Lärdomar från ett stort projekt

Av Lena Mårtensson

På Högskolan i Skövde har vi nyligen avslutat det projekt som vi kallat Strategisk utveckling av utbildningsutbudet vid Högskolan i Skövde (StrUT). Därmed är det dags att reflektera över vad vi har genomfört.

Ett projekt med två motorer

När StrUT drog igång på allvar, hösten 2015, fanns två underliggande faktorer som fungerade som motorer i arbetet. Den första motorn var arbetet med Högskolan i Skövdes nya utvecklingsplan för åren 2017-2022. Den andra motorn var att de statliga anslagen till våra utbildningar minskade. Vi stod inför en utmaning där utgångspunkten var att Högskolan i Skövde skulle utvecklas till ett ännu starkare och än mer profilerat lärosäte. Denna utveckling skulle dock äga rum med väsentligt mindre pengar än vi tidigare haft till vårt förfogande. Åtgärder var därmed nödvändiga.

För att få ett bra beslutsunderlag anlitade Högskolan i Skövde en panel med externa experter som granskade vårt utbildningsutbud. Vi gjorde också en trendanalys med hjälp av ett externt konsultföretag och våra institutioner gjorde grundliga självvärderingar. Mycket resonerande mellan rektor, prorektor och prefekter kring dessa underlag ledde fram till det beslut som fattades i oktober 2016. Beslutet innebar att åtta utbildningar lades vilande för att omarbetas eller senare avvecklas. Samtidigt fick våra institutioner flera utvecklingsuppdrag som handlade om att avveckla vissa utbildningar, skapa nya eller revidera befintliga utbildningar.

Lärdomar

Som prorektor har jag varit den i högskoleledningen som arbetat mest med StrUT. Under resans gång har jag dragit vissa lärdomar och här följer några av dem.

Den första lärdomen är vikten av att skaffa sig ett bra beslutsunderlag. Expertpanelens rapport, analysen från konsultföretaget och våra institutioners självvärderingar gav oss en solid grund att stå på. Utan dessa underlag hade arbetet både blivit svårare och tagit längre tid.

Den andra lärdomen är att medarbetarna på Högskolan i Skövde har en mycket stor förmåga till förändring och nyorientering. Som jag tidigare skrivit i den här bloggen, tror jag anpassningsförmågan har drivits fram av det faktum att ett mindre lärosäte är mer utsatt än ett stort. Jag är också väl medveten om att medarbetarnas förmåga till snabb omställning är en egenskap vi i ledningen måste bruka varsamt.

Den tredje lärdomen är vikten av att ha en korrekt relation med de fackliga organisationerna. Återkommande möten präglade av ömsesidig respekt och viss fasthet från båda parter gör förändringsprocessen lättare. De fackliga organisationerna kan då bidra med viktiga inspel till beslutsunderlaget.

Den fjärde lärdomen är att gång på gång berätta för omvärlden vad det är lärosätet håller på med. Detta gäller framförallt på lärosäten som – likt Högskolan i Skövde – är en stor och viktig del av det lokala och regionala samhället. Stora lärosäten i stora städer kan möjligen göra omfattande förändringar utan att dessa blir en fråga för lokalsamhället. Detta gäller dock inte för lärosäten som Högskolan i Skövde.

En femte lärdom är att det går att göra ganska stora förändringar i utbildningsutbudet utan att befintliga studenter blir oroliga. Det viktiga är att studenterna vet att deras möjlighet att slutföra den utbildning de går på är säkrad. En tät kontakt med studentkåren är alltså avgörande eftersom studentkåren omedelbart får signaler om det uppstår oro bland studenterna.

Slutat bromsa och börjat gasa

Medarbetare vid högskolor och universitet är vana att bli granskade, men att en högskola självmant gör en sådan total genomlysning av alla sina utbildningar som Högskolan i Skövde gjorde under 2015 och 2016 är ovanligt.

Akademin beskylls ibland för att vara skyddad och obenägen till förändring. Detta stämmer inte. Under 2015, 2016 och en bit in på 2017 har medarbetarna på Högskolan i Skövde knappast varit skyddade mot förändringar. Medarbetarna har dock klarat att genomföra utvecklingsarbetet och samtidigt hantera den ordinarie verksamheten med bibehållen kvalitet. Det är något av en bragd och jag känner en stor ödmjukhet och respekt inför det arbete alla lagt ner.

Nu är det höst 2017 och vi har avslutat StrUT-projektet. Nyligen fattade vi beslut om att starta nio nya utbildningar till hösten 2018. Merparten av dessa utbildningar kommer ur de utvecklingsuppdrag som våra institutioner fick hösten 2016. Därmed har vi lyft foten från bromsen och börjat gasa igen. Det känns väldigt bra!

40 år av positiv skillnad

Av Lars Niklasson

Vi närmar oss slutet på Högskolan i Skövdes jubileumsvecka. Det har varit fantastiska dagar fulla av både interna och externa arrangemang.

Gång på gång under veckan har jag träffat människor som har en sak gemensamt: Högskolan i Skövde har gjort stor skillnad i deras liv. En av dessa människor tog sig till och med tid att skriva en insändare i vår lokaltidning, Skaraborgs Allehanda, för att berätta vad Högskolan i Skövde har betytt i just hennes liv.

Skillnad som utbildare och arbetsplats

När jag läste insändaren blev jag faktiskt lite rörd. Kanske beror min reaktion på att insändarskribentens berättelse är så lik min egen. Om inte Högskolan i Skövde hade funnits, och gjort steget från mitt hem i Karlsborg till en akademisk utbildning kortare, är det inte säkert att jag hade genomgått någon akademisk utbildning alls. Att högre utbildning finns nära och är lättillgänglig gör skillnad i människors liv.

Högskolan i Skövde har dock inte bara gjort skillnad genom att utbilda studenter i 40 år. Lärosätet är också en arbetsplats präglad av stor yrkesstolthet. Detta blev påtagligt i onsdags kväll när vi, som en del av jubileumsveckan, hade bjudit in tidigare medarbetare som nu är pensionärer till ett litet mingel. Eftersom jag själv har arbetat på Högskolan i Skövde i många år kände jag majoriteten av gästerna personligen. Det var fantastiskt att återse dessa människor som betytt så mycket för Högskolan i Skövdes utveckling och se att deras engagemang för Högskolan är lika starkt nu som då.

Skillnad genom forskning och samverkan

Högskolan i Skövde gör inte bara skillnad genom att utbilda studenter, vi gör också skillnad genom att generera ny kunskap i vår forskning. Under jubileumsveckan kunde vi dela med oss av våra forskningsupptäckter på två sätt, dels genom ett populärvetenskapligt café, dels genom vår lokala deltävling i Forskar Grand Prix. Deltävlingen vanns av vår professor i folkhälsovetenskap, Alexandra Krettek. Alexandra får därmed försvara Högskolans i Skövdes färger när den nationella finalen av Forskar Grand Prix avgörs i Stockholm den 28 november.

Till sist gör utbildningarna och forskningen vid Högskolan i Skövde skillnad genom att bidra till tillväxt i privat och offentlig verksamhet. Ibland är bidraget konkret, som till exempel när Högskolans forskare hjälper ett företag eller en organisation att utveckla ny teknik eller nya arbetssätt. Ibland är bidraget mer långsiktigt, till exempel genom att studenter och forskare från Högskolan för med sig ny kunskap som över tid påverkar en organisations innovationsförmåga. Högskolans bidrag kan därmed vara mer kortsiktig eller långsiktigt men det gör en positiv skillnad.

Skillnad i vackra siffor

På regional nivå går det att bryta ned den skillnad Högskolan i Skövde hittills har gjort i vackra siffror. Tittar man på andelen högutbildade (minst tre års eftergymnasial utbildning) bland anställda i hela landet har denna ökat med cirka 126 procent mellan åren 1990 till 2015. I de FA-regioner där Högskolan i Skövde verkar – Skövde och Lidköping (vilka i praktiken täcker hela Skaraborg) – är ökningen 137 respektive 136 procent.

Så låt mig upprepa: i 40 år har Högskolan i Skövde gjort en stor positiv skillnad för individer och för samhället. När vi efter helgen har sovit ut efter fredagens stora jubileumsfest kommer vi envist att fortsätta göra en positiv skillnad för individer och för Skövde, Skaraborg, Sverige och världen.

Några råd till våra nya studenter

Av Lars Niklasson

Som rektor för en Högskola har jag vissa plikter. En av de roligare är att hälsa nya studenter välkomna när höstterminen startar. Det lilla talet inför de nya studenterna innehåller vissa stående punkter, man ska till exempel hälsa välkommen och berätta lite om lärosätet. Därefter följer punkter som går att variera. Det är de delar av talet där jag som rektor ska ge studenterna några ord som de kan bära med sig under sin utbildningstid.

När jag idag, från scenen på Högskolan i Skövdes festpyntade campus, hälsade våra nya studenter välkomna, valde jag att understryka vikten av att studenterna engagerar sig inom olika områden.

För det första är det givetvis viktigt att en ny student engagerar sig i själva utbildningen. Heltidsstudier är att likställa med ett heltidsarbete och innebär en stor ekonomisk investering. De flesta studenter lever helt eller delvis på studielån och ett stort eget studieengagemang ökar avkastningen per lånad CSN-krona.

För det andra behöver en ny student engagera sig i sina studiekamrater. Det fina med just högskolestudier är att det inte råder någon betygskonkurrens mellan studenterna inom en och samma kurs. Vi som arbetar på Högskolan ger med glädje alla studenter på en kurs högsta betyg om alla studenter på kursen når de uppsatta kunskapsmålen.

För det tredje är det viktigt att en ny student engagerar sig i Studentkåren. En representativ och stark studentkår är bra för både den enskilda studenten och för Högskolan.

Utöver konkreta råd till studenterna vill en rektor i välkomsttalet också peka på de högre värden som vi knyter till människors strävan efter att utbilda och bilda sig. När jag idag talade till studenterna uppmuntrade jag dem att använda sin utbildningstid till att överbrygga de murar och gränser som ibland finns mellan oss människor. Murarna kan till exempel vara språkliga, kulturella eller sociala. Jag hoppas att våra nya studenter utnyttjar utbildningstidens möjligheter att interagera med människor från andra akademiska discipliner, länder och kulturer. Om studenterna gör detta under sin utbildningstid ökar möjligheten att vårt framtida samhälle baseras på förståelse och tillit mellan människor.

Att tala inför framtida stjärnor

Av Lars Niklasson

Även en rektor för en Högskola måste ibland tillåta sig att stanna upp och reflektera. Jag brukar göra detta genom att titta upp på natthimlen. När jag ser alla strålande stjärnor blickar jag tillbaka i tiden. Karlavagnens sju stjärnor ligger till exempel på ett avstånd av mellan 62 och 360 ljusår från oss. Jag kom att tänka på detta den 19 maj, när jag höll tal inför våra avgångsstudenter. När jag såg på studenterna kändes det nämligen som om jag gjorde det omvända mot när jag betraktar natthimlen, jag blickade in i framtiden. För dessa – i många fall unga – människor är vårt samhälles framtid.

Många av studenterna satt säkert och tänkte att de just i det ögonblicket avslutade något. De hade nått slutet på flera år av studier, slutet på tillvaron som student och slutet på det intensiva umgänget med kurskamraterna. I mitt tal bestämde jag mig dock för att utmana studenterna lite. Därför sa jag att de inte nått slutet, de var faktiskt bara i början av något.

För att förklara för studenterna vad jag menade använde jag en liknelse med en vägkorsning där tre vägar löper mot horisonten och framtiden. Den första vägen leder studenten till det där arbetet som hon eller han har längtat efter. Den andra vägen leder också fram till ett arbete men vägen går via ett eget företag. Studenten blir en entreprenör. Den tredje vägen leder fram till den akademiska stegen och en utbildning på nästa nivå. Högskolan i Skövde har ambitionen att kunna erbjuda utbildningar på alla nivåer och flera av studenterna i salen hade säkert redan sökt till någon av våra masterutbildningar.

Oavsett vilken väg studenterna valde när de klev ut ur Götasalen hoppas jag de har fått goda redskap med sig från sin tid på Högskolan i Skövde. Framförallt hoppas jag de har tillgodogjort sig två egenskaper som de kommer att ha stor nytta av i dagens samhälle: Förmågan att förhålla sig skeptisk och källkritisk samt förmågan att samarbeta med andra.

I dagens samhälle är det viktigare än någonsin att kunna förhålla sig skeptisk och källkritisk. Digitaliseringen och de sociala medierna har inneburit att felaktigheter lättare får spridning än vad som var fallet för bara tio år sedan. Om våra högre utbildningar bara i någon mån kan bidra till att vaccinera människor mot faktaresistens och påverkan från fake news är det en samhällelig välgärning.

Förmågan att samarbeta med andra och bygga effektiva nätverk är också viktigare idag än den någonsin har varit. Våra studenter kommer alla att ha arbeten där det ibland är viktigt att få råd från någon utanför den egna organisationen. Då kan deras nätverk, de människor de genom samarbete har byggt upp relationer till, komma väl till pass.

När jag avslutat mitt tal vid avslutningshögtiden tittade jag på studenterna och försökte föreställa mig deras framtid. Jag hoppades att de alla skulle bli strålande stjärnor.

Vår utveckling är tydligt grundad i vår historia

Av Lars Niklasson

I år har vi bedrivit högskoleutbildning i Skövde i 40 år. De första sex åren under en interimistisk styrelse och sedan 1983 inom ramen för den statliga myndigheten Högskolan i Skövde.

Nu när vi står inför att implementera den utvecklingsplan som ska gälla de kommande sex åren, tycker jag det kan vara på sin plats att reflektera lite över historien och i den identifiera vilka arv våra företrädare lämnat över till oss att förvalta. Vi som idag har ansvaret för Högskolan kan säkert lära oss mycket av historien och tillämpa dessa lärdomar när vi utvecklar framtidens Högskolan i Skövde.

Under Högskolan i Skövdes förste rektor, Lars-Erik Johansson (rektor 1983 – 2001), utvecklades en tydlig profilering av Högskolan. Idén om att lärosätet inte skulle göra allt utan koncentrera verksamheten till vissa specifika områden och bli framstående inom dessa, blev kännetecknande för oss. Redan från starten hade således Högskolan både profilering och excellens som tydliga grundvalar för verksamheten. I början av 80-talet var verksamheten inriktad mot informationsteknologi, teknik och ekonomi. Under 90-talet tillkom inriktningar mot vård och hälsa, samt biovetenskap.

Under Leif Larssons rektorsperiod (2001 – 2010) fortsatte profileringsarbetet, bland annat genom att samla forskningen inom fem forskningscentrum. Ambitionen var att kunna utveckla tillräcklig kompetens för att inom centrumen få rättigheter att examinera inom utbildning på forskarnivå. Ingenjörer och datavetare gjorde gemensam sak och fick 2010 Högskolans första examinationsrätt för utbildning på forskarnivå inom informationsteknologi. Under perioden utvecklades samverkan med det omgivande samhället, speciellt näringslivet, starkt. Forsknings- och innovationsmiljön Portalen, som tillkom under denna period, påminner oss om hur viktig samproduktion med omvärlden är när vi utvecklar vår behovsmotiverade forskning.

Åren 2010 – 2016 var Sigbritt Karlsson rektor för Högskolan i Skövde. Dessa år kännetecknades av en accelererad strävan efter akademisk excellens och kvalitetsfrågorna var i centrum. En närmare koppling mellan utbildning och forskning blev möjlig genom att de tre tematiska institutionerna nu blev fem mera ämnesmässigt inriktade institutioner. De fem forskningscentrumen utgjorde den forskningsmässiga basen i dessa institutioner. Att Högskolans kvalitetsarbete varit lyckosamt stod klart när Universitetskanslersämbetet genomförde sina granskningar av utbildningen vid samtliga universitet och högskolor. Högskolan i Skövde kom mycket väl ut i dessa granskningar.

Om jag med några få ord summerar mina tankar över vad som kännetecknat Högskolans utveckling, så tänker jag på profilering kopplat till Lars-Eriks rektorsperiod och samverkan kopplat till Leifs period. För Sigbritts period tänker jag på tre begrepp – kvalitet, kvalitet och kvalitet, vilket hon själv ofta påminde om.

De tre värdeord som den nya utvecklingsplanen vilar på, kan enkelt knytas till historien. Profilering har från början utgjort grunden i strävan att nå excellens. I utvecklingen av Högskolan har många medvetna val gjorts för att säkerställa att Högskolan inom valda ämnesområden kan erbjuda utbildning av hög kvalitet på alla nivåer och högkvalitativ forskning som möter samhällets utmaningar. Genom vår fyrtioåriga historia har de som bidragit till Högskolans utveckling visat stor omtanke om att lämna i arv en högskola som ständigt utvecklas vidare.

Låt nu oss som för närvarande är ansvariga för Högskolan i Skövdes utveckling göra detsamma.

Vi ska växa med omtanke

Av Lars Niklasson

I mitt senaste blogginlägg lyfte jag fram goda skäl för vår omvärld att verka för att Högskolan i Skövde ska växa, både på utbildnings- och forskningssidan. Den som argumenterar för högre utbildnings- och forskningsanslag till de nya högskolorna brukar ofta få höra motargumentet att staten inte ska sprida ut forsknings- och utbildningsresurser för mycket. Den svepande motiveringen till detta brukar vara att kvaliteten på forskning och utbildning är högre vid de äldre universitetsmiljöerna.

Ett mindre och yngre lärosäte kan absolut hålla mycket hög kvalitet på utbildning och forskning. Högskolan i Skövdes resultat i UKÄ:s nationella utvärderingar av utbildningskvalitet är ett talade exempel på detta. Mats Ericsons analys av UKÄ:s utvärderingar visar att av alla svenska lärosäten hade Högskolan i Skövde näst högst andel utbildningar med omdömet ”mycket hög kvalitet” och tredje lägst andel utbildningar med omdömet ”bristande kvalitet”, om utfallet rensas från studenternas studiesociala bakgrund.

Men kvalitetsdiskussionen kan även föras på forskningsområdet. 2015 låg Högskolan i Skövde, enligt UKÄ:s årsrapport, i svensk topp fem när det gäller förmågan att attrahera externa medel i förhållande till det statliga anslaget för forskning. Externfinansiering är ju en av de två kvalitetsindikatorer som använts för omfördelning av forskningsmedel mellan lärosäten. Samtidigt ska vi vara öppna med att vi har behov av att utvecklas när det gäller publicering och citering.

Nu ska vi inte enbart förlita oss på att andra ska hjälpa Högskolan i Skövde att växa. Vi som arbetar på Högskolan måste hela tiden verka för att lärosätet växer av egen kraft. I den nya utvecklingsplanen som  Högskolan i Skövdes styrelse antog i december är både tillväxt- och kvalitetsambitionerna tydliga.  Den säger till exempel att andelen extern forskningsfinansiering ska öka från drygt 63 procent av Högskolans totala forskningsintäkter 2015 till 70 procent 2022. Till detta har vi knutit ett ambitiöst kvalitetsmål som handlar om att  öka andelen högt citerade vetenskapliga artiklar som våra forskare är författare eller medförfattare till.  Det finns även goda möjligheter att växa med hjälp av externt finansierad utbildning. 2015 var Högskolan det lärosäte i landet  som hade den femte lägsta andelen externfinansierad utbildning.

Högskolan i Skövde kan alltså både ges förutsättningar att växa och kan växa av egen kraft. I båda fallen handlar det dock om att agera på ett sätt som säkerställer att vi behåller och utvecklar vår idag redan höga kvalitet i forskning och utbildning. Förenklat kan man säga att vi strävar efter en omtänksam tillväxt.

Den som siktar på månen…

Av Lena Mårtensson

Den 16 december fattade Högskolan i Skövdes styrelse beslut om en ny utvecklingsplan för lärosätet. Beslutet var både en slut- och en startpunkt. Det var slutet på det över ett år långa interna beredningsarbete som planen vilar på, det var samtidigt starten på det intensiva implementeringsarbete vi nu har framför oss.

Utvecklingsplanen innehåller inte bara kvantitativa och kvalitativa mål, vi skriver också att vi vill arbeta med ”digitalisering för hållbar utveckling” som ett samlande tema för lärosätet. Konkret innebär detta att Högskolans fem institutioner kommer att arbeta vidare inom respektive fält men att det samlande temat bildar en slags flexibel brygga mellan institutionerna.

Att arbeta med det samlande temat kommer att bli både utmanande och roligt. Men Högskolan i Skövdes olika institutioner har genom sina respektive ämnesinriktningar unika möjligheter att bidra i arbetet. Något som i sin tur kan stärka hela lärosätets profilering och konkurrenskraft.

Samtidigt handlar vår nya utvecklingsplan inte bara om hårda mål. Planen innehåller en vision och värdeord som utgår från det uppdrag lärosätet har fått av riksdag och regering samt kopplar till den statliga värdegrunden. Därmed är det också ett dokument som uttrycker vissa mjuka värden och grundläggande värderingar. En önskad kultur som är viktig och värdefull att bygga vår utveckling på.

Dokumentet vi just har beslutat är dock en plan för utveckling. Den beskriver inte vad Högskolan i Skövde är idag utan vad lärosätet vill bli. Vi har satt målen högt och ambitiöst men gjort det med ett gammalt talesätt i bakhuvudet: Den som siktar på månen och missar, hamnar i alla fall bland stjärnorna.

Föds man verkligen till entreprenör?

Av Lena Mårtensson

På tisdag, den 22 november, kommer prins Daniel till Högskolan i Skövde. Besöket sker inom ramen för det som kallas Prins Daniels Fellowship och Entreprenörskapsprogram. En satsning som ska inspirera unga människor till entreprenörskap och stötta unga entreprenörer.

Prins Daniel och hans inspiratörer kommer lämpligt till Högskolan i Skövde. I dagarna släppte nämligen Högskolans forskare Susanne Durst och Jan Sedenka en rapport om studenters inställning till entreprenörskap. Studien är en del i ett större internationellt projekt och om vi gör en väldigt förenklad sammanfattning av rapporten visar den att en mindre del av studenterna kan tänka sig att starta ett eget företag direkt efter studierna. Rapporten visar också det verkar vara lite si och så när det gäller lärosätens förmåga att inspirera sina studenter till entreprenörskap.

En möjlig anledning till att vi inom högre utbildning verkar ha svårt att inspirera våra studenter till att bli egna företagare kan ha att göra med den bild av entreprenören som sprids i samhället. Vi ska ju utbilda våra studenter, genom sina studier ska studenterna förvärva färdigheter de inte redan har. Här krockar vår kultur med det sätt på vilket entreprenören framställs i många sammanhang. De finns nämligen en tendens att tala om entreprenören som en alldeles speciell personlighetstyp. När retoriken läggs upp på ovanstående sätt blir konsekvensen att entreprenörskap inte går att lära sig, man är entreprenör från födseln eller man är det inte.

Givetvis har forskare inom ekonomiområdet och vissa andra aktörer en mer nyanserad bild av frågan (här finns ett exempel), men den mer nyanserade bilden har ibland svårt att tränga igenom. Bilden av entreprenören som en människa med närmast övernaturliga egenskaper verkar dominera.

Det är viktigt att de av våra studenter som vill ta klivet in i eget företagande känner att de har stöd att göra detta. Men jag tror att våra studenter skulle få en större tro på sin entreprenöriella förmåga om vi använde en annan dominerande retorik. Vi behöver komma bort från tanken att någon är en entreprenör och istället se det som att individer, genom eget hårt arbete, kan lära sig bli entreprenörer.

En student på Högskolan i Skövde som vill bli entreprenör eller att träna sin entreprenöriella förmåga har mycket stöd att hämta. Vid lärosätet finns till exempel forskning inom strategiskt entreprenörskap. Vi har också tillgång och närhet till den förnämliga företagsinkubatorn i Gothia Science Park och till Drivhuset som hjälper företagsamma studenter. Prins Daniels Fellowship kommer därmed till ett lärosäte där det både finns vilja och förutsättningar utbilda människor till framtida entreprenörer.