Att tala inför framtida stjärnor

Av Lars Niklasson

Även en rektor för en Högskola måste ibland tillåta sig att stanna upp och reflektera. Jag brukar göra detta genom att titta upp på natthimlen. När jag ser alla strålande stjärnor blickar jag tillbaka i tiden. Karlavagnens sju stjärnor ligger till exempel på ett avstånd av mellan 62 och 360 ljusår från oss. Jag kom att tänka på detta den 19 maj, när jag höll tal inför våra avgångsstudenter. När jag såg på studenterna kändes det nämligen som om jag gjorde det omvända mot när jag betraktar natthimlen, jag blickade in i framtiden. För dessa – i många fall unga – människor är vårt samhälles framtid.

Många av studenterna satt säkert och tänkte att de just i det ögonblicket avslutade något. De hade nått slutet på flera år av studier, slutet på tillvaron som student och slutet på det intensiva umgänget med kurskamraterna. I mitt tal bestämde jag mig dock för att utmana studenterna lite. Därför sa jag att de inte nått slutet, de var faktiskt bara i början av något.

För att förklara för studenterna vad jag menade använde jag en liknelse med en vägkorsning där tre vägar löper mot horisonten och framtiden. Den första vägen leder studenten till det där arbetet som hon eller han har längtat efter. Den andra vägen leder också fram till ett arbete men vägen går via ett eget företag. Studenten blir en entreprenör. Den tredje vägen leder fram till den akademiska stegen och en utbildning på nästa nivå. Högskolan i Skövde har ambitionen att kunna erbjuda utbildningar på alla nivåer och flera av studenterna i salen hade säkert redan sökt till någon av våra masterutbildningar.

Oavsett vilken väg studenterna valde när de klev ut ur Götasalen hoppas jag de har fått goda redskap med sig från sin tid på Högskolan i Skövde. Framförallt hoppas jag de har tillgodogjort sig två egenskaper som de kommer att ha stor nytta av i dagens samhälle: Förmågan att förhålla sig skeptisk och källkritisk samt förmågan att samarbeta med andra.

I dagens samhälle är det viktigare än någonsin att kunna förhålla sig skeptisk och källkritisk. Digitaliseringen och de sociala medierna har inneburit att felaktigheter lättare får spridning än vad som var fallet för bara tio år sedan. Om våra högre utbildningar bara i någon mån kan bidra till att vaccinera människor mot faktaresistens och påverkan från fake news är det en samhällelig välgärning.

Förmågan att samarbeta med andra och bygga effektiva nätverk är också viktigare idag än den någonsin har varit. Våra studenter kommer alla att ha arbeten där det ibland är viktigt att få råd från någon utanför den egna organisationen. Då kan deras nätverk, de människor de genom samarbete har byggt upp relationer till, komma väl till pass.

När jag avslutat mitt tal vid avslutningshögtiden tittade jag på studenterna och försökte föreställa mig deras framtid. Jag hoppades att de alla skulle bli strålande stjärnor.

Föds man verkligen till entreprenör?

Av Lena Mårtensson

På tisdag, den 22 november, kommer prins Daniel till Högskolan i Skövde. Besöket sker inom ramen för det som kallas Prins Daniels Fellowship och Entreprenörskapsprogram. En satsning som ska inspirera unga människor till entreprenörskap och stötta unga entreprenörer.

Prins Daniel och hans inspiratörer kommer lämpligt till Högskolan i Skövde. I dagarna släppte nämligen Högskolans forskare Susanne Durst och Jan Sedenka en rapport om studenters inställning till entreprenörskap. Studien är en del i ett större internationellt projekt och om vi gör en väldigt förenklad sammanfattning av rapporten visar den att en mindre del av studenterna kan tänka sig att starta ett eget företag direkt efter studierna. Rapporten visar också det verkar vara lite si och så när det gäller lärosätens förmåga att inspirera sina studenter till entreprenörskap.

En möjlig anledning till att vi inom högre utbildning verkar ha svårt att inspirera våra studenter till att bli egna företagare kan ha att göra med den bild av entreprenören som sprids i samhället. Vi ska ju utbilda våra studenter, genom sina studier ska studenterna förvärva färdigheter de inte redan har. Här krockar vår kultur med det sätt på vilket entreprenören framställs i många sammanhang. De finns nämligen en tendens att tala om entreprenören som en alldeles speciell personlighetstyp. När retoriken läggs upp på ovanstående sätt blir konsekvensen att entreprenörskap inte går att lära sig, man är entreprenör från födseln eller man är det inte.

Givetvis har forskare inom ekonomiområdet och vissa andra aktörer en mer nyanserad bild av frågan (här finns ett exempel), men den mer nyanserade bilden har ibland svårt att tränga igenom. Bilden av entreprenören som en människa med närmast övernaturliga egenskaper verkar dominera.

Det är viktigt att de av våra studenter som vill ta klivet in i eget företagande känner att de har stöd att göra detta. Men jag tror att våra studenter skulle få en större tro på sin entreprenöriella förmåga om vi använde en annan dominerande retorik. Vi behöver komma bort från tanken att någon är en entreprenör och istället se det som att individer, genom eget hårt arbete, kan lära sig bli entreprenörer.

En student på Högskolan i Skövde som vill bli entreprenör eller att träna sin entreprenöriella förmåga har mycket stöd att hämta. Vid lärosätet finns till exempel forskning inom strategiskt entreprenörskap. Vi har också tillgång och närhet till den förnämliga företagsinkubatorn i Gothia Science Park och till Drivhuset som hjälper företagsamma studenter. Prins Daniels Fellowship kommer därmed till ett lärosäte där det både finns vilja och förutsättningar utbilda människor till framtida entreprenörer.