Gemensamma krafter kan ge Högskolan i Skövde möjlighet att växa

Som rektor för Högskolan i Skövde blev jag mycket glad när ordförandena för Skaraborgs samtliga femton kommuner, i en debattartikel den 1 februari, gjorde tydligt att de ser Högskolan som central för Skaraborgs kunskaps- och kompetensförsörjning. Vi som arbetar på Högskolan vill verkligen bidra till att människor som lever och arbetar i Skaraborg har tillgång till förstklassig utbildning och forskning. Vi vill också bidra till att attrahera nya människor till regionen och ge vår regions arbetsgivare möjlighet att rekrytera medarbetare med rätt kompetens.

Skaraborg behöver fler utbildningsplatser

Ordförandenas debattartikel pekar på ett strukturellt problem som endast kan lösas på nationell nivå, nämligen att Högskolan är för liten. 2015 fanns det i genomsnitt 30 statligt finansierade platser för högre utbildning per tusen invånare i Sverige. I Skaraborg var motsvarande siffra 15 platser per tusen invånare. Ledningen för Högskolan kommer att föra fram detta faktum i kommande budgetdialoger med regeringen. Vi menar att siffrorna är ett starkt argument för att Högskolan borde få möjlighet att växa inom såväl utbildning som forskning, och därigenom bidra till en stark arbetsmarknadsregion i Skaraborg.

Högskolan vill växa med 30 procent

Konkret vill vi att Högskolan under den kommande treårsperioden ska få möjlighet att öka sin utbildningsvolym med cirka 30 procent inom ämnesområdena hälsa och vård, ingenjörsvetenskap, IT, ekonomi samt biovetenskap. Vi vill bland annat öka andelen fristående kurser för att kunna erbjuda mer flexibel vidareutbildning till redan yrkesverksamma människor. På lång sikt borde Högskolan i Skövdes totala utbildningsvolym dubbleras för att tillgången till högre utbildning i Skaraborg ska vara i paritet med landet som helhet. Tillväxten måste naturligtvis ske i sådan takt att vi kan behålla den höga kvalitet som Högskolan har i en nationell jämförelse.

Högskolan i Skövde får pengar ur statsbudgeten att utbilda för. Därmed räcker det inte med att Högskolans ledning framför att Skaraborg är missgynnat när det gäller tillgången till högre utbildning. Vi behöver stöd av företrädare för både offentlig och privat sektor. Att ha stöd av samtliga kommunala företrädare i denna fråga känns därför mycket betryggande.

En ödesfråga för Skaraborg

Under mitt första år som rektor för Högskolan i Skövde har jag träffat och samtalat med flera av vår regions högsta politiska företrädare. Dessa diskussioner har tydliggjort att det finns en stor insikt om att utbildningsnivån samt tillgången till utbildning och forskning är något av en ödesfråga för Skaraborgsområdet. Med denna samsyn som grund borde vi med gemensamma krafter kunna övertyga en framtida regering – oavsett färg – om vikten av att Högskolan i Skövde får möjlighet att växa.

När Högskolan i Skövde väl tillåts växa kan vi fokusera på den relativt låga övergången till högre utbildning och den låga utbildningsnivån i Skaraborgsområdet. Eftersom benägenheten att utbilda sig i viss mån är socialt ärftlig har vi även här en gemensam utmaning. För det första måste vi hjälpa ungdomar från studieovana miljöer att våga studera vidare. För det andra måste vi bryta upp de märkliga normer som ger oss för få kvinnliga ingenjörer och för få manliga sjuksköterskor. Redan idag, men än mer i den digitaliserade framtiden, arbetar man inom dessa sektorer lika mycket med människor som med maskiner. Låt oss därför titta på utbildningar och yrken med nya fräscha ögon när vi guidar de ungdomar som ska forma Skaraborgs framtid.

Det farliga med en påse pengar

av Lars Niklasson

Idag inleds vårterminen formellt på Högskolan i Skövde. Samtidigt som vi hälsar våra studenter välkomna till vårens kurser har vi som arbetar inom högskolesektorn fått anledning att fundera över hur vår verksamhet ska styras i framtiden.

Regeringen tillsatte i april 2017 en särskild utredare med uppdrag att göra en samlad översyn av universitetens och högskolornas styrning och resurstilldelning. Uppdraget gick till Pam Fredman, tidigare rektor vid Göteborgs universitet. Häromdagen lade Fredman fram en skiss över de problem det nuvarande styr- och resurstilldelningssystemet brottas med samt olika tankar om hur man skulle kunna lösa problemen.

Vi kommer under 2018 få anledning att återkomma till frågan om det framtida resurstilldelningssystemet. Jag kommer under året att ge min syn på vissa av de förslag som uppkommer i dessa diskussioner. I den här bloggtexten begränsar jag mig till att dela med mig både av lite tvivel och lite stöd till den nu aktuella skissen.

Välkommet med starkare forskningsanknytning

Pam Fredmans skiss innehåller flera tankar som jag helt och hållet ställer mig bakom. Till exempel pekar Fredman på att kopplingen mellan utbildning och forskning är svagare i Sverige än i många jämförbara länder och att det är något vi måste åtgärda. Det är ett mycket välkommet budskap för oss på Högskolan i Skövde som envist strävar efter att bygga kompletta akademiska miljöer inom våra profilområden. Miljöer där det finns utbildning på alla nivåer som står på en ordentlig bas av egen forskning.

Idag får varje svenskt lärosäte en påse statliga pengar att utbilda för och en annan påse statliga pengar att forska för. Det är inte tillåtet att blanda pengarna och till exempel forska för utbildningspengarna. Pam Fredman lägger i sin skiss mycket kraft på att angripa det här anslagssystemet. Hon vill föra ihop pengarna i en och samma påse för att lärosätena själva ska kunna avgöra hur mycket pengar det ska utbildas respektive forskas för. Det kan låta som en god idé om vi bara ser till det enskilda lärosätet men ser vi till hela högskolesystemet kommer frågan i en annan dager.

Risk för nischade elitutbildningar

Systemet med två pengapåsar är inte perfekt men det garanterar att en sjuksköterskestudent i Skövde får lika mycket statliga resurser till sin utbildning som en sjuksköterskestudent i Stockholm. Jag blir tveksam när Pam Fredman föreslår att vi ska införa en påse pengar men att lärosätena ska…

”…tilldelas motsvarande resurser som idag inom såväl forskning som utbildning och de förväntas också leverera samma volym utbildning (räknat i antal helårsstudenter) som idag.”

Gör vi på det här sättet kan vissa lärosäten använda delar av sina jättelika forskningsresurser för att skapa nischade elitutbildningar där varje studieplats tillåts kosta mycket mer än på andra lärosäten. Även om detta inte blir fallet så kan studenter uppfatta att resurserna för utbildning är större vid de forskningsintensiva lärosätena. Det skulle sannolikt kunna inverka negativt på våra möjligheter att attrahera studenter.

Utgångspunkten för förslaget med en pengapåse är att det skulle skapa en närmare koppling mellan utbildning och forskning. Ett annat alternativ som skulle var mer effektivt för att nå denna effekt är att knyta forskningsanslagen till utbildningsanslagen i mycket högre grad än idag. Det skulle, enligt min mening, inte bara leda till en närmare koppling mellan utbildning och forskning utan även till en ökad profilering av hela det akademiska landskapet. Denna fördelningsprincip finns redan, så det är bara att öka omfattningen. Höj dagens 12 000 kronor per helårsstudent till 60 000 kr, vilket är det nationella medelvärdet, för alla.

Gärna längre planeringshorisont

Utredarens förslag att högskolor och universitet bör få en längre planeringshorisont är något jag ställer mig helt och fullt bakom. Precis som när regeringen lägger fram en forskningspolitisk proposition som löper över fyra år skulle vi kunna få en högskolepolitisk proposition som också är fyraårig. Det skulle öka stabiliteten i vårt system och göra att vi slipper de tillfälliga satsningar som tenderar att uppstå och försvinna lika fort som ett åskväder en högsommardag.

Hur vi än vänder och vrider på saken är stora delar av ett lärosätes verksamhet baserat på att studenter och doktorander ska kunna få en stabil utbildningsmiljö i minst två och ibland upp till fem år. Att ge oss rimliga planeringsförutsättningar för att klara detta är inte för mycket begärt.

Fortsättning följer

Förslagen i Pam Fredmans skiss ska nu diskuteras på olika sätt under våren och sommaren. Utredningens färdiga förslag ska inte lämnas in förrän i december 2018 och något skarpt förslag från regeringen baserat på utredningen kommer nog inte förrän tidigast 2019. Det är dock ett angeläget arbete som Pam Fredman håller på med. Dagens resurstilldelningssystem brister i både tydlighet och transparens. Vår sektor förtjänar tydligare och stabilare förutsättningar.

Om isberg och kvalitet

Av Lena Mårtensson

Isberg är märkliga. Eftersom det är mycket liten skillnad i densitet mellan isen och havets vatten syns bara ungefär en tiondel av isberget över vattenytan.

Jag brukar jämföra med ett isberg när jag ska berätta för någon hur kvalitetsarbetet på högskolor och universitet fungerar. Det som relativt enkelt går att se över ytan i form av kvalitetsråd, kvalitetspolicys och kvalitetsutvärderingar är bara en liten del av kvalitetsarbetet. Arbetets stora del syns inte eftersom det utförs under ytan av medarbetare och studenter, i fakultetsnämnder, i ämnesgrupper, i forskarlag samt på verksamhetsstödets olika avdelningar.

Kvalitetsarbete är alltid relevant men under 2017 har jag funderat extra mycket över ämnet. Under året har jag nämligen haft förmånen att vara sakkunnig när Universitetskanslersämbetet (UKÄ) pilottester ett nytt kvalitetssystem för högre utbildning i Sverige. I bedömargruppen har det även funnits representation från studenter och arbetsliv, vilket hjälpt mig att se akademins speciella förutsättningar för ett långsiktigt kvalitetsarbete.

När teamet bidrar till helheten

I rapporten ”Att mäta och utveckla kvalitetskulturen” går det att det att se vilka beteenden i en organisation som stödjer eller hindrar uppkomsten av en kvalitetskultur. Ett beteende som är klart hindrade är om organisationens olika team fokuserar på sina egna mål oberoende av organisationens mål. Detta kan vara utmaning inom en akademi där forskare identifierar sig starkt med sitt ämne och vissa förvaltningsavdelningar har en stark identifikation med sin egen expertkompetens.

Att en lärare, forskare, HR-specialist eller systemutvecklare identifierar sig starkt med sitt ämne eller sin profession är helt naturligt och nödvändig. Jag är professor i omvårdnad och vill naturligtvis att omvårdnadsämnet på Högskolan i Skövde ska hålla så hög kvalitet som möjligt. Problem uppstår först om jag tillåter att mitt ämnes kvalitetsarbete drivs utan hänsyn till Högskolans kvalitetsarbete. Den mikrokultur som då bildas i den lilla omvårdnadsgruppen bidrar i det läget inte längre till lärosätets hela kvalitetskultur.

Men starka mikrokulturer runt olika ämnen eller professioner kan också vara en stor tillgång i ett kvalitetsarbete. När lärosätets och den enskilda gruppens kvalitetsmål sammanstrålar uppstår en stor positiv kraft som driver kvalitetsarbetet framåt. Detta är en kraft som jag ofta upplever när jag träffar ämnes- och professionsgrupper på Högskolan i Skövde.

Både linjen och det kollegiala systemet behövs

Inom akademin har vi i de flesta fall två olika styrsystem, linjesystemet och det kollegiala systemet. Linjesystemet löper från rektor till olika chefer längre ut i organisationen. Det kollegiala systemet – som alltså existerar parallellt med linjesystemet – löper från en nämnd med valda lärarledamöter till ämnesföreträdare och programansvariga på lärosätets institutioner. Båda dessa system behövs för att det ska gå att driva ett systematiskt kvalitetsarbete på en högskola. Det ska råda en sund spänning och respekt mellan de båda systemen.

På Högskolan i Skövde kan man förenklat säga att den ekonomiska kraften finns i linjesystemet, det är genom det systemet vi kanaliserar pengar och den kraft som finns i verksamhetsstödets olika specialavdelningar. Det kollegiala systemet samlar och kanaliserar den kraft som finns i de olika mikrokulturerna runt lärosätets olika ämnen. När dessa två system fylls på med medarbetarnas delaktighet, ett engagerat ledarskap från chefer och ett stort engagemang från kollegiala företrädare byggs kvalitetskulturen sakta men säkert upp.

Tillsammans ska vi sträva efter en kultur där vi ständigt utvecklar kvaliteten i verksamheten, proaktivt försöker undvika fel, prestigelöst rättar till de fel som ändå uppstår och hela tiden försöker lära oss av våra misstag. Lyckas vi med detta kommer vi att bygga en långsiktigt hållbar kvalitetskultur.

Trakasserier ska inte förekomma på vårt eller något annat lärosäte

Av Lars Niklasson och Lena Mårtensson

Den akademiska världen är inte separerad från det omgivande samhället, vi är snarare en integrerad del av det. De möjligheter och problem som finns i samhället finns också på ett lärosäte. Det är värt att ha detta i minnet när #metoo-kampanjen nu också synliggör de problem med sexuella trakasserier som finns inom universitets- och högskolevärlden.

Många av de fall som tidigare uppmärksammats i den offentliga debatten har utgått från att den som trakasserar gör det utifrån en maktposition. Chefer och personer med framträdande positioner i samhället har nyttjat sina positioner för att sexuellt trakassera enskilda individer.

Strukturer och kulturer är riskfaktorer
På alla lärosäten finns också formella och informella maktstrukturer. Den formella makten kan exempelvis utgå från det faktum att vi som enskilda företrädare för en myndighet har befogenhet att fatta beslut som rör enskilda individer, exempelvis vid antagning eller betygsättning. Den informella makten, som baseras på att vissa är mera vetenskapligt meriterade än andra, är också vanlig i akademin eftersom vi i grunden är meritokratiska. Dessa maktstrukturer kan vara riskfaktorer när det gäller uppkomsten av trakasserier och kränkningar. En annan riskfaktor är förekomsten av tystnadskulturer där det är svårt att föra plumpheter, incidenter och missförhållanden på tal.

Det är allas vårt ansvar att nyttja den makt vi har på ett professionellt sätt, men även säkerställa att vi uppmärksammar och synliggör situationer när så inte sker. Det måste ligga i den akademiska själen att inte bara vara vetenskapligt kritisk utan också förhålla sig självkritisk.

För att förebygga trakasserier bör vi också stötta kulturer som uppmuntrar enskilda att tidigt uppmärksamma alla former av kränkande handlingar. Vi menar att det bästa sättet att uppmuntra en sådan kultur, är att agera när kränkningar uppmärksammas. Det handlar om att vi som enskilda individer tar ansvar om vi själva agerar, eller uppmärksammar andra som agerar, på ett sätt som uppfattas som kränkande. Det handlar också om att vi tar vårt organisatoriska ansvar, utreder alla misstankar om kränkande handlingar och trakasserier samt ställer skyldiga till svars.

Strävan efter en kultur präglad av ansvar och omtanke
På Högskolan i Skövde strävar vi efter att ha en akademisk kultur som präglas av ansvar för och omtanke om människan och samhället. Det här innebär givetvis att vårt lärosäte ska vara fritt från alla former av trakasserier. Kravet på att agera ansvarsfullt och med omtanke om varandra gäller både medarbetare och studenter.

Som rektor och prorektor för Högskolan i Skövde har vi det yttersta ansvaret för att skapa och upprätthålla en sund kultur på vårt lärosäte. Alla ledare på Högskolan i Skövde har dessutom ansvaret att arbeta förebyggande mot trakasserier och hantera misstankar om trakasserier om sådana dyker upp. I det arbetet har vi lagar och regler att utgå från och en modell att arbeta efter.

Vi akademiska ledare kan långsiktig påverka en organisationskultur i positiv riktning genom vårt agerande. Regeringen har till exempel ålagt hela vår sektor att arbeta med jämställdhetsintegrering. Om vi rektorer och prorektorer lägger kraft bakom den frågan kan detta sannolikt bidra till en kultur som förebygger uppkomsten av sexuella trakasserier. På Högskolan i Skövde är vi i full gång med jämställdhetsintegreringsarbetet.

#metoo:s positiva effekter
Trakasserier ska inte förekomma på vårt eller något annat lärosäte. Osunda kulturer som möjliggör att trakasserier får fortsätta utan att problemen uppmärksammas och skyldiga ställs till svars, kan vi aldrig acceptera. Vi ska istället sträva efter en kultur där vi alla aktivt förebygger kränkande handlingar och trakasserier i alla former.

En positiv effekt av #metoo och dess systerkampanjer är att frågan om sexuella trakasserier lyfts upp till ytan och diskuteras. Det är det första viktiga steget mot ett samhälle fritt från sexuella trakasserier.

40 år av positiv skillnad

Av Lars Niklasson

Vi närmar oss slutet på Högskolan i Skövdes jubileumsvecka. Det har varit fantastiska dagar fulla av både interna och externa arrangemang.

Gång på gång under veckan har jag träffat människor som har en sak gemensamt: Högskolan i Skövde har gjort stor skillnad i deras liv. En av dessa människor tog sig till och med tid att skriva en insändare i vår lokaltidning, Skaraborgs Allehanda, för att berätta vad Högskolan i Skövde har betytt i just hennes liv.

Skillnad som utbildare och arbetsplats

När jag läste insändaren blev jag faktiskt lite rörd. Kanske beror min reaktion på att insändarskribentens berättelse är så lik min egen. Om inte Högskolan i Skövde hade funnits, och gjort steget från mitt hem i Karlsborg till en akademisk utbildning kortare, är det inte säkert att jag hade genomgått någon akademisk utbildning alls. Att högre utbildning finns nära och är lättillgänglig gör skillnad i människors liv.

Högskolan i Skövde har dock inte bara gjort skillnad genom att utbilda studenter i 40 år. Lärosätet är också en arbetsplats präglad av stor yrkesstolthet. Detta blev påtagligt i onsdags kväll när vi, som en del av jubileumsveckan, hade bjudit in tidigare medarbetare som nu är pensionärer till ett litet mingel. Eftersom jag själv har arbetat på Högskolan i Skövde i många år kände jag majoriteten av gästerna personligen. Det var fantastiskt att återse dessa människor som betytt så mycket för Högskolan i Skövdes utveckling och se att deras engagemang för Högskolan är lika starkt nu som då.

Skillnad genom forskning och samverkan

Högskolan i Skövde gör inte bara skillnad genom att utbilda studenter, vi gör också skillnad genom att generera ny kunskap i vår forskning. Under jubileumsveckan kunde vi dela med oss av våra forskningsupptäckter på två sätt, dels genom ett populärvetenskapligt café, dels genom vår lokala deltävling i Forskar Grand Prix. Deltävlingen vanns av vår professor i folkhälsovetenskap, Alexandra Krettek. Alexandra får därmed försvara Högskolans i Skövdes färger när den nationella finalen av Forskar Grand Prix avgörs i Stockholm den 28 november.

Till sist gör utbildningarna och forskningen vid Högskolan i Skövde skillnad genom att bidra till tillväxt i privat och offentlig verksamhet. Ibland är bidraget konkret, som till exempel när Högskolans forskare hjälper ett företag eller en organisation att utveckla ny teknik eller nya arbetssätt. Ibland är bidraget mer långsiktigt, till exempel genom att studenter och forskare från Högskolan för med sig ny kunskap som över tid påverkar en organisations innovationsförmåga. Högskolans bidrag kan därmed vara mer kortsiktig eller långsiktigt men det gör en positiv skillnad.

Skillnad i vackra siffor

På regional nivå går det att bryta ned den skillnad Högskolan i Skövde hittills har gjort i vackra siffror. Tittar man på andelen högutbildade (minst tre års eftergymnasial utbildning) bland anställda i hela landet har denna ökat med cirka 126 procent mellan åren 1990 till 2015. I de FA-regioner där Högskolan i Skövde verkar – Skövde och Lidköping (vilka i praktiken täcker hela Skaraborg) – är ökningen 137 respektive 136 procent.

Så låt mig upprepa: i 40 år har Högskolan i Skövde gjort en stor positiv skillnad för individer och för samhället. När vi efter helgen har sovit ut efter fredagens stora jubileumsfest kommer vi envist att fortsätta göra en positiv skillnad för individer och för Skövde, Skaraborg, Sverige och världen.

Allmän- och egennytta i Almedalen

Av Lars Niklasson

Jag har inte varit på Almedalsveckan tidigare men i år är jag här. Högskolan i Skövde har arrangerat tre egna och ett samarbetsseminarie på Almedalens Västsvenska Arena,  då vill jag vara på plats och göra det jag kan för stödja insatsen och de medarbetare som är engagerade i arbetet.

Det finns två drivande skäl för Högskolan i Skövde att arrangera seminarier i Almedalen. Det ena skälet är samhällsnyttigt, det andra är egennyttigt. Det samhällsnyttiga skälet är att vi vill möjliggöra för våra forskare att berätta om sina resultat för att politiker och andra beslutsfattare ska ges möjlighet att fatta väl grundade beslut som bygger på de senaste forskningsrönen. Det handlar alltså huvudsakligen om nyttiggörande av den samhällsrelevanta forskningen som bedrivs vid Högskolan.

Det egennyttiga skälet är att vi vill visa upp oss för de möjliga forskningssamarbetspartners som finns på plats i Almedalen. Det kan röra sig både om organisationer som finansierar forskning men också om organisationer som vi kan samarbeta med när det gäller själva genomförandet av vår forskning. Det samhällsnyttiga och det egennyttiga skälet väger lika tungt.

Omvärldsbevakning

De seminarier vi arrangerar erbjuder våra forskarna en form av omvärldsbevakning genom de frågor och kommentarer som kommer från auditoriet. För egen del har jag också idkat omvärldsbevakning genom att delta i ett antal seminarier som åhörare. Jag har fokuserat på olika perspektiv på digitalisering och med glädje noterat jag den vikt som läggs på behovet av högre utbildning med olika perspektiv på digitalisering. Här ligger Högskolan i Skövde helt rätt i tiden med lärosätets samlande tema: Digitalisering för hållbar utveckling.

För att skapa tillväxt och tekniska innovationer inom digitalisering krävs en väl utvecklad forskning inom området. Forskningen ska i sin tur användas för att ge utbildningar en solid vetenskaplig grund att stå på. Inom hälso- och vårdområdet behövs väl förankrad ämnes- och verksamhetskunskap samt förståelse för vilka utvecklingsbehov som finns. Det skapar i sin tur insikter om hur digitalisering kan bidra till kvalitet, effektivitet, tillgänglighet och innovation. Samma förutsättningar råder inom de ekonomiska och biovetenskapliga områdena.

På plats under Almedalsveckan har jag också lobbat en del. Detta har resulterat i fyra nya kontakter som kommer att besöka Högskolan i Skövde i syfte att etablera samverkan. Ytterligare möten har resulterat i två konkreta projektidéer som kan genomföras tillsammans med andra lärosäten. Dessutom har det varit en del sektorsinterna möten, bland annat om det kommande kvalitetssystemet för forskning.

Som jag nämnde inledningsvis så är detta min debut i Almedalen. För egen del tycker jag det varit givande, men vi ska ordentligt utvärdera de mera långsiktiga effekterna för Högskolan när vi kommit hem. Vårt engagemang måste stå i god relation till de samhällsnyttiga och egennyttiga effekterna.

Almedalen var mitt sista större engagemang den här terminen.
Nu väntar sol och bad
Trevlig sommar!

 

Att inte göra allt, men göra bra

Av Lars Niklasson

I Skaraborg är det brist på förskollärare. Kommunerna i Skaraborgsområdet hade därför gärna sett att Högskolan i Skövde hade en förskollärarutbildning. Vi har idag inte någon sådan utbildning och att bygga upp en förskollärarutbildning är inte aktuellt, Högskolan i Skövde har varken examensrättigheter eller resurser att göra detta. Vad vi däremot kan göra är att låta ett annat lärosäte ge sin förskollärarutbildning i våra lokaler och en sådan lösning verkar nu vara på gång. Vårterminen 2018 hoppas vi att en grupp studenter på Högskolan i Borås förskollärarutbildning ska ha sina studier förlagda till Högskolan i Skövdes campus.

Som jag tidigare påpekat är Skaraborgsområdet underdimensionerat när det gäller tillgång till högre utbildning. Det innebär dock inte att Högskolan i Skövde ska kasta sig in och bygga upp egna utbildningar på nya områden bara för att vi ska växa. Istället handlar det för oss om att växa på de områden där vi har förutsättningar att hålla hög kvalitet och kan vara relevanta för vår omvärld. I förskollärarutbildningsfallet är kravet på relevans uppfyllt, men vi har inte förutsättningar att skapa den excellenta utbildnings- och forskningsmiljö som krävs. I det läget får vi hitta en annan lösning och låta ett annat lärosäte disponera våra lokaler för att ge sin utbildning i Skövde.

Statliga forskningsmedel

För att kunna ge en akademisk utbildning av hög kvalitet på vetenskaplig grund krävs en bra bas av forskning att ställa utbildningen på. Inom akademin säger vi att utbildningen på detta sätt blir ”forskningsförankrad”. När det gäller tekniska och naturvetenskapliga utbildningar finns ganska stora möjligheter att använda externa forskningsmedel för att bygga en stark forskningsförankring. Men för samhällsvetenskapliga och humanistiska utbildningar – och hit hör förskollärarutbildningen – finns inte samma tillgång till externa forskningsmedel. Det innebär i sin tur att det lärosäte som ger en förskollärarutbildning måste använda sitt statliga forskningsanslag för att forskningsförankra utbildningen.

I Högskolan i Skövdes fall är det statliga forskningsanslaget lågt. Under perioden 2012 – 2015 erhöll svenska högskolor och universitet i genomsnitt cirka 55 000 kronor per helårsstudent i statligt forskningsanslag, med ett medianvärde om cirka 25 000 kronor per helårsstudent. Högskolan i Skövde fick samtidigt 10 000 kronor per helårsstudent.

Förändring på gång

Nu kan nivån på forskningsanslagen komma att ändras i framtiden. Häromdagen signalerade nämligen regeringen att man vill se över hela systemet för dimensionering och resurstilldelning av högre utbildning i Sverige, det inkluderar fördelningen av statliga forskningsanslag. I sitt kommittédirektiv skriver regeringen att: ”..såväl de äldre som de nyare universiteten och alla högskolor måste ha rimliga förutsättningar att bedriva högre utbildning på vetenskaplig grund och bygga upp starka och profilerade forskningsmiljöer, särskilt inom vissa specifika områden.”

Jag välkomnar regeringens initiativ. Skrivningarna ”starka och profilerade” och ”vissa specifika” i stycket ovan är dock tecken på att regeringen ser försiktiga förändringar framför sig. Det är möjligt att staten i framtiden kommer att låta de nya universiteten och högskolorna – den grupp lärosäten dit Högskolan i Skövde hör – få en större del av den statliga forskningskakan. Men då kommer vi att få det inom ”vissa specifika” områden där vi kan vara ”starka och profilerade”. Därmed verkar det som om Högskolan i Skövde har gjort ett strategiskt korrekt val när vi sätter profilering i fokus för utvecklingen 2017 – 2022. Vi ska inte utbilda och forska inom alla områden, men där vi väljer att utbilda och forska, där ska vi göra det bra. Det är själva essensen av att vara ett profilerat lärosäte.

Vår utveckling är tydligt grundad i vår historia

Av Lars Niklasson

I år har vi bedrivit högskoleutbildning i Skövde i 40 år. De första sex åren under en interimistisk styrelse och sedan 1983 inom ramen för den statliga myndigheten Högskolan i Skövde.

Nu när vi står inför att implementera den utvecklingsplan som ska gälla de kommande sex åren, tycker jag det kan vara på sin plats att reflektera lite över historien och i den identifiera vilka arv våra företrädare lämnat över till oss att förvalta. Vi som idag har ansvaret för Högskolan kan säkert lära oss mycket av historien och tillämpa dessa lärdomar när vi utvecklar framtidens Högskolan i Skövde.

Under Högskolan i Skövdes förste rektor, Lars-Erik Johansson (rektor 1983 – 2001), utvecklades en tydlig profilering av Högskolan. Idén om att lärosätet inte skulle göra allt utan koncentrera verksamheten till vissa specifika områden och bli framstående inom dessa, blev kännetecknande för oss. Redan från starten hade således Högskolan både profilering och excellens som tydliga grundvalar för verksamheten. I början av 80-talet var verksamheten inriktad mot informationsteknologi, teknik och ekonomi. Under 90-talet tillkom inriktningar mot vård och hälsa, samt biovetenskap.

Under Leif Larssons rektorsperiod (2001 – 2010) fortsatte profileringsarbetet, bland annat genom att samla forskningen inom fem forskningscentrum. Ambitionen var att kunna utveckla tillräcklig kompetens för att inom centrumen få rättigheter att examinera inom utbildning på forskarnivå. Ingenjörer och datavetare gjorde gemensam sak och fick 2010 Högskolans första examinationsrätt för utbildning på forskarnivå inom informationsteknologi. Under perioden utvecklades samverkan med det omgivande samhället, speciellt näringslivet, starkt. Forsknings- och innovationsmiljön Portalen, som tillkom under denna period, påminner oss om hur viktig samproduktion med omvärlden är när vi utvecklar vår behovsmotiverade forskning.

Åren 2010 – 2016 var Sigbritt Karlsson rektor för Högskolan i Skövde. Dessa år kännetecknades av en accelererad strävan efter akademisk excellens och kvalitetsfrågorna var i centrum. En närmare koppling mellan utbildning och forskning blev möjlig genom att de tre tematiska institutionerna nu blev fem mera ämnesmässigt inriktade institutioner. De fem forskningscentrumen utgjorde den forskningsmässiga basen i dessa institutioner. Att Högskolans kvalitetsarbete varit lyckosamt stod klart när Universitetskanslersämbetet genomförde sina granskningar av utbildningen vid samtliga universitet och högskolor. Högskolan i Skövde kom mycket väl ut i dessa granskningar.

Om jag med några få ord summerar mina tankar över vad som kännetecknat Högskolans utveckling, så tänker jag på profilering kopplat till Lars-Eriks rektorsperiod och samverkan kopplat till Leifs period. För Sigbritts period tänker jag på tre begrepp – kvalitet, kvalitet och kvalitet, vilket hon själv ofta påminde om.

De tre värdeord som den nya utvecklingsplanen vilar på, kan enkelt knytas till historien. Profilering har från början utgjort grunden i strävan att nå excellens. I utvecklingen av Högskolan har många medvetna val gjorts för att säkerställa att Högskolan inom valda ämnesområden kan erbjuda utbildning av hög kvalitet på alla nivåer och högkvalitativ forskning som möter samhällets utmaningar. Genom vår fyrtioåriga historia har de som bidragit till Högskolans utveckling visat stor omtanke om att lämna i arv en högskola som ständigt utvecklas vidare.

Låt nu oss som för närvarande är ansvariga för Högskolan i Skövdes utveckling göra detsamma.

Vi ska växa med omtanke

Av Lars Niklasson

I mitt senaste blogginlägg lyfte jag fram goda skäl för vår omvärld att verka för att Högskolan i Skövde ska växa, både på utbildnings- och forskningssidan. Den som argumenterar för högre utbildnings- och forskningsanslag till de nya högskolorna brukar ofta få höra motargumentet att staten inte ska sprida ut forsknings- och utbildningsresurser för mycket. Den svepande motiveringen till detta brukar vara att kvaliteten på forskning och utbildning är högre vid de äldre universitetsmiljöerna.

Ett mindre och yngre lärosäte kan absolut hålla mycket hög kvalitet på utbildning och forskning. Högskolan i Skövdes resultat i UKÄ:s nationella utvärderingar av utbildningskvalitet är ett talade exempel på detta. Mats Ericsons analys av UKÄ:s utvärderingar visar att av alla svenska lärosäten hade Högskolan i Skövde näst högst andel utbildningar med omdömet ”mycket hög kvalitet” och tredje lägst andel utbildningar med omdömet ”bristande kvalitet”, om utfallet rensas från studenternas studiesociala bakgrund.

Men kvalitetsdiskussionen kan även föras på forskningsområdet. 2015 låg Högskolan i Skövde, enligt UKÄ:s årsrapport, i svensk topp fem när det gäller förmågan att attrahera externa medel i förhållande till det statliga anslaget för forskning. Externfinansiering är ju en av de två kvalitetsindikatorer som använts för omfördelning av forskningsmedel mellan lärosäten. Samtidigt ska vi vara öppna med att vi har behov av att utvecklas när det gäller publicering och citering.

Nu ska vi inte enbart förlita oss på att andra ska hjälpa Högskolan i Skövde att växa. Vi som arbetar på Högskolan måste hela tiden verka för att lärosätet växer av egen kraft. I den nya utvecklingsplanen som  Högskolan i Skövdes styrelse antog i december är både tillväxt- och kvalitetsambitionerna tydliga.  Den säger till exempel att andelen extern forskningsfinansiering ska öka från drygt 63 procent av Högskolans totala forskningsintäkter 2015 till 70 procent 2022. Till detta har vi knutit ett ambitiöst kvalitetsmål som handlar om att  öka andelen högt citerade vetenskapliga artiklar som våra forskare är författare eller medförfattare till.  Det finns även goda möjligheter att växa med hjälp av externt finansierad utbildning. 2015 var Högskolan det lärosäte i landet  som hade den femte lägsta andelen externfinansierad utbildning.

Högskolan i Skövde kan alltså både ges förutsättningar att växa och kan växa av egen kraft. I båda fallen handlar det dock om att agera på ett sätt som säkerställer att vi behåller och utvecklar vår idag redan höga kvalitet i forskning och utbildning. Förenklat kan man säga att vi strävar efter en omtänksam tillväxt.

Den som siktar på månen…

Av Lena Mårtensson

Den 16 december fattade Högskolan i Skövdes styrelse beslut om en ny utvecklingsplan för lärosätet. Beslutet var både en slut- och en startpunkt. Det var slutet på det över ett år långa interna beredningsarbete som planen vilar på, det var samtidigt starten på det intensiva implementeringsarbete vi nu har framför oss.

Utvecklingsplanen innehåller inte bara kvantitativa och kvalitativa mål, vi skriver också att vi vill arbeta med ”digitalisering för hållbar utveckling” som ett samlande tema för lärosätet. Konkret innebär detta att Högskolans fem institutioner kommer att arbeta vidare inom respektive fält men att det samlande temat bildar en slags flexibel brygga mellan institutionerna.

Att arbeta med det samlande temat kommer att bli både utmanande och roligt. Men Högskolan i Skövdes olika institutioner har genom sina respektive ämnesinriktningar unika möjligheter att bidra i arbetet. Något som i sin tur kan stärka hela lärosätets profilering och konkurrenskraft.

Samtidigt handlar vår nya utvecklingsplan inte bara om hårda mål. Planen innehåller en vision och värdeord som utgår från det uppdrag lärosätet har fått av riksdag och regering samt kopplar till den statliga värdegrunden. Därmed är det också ett dokument som uttrycker vissa mjuka värden och grundläggande värderingar. En önskad kultur som är viktig och värdefull att bygga vår utveckling på.

Dokumentet vi just har beslutat är dock en plan för utveckling. Den beskriver inte vad Högskolan i Skövde är idag utan vad lärosätet vill bli. Vi har satt målen högt och ambitiöst men gjort det med ett gammalt talesätt i bakhuvudet: Den som siktar på månen och missar, hamnar i alla fall bland stjärnorna.