Det livslånga lärandet och vår bild av studenten

Av Lena Mårtensson

Nyligen gjorde Högskolan i Skövde en förändring när det gäller antagningen till våra specialistsjuksköterskeprogram.  Problemet som låg bakom förändringen är enkelt att beskriva.

Vår sektors rutiner för när en ansökan till en utbildning ska vara inne ligger i ofas med arbetslivets förutsättningar, rutiner och regler. Den sjuksköterska som ville vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska på Högskolan i Skövde skulle med normala rutiner söka till utbildningen i mars eller april. Antagningsbeskedet skulle därefter komma i juli, det vill säga för sent för att den blivande studenten skulle hinna ordna tjänstledighet innan utbildningens start.

Nu har vi, med god hjälp från Universitet och Högskolerådet (UHR), hittat en lösning på problemet. I år kan den som vill studera till specialistsjuksköterska på Högskolan i Skövde göra sin ansökan från den 15 februari fram till 15 mars. Det gör i sin tur att antagningsbeskedet kommer redan den 26 april. Därmed blir det enklare att ansöka om tjänstledighet.

Vår bild av studenten

Regeringen – med ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, i spetsen – understryker nu allt hårdare vikten av det livslånga lärandet. Gång på gång framhåller ministern att människors möjlighet att studera vidare, byta karriär och utbilda sig måste öka och finnas under hela livet och i hela landet. Den sjuksköterska som väljer att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska gör därmed något som ligger helt rätt i tiden, som stärker hans eller hennes position på arbetsmarknaden och som bidrar till att minska den brist på specialistutbildade sjuksköterskor som finns inom vården.

Det här med tidsfönstren i antagningssystemet gjorde mig dock fundersam. Sommaren 2017 gick det första antagningsbeskeden till höstens utbildningar ut omkring den 10 juli och höstterminen började den 28 augusti. Jag vågar påstå att det inte bara är sjuksköterskor som har svårt att få ordning på sin tjänstledighet under sådana förutsättningar. Det är knappast en administrativ rutin konstruerad för att främja det livslånga lärandet. Frågan är om antagningsrutinerna kan vara ett symptom på att vi som arbetar på lärosäten och sektorsmyndigheter har svårt att frigöra oss från en föråldrad bild av studenten.

Intellektuellt vet vi givetvis att dagens studentpopulation är heterogen. Vi vet att det i föreläsningssalen sitter både studenter som kommer direkt från gymnasiet och studenter som har flera år i yrkeslivet bakom sig. Vissa av våra studenter pluggar ihop med kompisarna i studentkorridoren medan andra sitter med sitt sovande barns huvud i knät och läser kurslitteraturen. Utmaningen för oss som arbetar inom högre utbildning blir då att hitta rutiner och metoder som fungerar för studenter i olika livssituationer och möjligen behöver vi öka tempot i arbetet med att hitta dessa metoder.

Mycket att vinna

Tiden då vi med rosiga kinder vandrade ut från akademin i 25-årsåldern för att aldrig mera återvända är över. Lärosäten, arbetsgivare och arbetstagare måste arbeta tillsammans för att underlätta det livslånga lärandet och det kommer att krävas flexibilitet av alla parter.

Min egen erfarenhet är att studenter med yrkeserfarenhet berikar en utbildning. När yrkesverksamma människor återvänder till akademin för att vidareutbilda sig uppstår en korsbefruktning mellan praktik och vetenskap som även sporrar de studenter som kommer till lärosätet utan tidigare arbetslivserfarenhet. Vi inom akademin har därmed allt att vinna på att gynna det livslånga lärandet.

Det farliga med en påse pengar

av Lars Niklasson

Idag inleds vårterminen formellt på Högskolan i Skövde. Samtidigt som vi hälsar våra studenter välkomna till vårens kurser har vi som arbetar inom högskolesektorn fått anledning att fundera över hur vår verksamhet ska styras i framtiden.

Regeringen tillsatte i april 2017 en särskild utredare med uppdrag att göra en samlad översyn av universitetens och högskolornas styrning och resurstilldelning. Uppdraget gick till Pam Fredman, tidigare rektor vid Göteborgs universitet. Häromdagen lade Fredman fram en skiss över de problem det nuvarande styr- och resurstilldelningssystemet brottas med samt olika tankar om hur man skulle kunna lösa problemen.

Vi kommer under 2018 få anledning att återkomma till frågan om det framtida resurstilldelningssystemet. Jag kommer under året att ge min syn på vissa av de förslag som uppkommer i dessa diskussioner. I den här bloggtexten begränsar jag mig till att dela med mig både av lite tvivel och lite stöd till den nu aktuella skissen.

Välkommet med starkare forskningsanknytning

Pam Fredmans skiss innehåller flera tankar som jag helt och hållet ställer mig bakom. Till exempel pekar Fredman på att kopplingen mellan utbildning och forskning är svagare i Sverige än i många jämförbara länder och att det är något vi måste åtgärda. Det är ett mycket välkommet budskap för oss på Högskolan i Skövde som envist strävar efter att bygga kompletta akademiska miljöer inom våra profilområden. Miljöer där det finns utbildning på alla nivåer som står på en ordentlig bas av egen forskning.

Idag får varje svenskt lärosäte en påse statliga pengar att utbilda för och en annan påse statliga pengar att forska för. Det är inte tillåtet att blanda pengarna och till exempel forska för utbildningspengarna. Pam Fredman lägger i sin skiss mycket kraft på att angripa det här anslagssystemet. Hon vill föra ihop pengarna i en och samma påse för att lärosätena själva ska kunna avgöra hur mycket pengar det ska utbildas respektive forskas för. Det kan låta som en god idé om vi bara ser till det enskilda lärosätet men ser vi till hela högskolesystemet kommer frågan i en annan dager.

Risk för nischade elitutbildningar

Systemet med två pengapåsar är inte perfekt men det garanterar att en sjuksköterskestudent i Skövde får lika mycket statliga resurser till sin utbildning som en sjuksköterskestudent i Stockholm. Jag blir tveksam när Pam Fredman föreslår att vi ska införa en påse pengar men att lärosätena ska…

”…tilldelas motsvarande resurser som idag inom såväl forskning som utbildning och de förväntas också leverera samma volym utbildning (räknat i antal helårsstudenter) som idag.”

Gör vi på det här sättet kan vissa lärosäten använda delar av sina jättelika forskningsresurser för att skapa nischade elitutbildningar där varje studieplats tillåts kosta mycket mer än på andra lärosäten. Även om detta inte blir fallet så kan studenter uppfatta att resurserna för utbildning är större vid de forskningsintensiva lärosätena. Det skulle sannolikt kunna inverka negativt på våra möjligheter att attrahera studenter.

Utgångspunkten för förslaget med en pengapåse är att det skulle skapa en närmare koppling mellan utbildning och forskning. Ett annat alternativ som skulle var mer effektivt för att nå denna effekt är att knyta forskningsanslagen till utbildningsanslagen i mycket högre grad än idag. Det skulle, enligt min mening, inte bara leda till en närmare koppling mellan utbildning och forskning utan även till en ökad profilering av hela det akademiska landskapet. Denna fördelningsprincip finns redan, så det är bara att öka omfattningen. Höj dagens 12 000 kronor per helårsstudent till 60 000 kr, vilket är det nationella medelvärdet, för alla.

Gärna längre planeringshorisont

Utredarens förslag att högskolor och universitet bör få en längre planeringshorisont är något jag ställer mig helt och fullt bakom. Precis som när regeringen lägger fram en forskningspolitisk proposition som löper över fyra år skulle vi kunna få en högskolepolitisk proposition som också är fyraårig. Det skulle öka stabiliteten i vårt system och göra att vi slipper de tillfälliga satsningar som tenderar att uppstå och försvinna lika fort som ett åskväder en högsommardag.

Hur vi än vänder och vrider på saken är stora delar av ett lärosätes verksamhet baserat på att studenter och doktorander ska kunna få en stabil utbildningsmiljö i minst två och ibland upp till fem år. Att ge oss rimliga planeringsförutsättningar för att klara detta är inte för mycket begärt.

Fortsättning följer

Förslagen i Pam Fredmans skiss ska nu diskuteras på olika sätt under våren och sommaren. Utredningens färdiga förslag ska inte lämnas in förrän i december 2018 och något skarpt förslag från regeringen baserat på utredningen kommer nog inte förrän tidigast 2019. Det är dock ett angeläget arbete som Pam Fredman håller på med. Dagens resurstilldelningssystem brister i både tydlighet och transparens. Vår sektor förtjänar tydligare och stabilare förutsättningar.

Att inte göra allt, men göra bra

Av Lars Niklasson

I Skaraborg är det brist på förskollärare. Kommunerna i Skaraborgsområdet hade därför gärna sett att Högskolan i Skövde hade en förskollärarutbildning. Vi har idag inte någon sådan utbildning och att bygga upp en förskollärarutbildning är inte aktuellt, Högskolan i Skövde har varken examensrättigheter eller resurser att göra detta. Vad vi däremot kan göra är att låta ett annat lärosäte ge sin förskollärarutbildning i våra lokaler och en sådan lösning verkar nu vara på gång. Vårterminen 2018 hoppas vi att en grupp studenter på Högskolan i Borås förskollärarutbildning ska ha sina studier förlagda till Högskolan i Skövdes campus.

Som jag tidigare påpekat är Skaraborgsområdet underdimensionerat när det gäller tillgång till högre utbildning. Det innebär dock inte att Högskolan i Skövde ska kasta sig in och bygga upp egna utbildningar på nya områden bara för att vi ska växa. Istället handlar det för oss om att växa på de områden där vi har förutsättningar att hålla hög kvalitet och kan vara relevanta för vår omvärld. I förskollärarutbildningsfallet är kravet på relevans uppfyllt, men vi har inte förutsättningar att skapa den excellenta utbildnings- och forskningsmiljö som krävs. I det läget får vi hitta en annan lösning och låta ett annat lärosäte disponera våra lokaler för att ge sin utbildning i Skövde.

Statliga forskningsmedel

För att kunna ge en akademisk utbildning av hög kvalitet på vetenskaplig grund krävs en bra bas av forskning att ställa utbildningen på. Inom akademin säger vi att utbildningen på detta sätt blir ”forskningsförankrad”. När det gäller tekniska och naturvetenskapliga utbildningar finns ganska stora möjligheter att använda externa forskningsmedel för att bygga en stark forskningsförankring. Men för samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar – och hit hör förskollärarutbildningen – finns inte samma tillgång till externa forskningsmedel. Det innebär i sin tur att det lärosäte som ger en förskollärarutbildning måste använda sitt statliga forskningsanslag för att forskningsförankra utbildningen.

I Högskolan i Skövdes fall är det statliga forskningsanslaget lågt. Under perioden 2012 – 2015 erhöll svenska högskolor och universitet i genomsnitt cirka 55 000 kronor per helårsstudent i statligt forskningsanslag, med ett medianvärde om cirka 25 000 kronor per helårsstudent. Högskolan i Skövde fick samtidigt 10 000 kronor per helårsstudent.

Förändring på gång

Nu kan nivån på forskningsanslagen komma att ändras i framtiden. Häromdagen signalerade nämligen regeringen att man vill se över hela systemet för dimensionering och resurstilldelning av högre utbildning i Sverige, det inkluderar fördelningen av statliga forskningsanslag. I sitt kommittédirektiv skriver regeringen att: ”..såväl de äldre som de nyare universiteten och alla högskolor måste ha rimliga förutsättningar att bedriva högre utbildning på vetenskaplig grund och bygga upp starka och profilerade forskningsmiljöer, särskilt inom vissa specifika områden.”

Jag välkomnar regeringens initiativ. Skrivningarna ”starka och profilerade” och ”vissa specifika” i stycket ovan är dock tecken på att regeringen ser försiktiga förändringar framför sig. Det är möjligt att staten i framtiden kommer att låta de nya universiteten och högskolorna – den grupp lärosäten dit Högskolan i Skövde hör – få en större del av den statliga forskningskakan. Men då kommer vi att få det inom ”vissa specifika” områden där vi kan vara ”starka och profilerade”. Därmed verkar det som om Högskolan i Skövde har gjort ett strategiskt korrekt val när vi sätter profilering i fokus för utvecklingen 2017 – 2022. Vi ska inte utbilda och forska inom alla områden, men där vi väljer att utbilda och forska, där ska vi göra det bra. Det är själva essensen av att vara ett profilerat lärosäte.

Nya formuleringar med samma resultat

Av Lena Mårtensson

Regeringens forskningsproposition kom för en vecka sedan. Torbjörn von Schantz, rektor på Lunds universitet, reagerade på propositionen och menade att regeringen i för hög grad försöker styra lärosätenas forskningsinriktning. Den diskussionen är givetvis viktig men känns från Högskolan i Skövdes horisont något avlägsen. För oss är huvudfrågan istället hur mycket pengar staten kommer att garantera oss för att forskningsförankra våra utbildningar.

Regeringen säger att man från 2018 vill höja garantisumman för forskningsförankring från 8 000 till minst 12 000 kronor per helårsstudent. För Högskolan i Skövdes del betyder detta inte särskilt mycket. Om lärosätet får minst 12 000 tusen kronor för var och en av våra drygt 4 000 helårsstudenter får vi nästan exakt samma basanslag för forskningsförankring som vi har idag. Därmed blir vår situation varken bättre eller sämre. Formuleringen är ny, resultatet oförändrat.

Att regeringen vill föra in samverkan som en kvalitetsindikator vid sidan av publiceringar och externa medel kan däremot gynna oss. Högskolan i Skövde är – liksom flera andra av Sveriges nyare lärosäten – mycket bra på att forska i samverkan. Vår forskningsmiljö INFINIT, som vi driver med stöd av KK-stiftelsen, är bara ett exempel på detta. Vi har också våra olika samverkansplattformar där ett exempel är ASSAR, vars vision är bidra till att skapa en världsledande tillverkningsindustri. Vi är därmed väl förberedda på att hantera forskningssamverkan som en kvalitetsindikator.

En utgångspunkt för forskningspropositionen är att forskningspolitiken kopplas till globala och nationella samhällsutmaningar som är relevanta för vårt samhälle. Regeringen pekar ut fem samhällsutmaningar och tre av dessa – hälsoutmaningen, digitaliseringsutmaningen och den utmaning som handlar om säkra, inkluderande och hållbara samhällen – kan bli särskilt viktiga för Högskolan i Skövde. Vi står nämligen i begrepp att besluta om en ny utvecklingsplan. Det förslag på utvecklingsplan som vår styrelse just nu tar ställning till har ett starkt fokus på att lärosätet ska hjälpa samhället att möta just dessa tre samhällsutmaningar.

I grund och botten visar dock forskningspropositionen att vi verkligen behöver ett nytt system för att fördela forskningsanslag mellan Sveriges lärosäten. Det system vi har idag är helt enkelt otidsenligt. Regeringen inser också detta och tillsätter därför en utredning för att föreslå ett nytt resursfördelningssystem. Den utredningen ska dock vara klar först 2020. Det glödande kolet sparkas därmed in i framtiden och över i knät på nästa regering.