Låt oss mäta samverkan som investerad tid

Av Lars Niklasson

De högskolor som staten är huvudman för ska utbilda och forska. Inom utbildning och forskning ska vi dessutom samverka med det omgivande samhället. Det är den förenklade kärnan i 1 kap 2 §  högskolelagen.

Under de senaste åren har det dock blivit tydligt att landets statliga högskolor och universitet har något olika syn på samverkansuppdraget. Mer precist uttryckt har vi olika syn på om en högskola som samverkar framgångsrikt inom forskning ska få mer pengar av staten att forska för. Som rektor för Högskolan i Skövde har jag argumenterat för detta och det finns flera anledningar till att jag har den synen.

Idag premieras de lärosäten som attraherar extern forskningsfinansiering och som publicerar och citeras i fora med hög vetenskaplig kvalitet, genom att de får ökade anslag för forskning. Det är gott och väl så långt, men jag menar att lärosäten inte bara ska vara duktiga på kunskapsöverföring inom vetenskapssamhället utan också måste vara duktiga på att bidra till kunskapsöverföring mellan akademi och det omgivande samhället. Därför menar jag att lärosäten som är bra på forskningssamverkan med det omgivande samhället bör premieras för detta. Ett sådant förhållningssätt skulle bidra till ett ökat nyttiggörande av forskningsresultat.

Tid snarare än pengar

Högskolan i Skövdes forskningssamverkan med det omgivande samhället tar sig många uttryck. Vår forskningsmiljö INFINIT – som vi driver med stöd av företrädesvis KK-stiftelsen – är helt uppbyggd på forskning som sker i nära samverkan med näringslivet. Den samproduktion, d.v.s. när näringslivet och Högskolan gemensamt utvecklar ny kunskap, som sker inom INFINIT skapar mycket goda förutsättningar för kunskapsöverföring mellan parterna, vilket alla har nytta av.

En annan form av konkret forskningssamverkan sker genom innovationsarenan ASSAR som Högskolan driver tillsammans med Gothia Innovation, IDC West Sweden, Volvo Car Corporation och Volvo Group. Här kan Högskolans forskare demonstrera hur de senaste forskningsrönen kan nyttiggöras inom tillverkande industri. ASSAR ger även goda möjligheter för akademi och näringsliv att gemensamt identifiera nya behov av såväl kunskap som kompetens. Innovationsarenan bidrar därigenom både till att resultat nyttiggörs och att ytterligare forskningsbehov identifieras.

Högskolan är även framstående inom samverkan med offentliga aktörer. Skaraborgs Hälsoteknikcentrum är ett exempel på sådan samverkan, där vi håller på att bygga en samverkansplattform inom hälsa och IT. Hållbart Arbetsliv i Skaraborg är ytterligare ett exempel, där forskning om arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa är i fokus.

Det jag nämnt nu är bara ett axplock av all forskningssamverkan som Högskolan i Skövde ägnar sig åt. Det finns dock en gemensam nämnare för alla dessa aktiviteter: de kräver tid. Både våra samverkanspartners och Högskolans medarbetare måste avsätta tid för att samarbetet ska fungera. Därför har jag också i diskussionen om ett nytt nationellt system för fördelning av resurser till lärosätena framfört att en del av det statliga forskningsanslaget borde omfördelas baserat på de nuvarande indikatorerna, men även baserat på det som kallas in-kind medfinansiering. Det skulle innebära att man inte fokuserar på hur mycket en extern part bidrar med i reda pengar till ett samverkansprojekt utan istället hur mycket tid den externa parten lägger på att samverka med lärosätet.

Någon att samverka med

Den stora fördelen med en indikator som bygger på in-kind medfinansiering är att den baseras på att det finns någon att samverka med, någon som avsätter egen arbetstid för att samarbetet med oss ska kunna äga rum. På Högskolan i Skövde har vi redan idag ett sätt att mäta våra samverkanspartners in-kind medfinansiering inom forskningsmiljön INFINIT. Jag är övertygad om att lärosäten och forskningsfinansiärer tillsammans skulle kunna hitta en sådan modell som fungerar på nationell nivå om man slog sina kloka huvuden ihop.

I den skiss som den nationella styr- och resursutredningen har kommit med föreslås tyvärr att forskningsanslag inte bör omfördelas vare sig med nuvarande indikatorer (d.v.s. citeringar och externa forskningsmedel) eller med samverkan som grund. Personligen tycker jag att det är fel väg att gå. Högskolor har visat sig mycket konkurrenskraftiga i de nuvarande indikatorerna och jag är helt övertygad om att vi skulle vara det även i en samverkansindikator. En sådan indikator skulle även ge insikt i vilka samarbeten som det omgivande samhället ser som relevanta och viktiga för fortsatt utveckling.

Vår utveckling är tydligt grundad i vår historia

Av Lars Niklasson

I år har vi bedrivit högskoleutbildning i Skövde i 40 år. De första sex åren under en interimistisk styrelse och sedan 1983 inom ramen för den statliga myndigheten Högskolan i Skövde.

Nu när vi står inför att implementera den utvecklingsplan som ska gälla de kommande sex åren, tycker jag det kan vara på sin plats att reflektera lite över historien och i den identifiera vilka arv våra företrädare lämnat över till oss att förvalta. Vi som idag har ansvaret för Högskolan kan säkert lära oss mycket av historien och tillämpa dessa lärdomar när vi utvecklar framtidens Högskolan i Skövde.

Under Högskolan i Skövdes förste rektor, Lars-Erik Johansson (rektor 1983 – 2001), utvecklades en tydlig profilering av Högskolan. Idén om att lärosätet inte skulle göra allt utan koncentrera verksamheten till vissa specifika områden och bli framstående inom dessa, blev kännetecknande för oss. Redan från starten hade således Högskolan både profilering och excellens som tydliga grundvalar för verksamheten. I början av 80-talet var verksamheten inriktad mot informationsteknologi, teknik och ekonomi. Under 90-talet tillkom inriktningar mot vård och hälsa, samt biovetenskap.

Under Leif Larssons rektorsperiod (2001 – 2010) fortsatte profileringsarbetet, bland annat genom att samla forskningen inom fem forskningscentrum. Ambitionen var att kunna utveckla tillräcklig kompetens för att inom centrumen få rättigheter att examinera inom utbildning på forskarnivå. Ingenjörer och datavetare gjorde gemensam sak och fick 2010 Högskolans första examinationsrätt för utbildning på forskarnivå inom informationsteknologi. Under perioden utvecklades samverkan med det omgivande samhället, speciellt näringslivet, starkt. Forsknings- och innovationsmiljön Portalen, som tillkom under denna period, påminner oss om hur viktig samproduktion med omvärlden är när vi utvecklar vår behovsmotiverade forskning.

Åren 2010 – 2016 var Sigbritt Karlsson rektor för Högskolan i Skövde. Dessa år kännetecknades av en accelererad strävan efter akademisk excellens och kvalitetsfrågorna var i centrum. En närmare koppling mellan utbildning och forskning blev möjlig genom att de tre tematiska institutionerna nu blev fem mera ämnesmässigt inriktade institutioner. De fem forskningscentrumen utgjorde den forskningsmässiga basen i dessa institutioner. Att Högskolans kvalitetsarbete varit lyckosamt stod klart när Universitetskanslersämbetet genomförde sina granskningar av utbildningen vid samtliga universitet och högskolor. Högskolan i Skövde kom mycket väl ut i dessa granskningar.

Om jag med några få ord summerar mina tankar över vad som kännetecknat Högskolans utveckling, så tänker jag på profilering kopplat till Lars-Eriks rektorsperiod och samverkan kopplat till Leifs period. För Sigbritts period tänker jag på tre begrepp – kvalitet, kvalitet och kvalitet, vilket hon själv ofta påminde om.

De tre värdeord som den nya utvecklingsplanen vilar på, kan enkelt knytas till historien. Profilering har från början utgjort grunden i strävan att nå excellens. I utvecklingen av Högskolan har många medvetna val gjorts för att säkerställa att Högskolan inom valda ämnesområden kan erbjuda utbildning av hög kvalitet på alla nivåer och högkvalitativ forskning som möter samhällets utmaningar. Genom vår fyrtioåriga historia har de som bidragit till Högskolans utveckling visat stor omtanke om att lämna i arv en högskola som ständigt utvecklas vidare.

Låt nu oss som för närvarande är ansvariga för Högskolan i Skövdes utveckling göra detsamma.

Nya formuleringar med samma resultat

Av Lena Mårtensson

Regeringens forskningsproposition kom för en vecka sedan. Torbjörn von Schantz, rektor på Lunds universitet, reagerade på propositionen och menade att regeringen i för hög grad försöker styra lärosätenas forskningsinriktning. Den diskussionen är givetvis viktig men känns från Högskolan i Skövdes horisont något avlägsen. För oss är huvudfrågan istället hur mycket pengar staten kommer att garantera oss för att forskningsförankra våra utbildningar.

Regeringen säger att man från 2018 vill höja garantisumman för forskningsförankring från 8 000 till minst 12 000 kronor per helårsstudent. För Högskolan i Skövdes del betyder detta inte särskilt mycket. Om lärosätet får minst 12 000 tusen kronor för var och en av våra drygt 4 000 helårsstudenter får vi nästan exakt samma basanslag för forskningsförankring som vi har idag. Därmed blir vår situation varken bättre eller sämre. Formuleringen är ny, resultatet oförändrat.

Att regeringen vill föra in samverkan som en kvalitetsindikator vid sidan av publiceringar och externa medel kan däremot gynna oss. Högskolan i Skövde är – liksom flera andra av Sveriges nyare lärosäten – mycket bra på att forska i samverkan. Vår forskningsmiljö INFINIT, som vi driver med stöd av KK-stiftelsen, är bara ett exempel på detta. Vi har också våra olika samverkansplattformar där ett exempel är ASSAR, vars vision är bidra till att skapa en världsledande tillverkningsindustri. Vi är därmed väl förberedda på att hantera forskningssamverkan som en kvalitetsindikator.

En utgångspunkt för forskningspropositionen är att forskningspolitiken kopplas till globala och nationella samhällsutmaningar som är relevanta för vårt samhälle. Regeringen pekar ut fem samhällsutmaningar och tre av dessa – hälsoutmaningen, digitaliseringsutmaningen och den utmaning som handlar om säkra, inkluderande och hållbara samhällen – kan bli särskilt viktiga för Högskolan i Skövde. Vi står nämligen i begrepp att besluta om en ny utvecklingsplan. Det förslag på utvecklingsplan som vår styrelse just nu tar ställning till har ett starkt fokus på att lärosätet ska hjälpa samhället att möta just dessa tre samhällsutmaningar.

I grund och botten visar dock forskningspropositionen att vi verkligen behöver ett nytt system för att fördela forskningsanslag mellan Sveriges lärosäten. Det system vi har idag är helt enkelt otidsenligt. Regeringen inser också detta och tillsätter därför en utredning för att föreslå ett nytt resursfördelningssystem. Den utredningen ska dock vara klar först 2020. Det glödande kolet sparkas därmed in i framtiden och över i knät på nästa regering.