbildningen utan våra kollegor på Högskolan i Borås. Förenklat går det till så att en grupp studenter från Högskolan i Borås har sin utbildning förlagd till Högskolan i Skövdes lokaler.

Nu när vi vet att de första lärarstudenterna kommer att finnas på vårt campus i januari kan vi blicka tillbaka på en lång resa som tidvis har varit en utmaning. För i lärarutbildningsfrågan blev det helt plötsligt väldigt tydligt för både oss och vår omvärld vad värdeorden i Högskolan i Skövdes utvecklingsplanProfilering, Excellens och Omtanke – verkligen innebär i konkret vardaglig verksamhet.

Högskolan i Skövde har levt med profileringstanken sedan början av 1990-talet och den har fått allt tydligare genomslag i Högskolans verksamhet under senare år. Vi är profilerade för att vi vill vara – ja, just det – excellenta. Eller mer råbarkat uttryckt: Vi ska inte göra allt, men det vi gör ska vi göra riktigt bra. I grunden finns det inget konstigt i detta, framförallt inte om man jämför med andra samhällsområden. Den som vill tillhöra toppskiktet i fotboll gör klokt i att inte samtidigt försöka nå elitnivån i vattenpolo och hästhoppning. Idrotterna är – försiktigt uttryckt – för olika för att det ska uppstå en synergieffekt.

Så länge vi talar om profilering och excellens är det inte svårt att argumentera i lärarutbildningsfrågan. Vi har inte förutsättningar att nå excellens inom lärarutbildningsområdet och därmed ryms inte området inom Högskolan i Skövdes profil. När vi däremot för in nästa värdeord i berättelsen blir det inte lika lätt att argumentera. För även om Högskolan i Skövde strävar efter profilering och excellens ska denna strävan ske med en omtanke om studenter, medarbetare och samhälle. I vårt konkreta fall är samhället ett skaraborgsområde som skriker efter utbildade lärare.

Många möten och diskussioner senare kan jag ändå konstatera att den lösning vi nu har kommit fram till balanserar bra mellan de värdeord som finns inskrivna i Högskolan i Skövdes vision.

  • De medarbetare inom pedagogikområdet som är anställda på Högskolan i Skövde blir en del av den kunskapssfär som utgår från Högskolans i Borås lärarutbildningar.
  • Högskolan i Skövde kan fortsätta sitt profileringsarbete men ändå visa omtanke om sitt närområde.
  • Högskolan i Borås slipper konkurrera om pedagogikstudenter, pedagogiklärare och pedagogikforskare med ytterligare ett västsvenskt lärosäte.
  • Skaraborgsområdet får om några år tillgång till fler utbildade lärare.
  • Till sist kan kvinnan i Töreboda (som en av våra medarbetare talade med i somras) studera till förskollärare i Skövde och fortfarande hinna hem med tåget för att hämta sin son på dagis.

Därmed väntar vi bara på lärarstudenterna.

Om du är intresserad av studera till lärare i Skövde gör du din ansökan här.

Några råd till våra nya studenter

Av Lars Niklasson

Som rektor för en Högskola har jag vissa plikter. En av de roligare är att hälsa nya studenter välkomna när höstterminen startar. Det lilla talet inför de nya studenterna innehåller vissa stående punkter, man ska till exempel hälsa välkommen och berätta lite om lärosätet. Därefter följer punkter som går att variera. Det är de delar av talet där jag som rektor ska ge studenterna några ord som de kan bära med sig under sin utbildningstid.

När jag idag, från scenen på Högskolan i Skövdes festpyntade campus, hälsade våra nya studenter välkomna, valde jag att understryka vikten av att studenterna engagerar sig inom olika områden.

För det första är det givetvis viktigt att en ny student engagerar sig i själva utbildningen. Heltidsstudier är att likställa med ett heltidsarbete och innebär en stor ekonomisk investering. De flesta studenter lever helt eller delvis på studielån och ett stort eget studieengagemang ökar avkastningen per lånad CSN-krona.

För det andra behöver en ny student engagera sig i sina studiekamrater. Det fina med just högskolestudier är att det inte råder någon betygskonkurrens mellan studenterna inom en och samma kurs. Vi som arbetar på Högskolan ger med glädje alla studenter på en kurs högsta betyg om alla studenter på kursen når de uppsatta kunskapsmålen.

För det tredje är det viktigt att en ny student engagerar sig i Studentkåren. En representativ och stark studentkår är bra för både den enskilda studenten och för Högskolan.

Utöver konkreta råd till studenterna vill en rektor i välkomsttalet också peka på de högre värden som vi knyter till människors strävan efter att utbilda och bilda sig. När jag idag talade till studenterna uppmuntrade jag dem att använda sin utbildningstid till att överbrygga de murar och gränser som ibland finns mellan oss människor. Murarna kan till exempel vara språkliga, kulturella eller sociala. Jag hoppas att våra nya studenter utnyttjar utbildningstidens möjligheter att interagera med människor från andra akademiska discipliner, länder och kulturer. Om studenterna gör detta under sin utbildningstid ökar möjligheten att vårt framtida samhälle baseras på förståelse och tillit mellan människor.