Att inte göra allt, men göra bra

Av Lars Niklasson

I Skaraborg är det brist på förskollärare. Kommunerna i Skaraborgsområdet hade därför gärna sett att Högskolan i Skövde hade en förskollärarutbildning. Vi har idag inte någon sådan utbildning och att bygga upp en förskollärarutbildning är inte aktuellt, Högskolan i Skövde har varken examensrättigheter eller resurser att göra detta. Vad vi däremot kan göra är att låta ett annat lärosäte ge sin förskollärarutbildning i våra lokaler och en sådan lösning verkar nu vara på gång. Vårterminen 2018 hoppas vi att en grupp studenter på Högskolan i Borås förskollärarutbildning ska ha sina studier förlagda till Högskolan i Skövdes campus.

Som jag tidigare påpekat är Skaraborgsområdet underdimensionerat när det gäller tillgång till högre utbildning. Det innebär dock inte att Högskolan i Skövde ska kasta sig in och bygga upp egna utbildningar på nya områden bara för att vi ska växa. Istället handlar det för oss om att växa på de områden där vi har förutsättningar att hålla hög kvalitet och kan vara relevanta för vår omvärld. I förskollärarutbildningsfallet är kravet på relevans uppfyllt, men vi har inte förutsättningar att skapa den excellenta utbildnings- och forskningsmiljö som krävs. I det läget får vi hitta en annan lösning och låta ett annat lärosäte disponera våra lokaler för att ge sin utbildning i Skövde.

Statliga forskningsmedel

För att kunna ge en akademisk utbildning av hög kvalitet på vetenskaplig grund krävs en bra bas av forskning att ställa utbildningen på. Inom akademin säger vi att utbildningen på detta sätt blir ”forskningsförankrad”. När det gäller tekniska och naturvetenskapliga utbildningar finns ganska stora möjligheter att använda externa forskningsmedel för att bygga en stark forskningsförankring. Men för samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar – och hit hör förskollärarutbildningen – finns inte samma tillgång till externa forskningsmedel. Det innebär i sin tur att det lärosäte som ger en förskollärarutbildning måste använda sitt statliga forskningsanslag för att forskningsförankra utbildningen.

I Högskolan i Skövdes fall är det statliga forskningsanslaget lågt. Under perioden 2012 – 2015 erhöll svenska högskolor och universitet i genomsnitt cirka 55 000 kronor per helårsstudent i statligt forskningsanslag, med ett medianvärde om cirka 25 000 kronor per helårsstudent. Högskolan i Skövde fick samtidigt 10 000 kronor per helårsstudent.

Förändring på gång

Nu kan nivån på forskningsanslagen komma att ändras i framtiden. Häromdagen signalerade nämligen regeringen att man vill se över hela systemet för dimensionering och resurstilldelning av högre utbildning i Sverige, det inkluderar fördelningen av statliga forskningsanslag. I sitt kommittédirektiv skriver regeringen att: ”..såväl de äldre som de nyare universiteten och alla högskolor måste ha rimliga förutsättningar att bedriva högre utbildning på vetenskaplig grund och bygga upp starka och profilerade forskningsmiljöer, särskilt inom vissa specifika områden.”

Jag välkomnar regeringens initiativ. Skrivningarna ”starka och profilerade” och ”vissa specifika” i stycket ovan är dock tecken på att regeringen ser försiktiga förändringar framför sig. Det är möjligt att staten i framtiden kommer att låta de nya universiteten och högskolorna – den grupp lärosäten dit Högskolan i Skövde hör – få en större del av den statliga forskningskakan. Men då kommer vi att få det inom ”vissa specifika” områden där vi kan vara ”starka och profilerade”. Därmed verkar det som om Högskolan i Skövde har gjort ett strategiskt korrekt val när vi sätter profilering i fokus för utvecklingen 2017 – 2022. Vi ska inte utbilda och forska inom alla områden, men där vi väljer att utbilda och forska, där ska vi göra det bra. Det är själva essensen av att vara ett profilerat lärosäte.

Nya formuleringar med samma resultat

Av Lena Mårtensson

Regeringens forskningsproposition kom för en vecka sedan. Torbjörn von Schantz, rektor på Lunds universitet, reagerade på propositionen och menade att regeringen i för hög grad försöker styra lärosätenas forskningsinriktning. Den diskussionen är givetvis viktig men känns från Högskolan i Skövdes horisont något avlägsen. För oss är huvudfrågan istället hur mycket pengar staten kommer att garantera oss för att forskningsförankra våra utbildningar.

Regeringen säger att man från 2018 vill höja garantisumman för forskningsförankring från 8 000 till minst 12 000 kronor per helårsstudent. För Högskolan i Skövdes del betyder detta inte särskilt mycket. Om lärosätet får minst 12 000 tusen kronor för var och en av våra drygt 4 000 helårsstudenter får vi nästan exakt samma basanslag för forskningsförankring som vi har idag. Därmed blir vår situation varken bättre eller sämre. Formuleringen är ny, resultatet oförändrat.

Att regeringen vill föra in samverkan som en kvalitetsindikator vid sidan av publiceringar och externa medel kan däremot gynna oss. Högskolan i Skövde är – liksom flera andra av Sveriges nyare lärosäten – mycket bra på att forska i samverkan. Vår forskningsmiljö INFINIT, som vi driver med stöd av KK-stiftelsen, är bara ett exempel på detta. Vi har också våra olika samverkansplattformar där ett exempel är ASSAR, vars vision är bidra till att skapa en världsledande tillverkningsindustri. Vi är därmed väl förberedda på att hantera forskningssamverkan som en kvalitetsindikator.

En utgångspunkt för forskningspropositionen är att forskningspolitiken kopplas till globala och nationella samhällsutmaningar som är relevanta för vårt samhälle. Regeringen pekar ut fem samhällsutmaningar och tre av dessa – hälsoutmaningen, digitaliseringsutmaningen och den utmaning som handlar om säkra, inkluderande och hållbara samhällen – kan bli särskilt viktiga för Högskolan i Skövde. Vi står nämligen i begrepp att besluta om en ny utvecklingsplan. Det förslag på utvecklingsplan som vår styrelse just nu tar ställning till har ett starkt fokus på att lärosätet ska hjälpa samhället att möta just dessa tre samhällsutmaningar.

I grund och botten visar dock forskningspropositionen att vi verkligen behöver ett nytt system för att fördela forskningsanslag mellan Sveriges lärosäten. Det system vi har idag är helt enkelt otidsenligt. Regeringen inser också detta och tillsätter därför en utredning för att föreslå ett nytt resursfördelningssystem. Den utredningen ska dock vara klar först 2020. Det glödande kolet sparkas därmed in i framtiden och över i knät på nästa regering.