Vikten av fler studentbostäder i Skövde

apartment-apartment-building-architecture-323705
Skövde behöver ungefär 300 studentlägenheter ytterligare för att täcka dagens behov.

Av Lars Niklasson

Den senaste veckan har debatten i medierna kring de planerade 132 studentlägenheterna i Skövde varit intensiv. Jag konstaterar med glädje att alla som varit engagerade i debatten tydligt uttryckt några gemensamma perspektiv i frågan, nämligen att behovet av nya studentlägenheter är stort och att ambitionen att bygga dem är mycket hög. Skillnaderna i uppfattningarna synes vara hur finansieringen bör lösas. Det är inte min fråga att ha synpunkter på, eftersom Högskolan som statlig myndighet inte får finansiera eller äga studentbostäder och själv därför inte riktigt äger denna fråga. Jag har dock stor tillit till att de som faktiskt äger frågan löser den, så att ett bra boende till en rimlig kostnad kan erbjudas studenter vid Högskolan i Skövde.

För att tydliggöra behovet av nya lägenheter kan jag referera till en utredning som Högskolan själv gjort. Den visar en brist på cirka 300 lägenheter för att möta dagens behov. En annan indikation på behovet av nya studentbostäder är att Skövde kommun de senaste tre åren hamnat på Sveriges Förenade Studentkårers ”röda lista”. Det betyder något förenklat att nya studenter inte kan erbjudas ett tryggt boende under höstterminen, utan får hitta tillfälliga lösningar. För att komma på den ”gröna listan” krävs bland annat att studenter inom sex månader erbjuds ett förstahandskontrakt som gäller under hela studietiden och att hyran är rimlig i förhållande till studenters låga inkomst.

En bra affär

Jag har stor tillit till att ansvariga löser frågan skyndsamt, eftersom det ligger i Skövde kommuns eget intresse. Att utnyttja att Högskolan attraherar nya talanger till staden, vilka kan välja att stanna kvar efter studierna, bidrar till Skövdes ambition att bli 60 000 invånare. Av de studenter som examinerades från Högskolans utbildningsprogram 2015/2016, var 196 boende i Skövde kommun innan studierna. I januari 2018 bodde 334 av de som examineras, i Skövde kommun. Det är ett nettotillskott på 138 invånare. Bara ökade skatteintäkter från detta tillskott uppgår till runt 15 miljoner kronor årligen. Politiker och andra ansvariga inser naturligtvis den goda affär det är att attrahera studenter till orten.

Hur påverkar då bristen på studentbostäder möjligheten för Högskolan att växa och utbilda fler? Jag ser ett stort värde i att kunna erbjuda en livaktig studiemiljö och utbildning på vårt campus i Skövde och då är en ökad studentvolym möjlig om inpendlingen ökar. Digitaliseringen ger också goda möjligheter att erbjuda distansutbildning, vilken kan lämpa sig bra för erfarna studenter på avancerad nivå. Sammantaget innebär detta att Högskolan kan utbilda fler genom ökad inflyttning, ökad inpendling eller ökad distansutbildning av olika slag. Högskolan kommer att nyttja alla dessa möjligheter framgent. Relationen mellan dem ligger lite utanför Högskolans kontroll. Vi är dock överens om att bostadsfrågan är viktig för studenter, Högskolan och kommunen.

Högskolans betydelse för Skaraborg

resursbild_e_huset
De senaste tio åren har 40 procent av de 20 000 personer från Skaraborg som varit högskolenybörjare börjat sin akademiska bana på Högskolan i Skövde.

Av Lars Niklasson
—-
Jag har varit rektor för Högskolan i Skövde i två år. Första dagen på jobbet skrev jag en debattartikel om behovet att satsa på vidareutveckling av Högskolan. Min argumentation utgick från att staten årligen finansierade högskoleutbildning motsvarande 30 utbildningsplatser per 1 000 invånare i riket, medan statens finansiering för Skaraborg bekostade 15 platser. Jag noterar med glädje att det i riksdagen har motionerats om ökad satsning på Högskolan för att minska denna skillnad, och även öka forskningen.

Ekonomisk, kulturell och social utveckling

Varför är utveckling av Högskolan viktig? Jag tror att argumenten som gavs i den partiöverskridande motion som Skaraborgs riksdagsledamöter lade till riksdagen 1975 håller än idag. Motionen var en reaktion på det statliga betänkande som 1973 föreslog förändringar av den högre utbildningen. Bland annat skulle den bedrivas på ett begränsat antal orter. Betänkandet pekade ut Skövde som lämplig för en högskola, men avfärdades eftersom en högskola där skulle vara negativ för rekryteringen till Göteborg. Motionen avfärdade detta och argumenterade för lokalisering av en högskola till Skövde.

Det starkaste argumentet var att en högskola skulle bidra till regional ekonomisk, kulturell och social utveckling. Utbildningsnivån i regionen var låg och närhet till en högskola skulle ge skaraborgarna goda möjligheter att studera vidare. Detta gemensamma politiska initiativ, kombinerat med flera andra initiativ, visade sig lyckosamt. 1975 beslutade riksdagen att Skövde skulle vara utbyggnadsort för högskoleutbildning. Försöksverksamhet med yrkesteknisk utbildning började 1977.

Nu har över 40 år gått och vi vet vilka effekter Högskolan haft. Den har gett skaraborgarna ökad möjlighet att studera på högskolenivå. De senaste tio åren har 40 procent av de 20 000 personer från Skaraborg som varit högskolenybörjare börjat sin akademiska bana på Högskolan i Skövde. Vi behöver dock öka våra ansträngningar eftersom övergången till högre utbildning i Skaraborg ligger under riksgenomsnittet.

Låt oss samverka

Vi vet också att utbildningsnivån i regionen har höjts snabbare än genomsnittet för riket. Mellan 1990 och 2015 ökade antalet anställda med minst treårig högskoleutbildning med 126 procent i riket och 136 procent i Skaraborg.

Högskolan attraherar även talanger till regionen. Av de 1 660 personer som examinerades från Högskolans utbildningsprogram 2015/2016 kom 644 från Skaraborg. Den 1 jan 2018 bodde 704 av de 1 660 i Skaraborg, vilket är ett nettoinflöde av 60 personer. Högskolan har bidragit till denna utveckling men den beror i huvudsak på tillgång till arbetstillfällen samt bra boende under och efter studierna.

Från 2020 ökar antalet ungdomar i gruppen 19-24 år. Det är dags att inspireras av den samarbetsanda som gjorde att Högskolan kom till stånd och hitta nya samarbeten mellan arbetsliv, politik, tjänstemän och Högskolan för att utveckla den ytterligare. Högskolans betydelse för regionutveckling är tydlig – låt oss samverka för att den ska kunna växa och bli än mer betydelsefull.

—-
Denna text har även publicerats som debattinlägg i Skaraborgs Allehanda

Det behövs ett studentperspektiv på Skövdes utveckling

Studenter
De ansvariga som tänker långsiktigt på Skövdes utveckling behöver kunna pendla mellan olika perspektiv. Och studentperspektivet måste finnas med i arbetet.

Av Lars Niklasson

Fram till den 30 juni 2010 var alla Sveriges studenter obligatoriskt anslutna till en studentkår och betalade kåravgift. Kåren bevakade att studenterna fick den utbildning de hade rätt till och arrangerade samtidigt en mängd sociala aktiviteter för studentgruppen. När det så kallade kårobligatoriet avskaffades 2010 slog det hårt mot Studentkåren här i Skövde, liksom mot flera andra studentkårer runt om i landet. Medlemsantalet sjönk kraftigt och Kåren fick svårt att både klara utbildningsbevakningen och de viktiga studiesociala aktiviteterna.

Nu är det dock bättre tider. Häromdagen berättade Studentkåren i Skövdes ordförande för mig att Kårens medlemsantal och medlemmarnas engagemang har ökat kraftigt under det senaste året. Den positiva utvecklingen beror bland annat på att Kåren har arbetat hårt med sin synlighet bland studenterna och med sin marknadsföring. En annan anledning är att kårens olika delsektioner har blivit allt starkare.

Ett specifikt Studentperspektivet

Den som aldrig varit delaktig i beslutsfattande på en högskola kan ibland ha svårt att förstå hur centralt det är att det finns en fungerande studentkår. Genom Kårens representanter kan vi säkerställa att vi ser på olika frågor ur ett studentperspektiv innan vi fattar beslut.

Det är dock inte bara Högskolan som behöver ha ett studentperspektiv på sin verksamhet här i Skövde. Även Skövde kommun och dess kommunalt ägda bostadsbolag  Skövdebostäder behöver kunna se på frågor ur ett studentperspektiv. Högskolans studenter kommer förvisso från många olika bakgrunder, är i olika åldrar, har olika familjesituationer och rent allmänt olika förutsättningar. Men trots att studenterna är en heterogen grupp finns det faktiskt ett specifikt studentperspektiv.

Låt oss ta studentbostadsfrågan som exempel. En studentbostad i Skövde är inte detsamma som ett billigt men bra boende för unga människor i Skövde. En studentbostad är ett bra boende som i vissa fall också kan behöva vara möblerat. Ett boende som finns inom cykelavstånd från Högskolan i Skövde samt har en hyressättning anpassad till en person som lever på studielån och studiebidrag (i storleksordningen knappt 11 000 kr/månad). Det är ett boende som är knutet till det faktum att man är student och kommer flyttande till Skövde för att studera och finnas i Högskolans närhet i ett till fem år. Det innebär i sin tur att omsättningen av personer som bor en studentbostad blir relativt hög.

Möjlighet att bo och leva

Om Skövde vill vara en kommun som attraherar och behåller talanger och kompetens är studentperspektivet på bostäder viktigt. Men studentperspektivet är inte bara viktigt för människors möjlighet att bo i Skövde. Det är ett lika viktigt perspektiv när vi utvecklar staden för att människor ska vilja leva i Skövde. Högskolans studenter kan nämligen bidra med sina perspektiv på vad som gör Skövde attraktiv och de har många kloka tankar som handlar om tillgången till uteliv, kultur, natur och idrott. De ansvariga som tänker långsiktigt på Skövdes utveckling behöver därför kunna pendla mellan olika perspektiv i sitt arbete. Hit hör bland andra äldreperspektivet, näringslivsperspektivet, barnperspektivet, familjeperspektivet och – eftersom Skövde nu är en högskoleort – studentperspektivet.

En tjänst att rekommendera

Högskolan i Skövde har bara funnits i 41 år. Det är naturligt att studentperspektivet inte är lika etablerat i stadens samhällsutvecklingsarbete som det är i vissa andra svenska städer där det finns lärosäten. Nu finns dock en välfungerande studentkår som går att tillfråga när en beslutsfattare vill veta hur studenterna ser på det ena och det andra. Det är en rådgivande tjänst jag kan rekommendera eftersom jag själv ofta har förmånen att få lyssna till Studentkårens kloka synpunkter.

Ett för Högskolan i Skövde alldeles speciellt sjukhus

Av Lena Mårtensson

Etableringen och utbyggnaden av Högskolan i Skövde är en av flera faktorer som förklarar varför Skövde är delregionen Skaraborgs största kommun sett till antalet innevånare. Andra förklaringsfaktorer finns bland annat att hämta i Skövdes starka näringsliv där de olika Volvo-bolagen agerar draglok. Men Skövde har också flera offentliga aktörer vars verksamhet är stor och där det arbetar högt specialiserade yrkesmänniskor med lång utbildning. En av dessa viktiga aktörer är Skaraborgs sjukhus som 2017 hade runt 3 400 nettoårsarbetare.

Ett fritt flöde av kompetens

Som prorektor har jag ett särskilt ansvar för Högskolan i Skövdes samverkan med offentlig sektor och det innebär att jag värnar extra om just Skaraborgs sjukhus. Sjukhuset är nämligen en central och viktig samverkanspart för Högskolan i Skövde, inte minst eftersom alla våra studenter inom vårdområdet genomför delar av sin utbildning vid sjukhuset. Som vår rektor Lars Niklasson skrivit i ett tidigare blogginlägg finns det en gemensam nämnare för all samverkan mellan ett lärosäte och en annan organisation: samverkan kräver tid.  Både Skaraborgs sjukhus och Högskolan i Skövde måste därmed investera tid för att vår samverkan ska fungera.

Flera av högskolorna runt om i landet är i samma situation som Högskolan i Skövde. Det vill säga, det finns en högskola som utbildar olika vårdprofessioner och som samverkar med det sjukhus som finns på orten. När samverkansarbetet fungerar riktigt bra kan man nå ett läge där kompetens flödar fritt mellan sjukhuset och lärosätet. När samverkan fungerar dåligt kan i värsta fall två offentligt finansierade organisationer arbeta i var sitt stuprör och därmed missa den utvecklingspotential de båda kan nå med gemensamma krafter.

Ett konkret exempel på vad som kan uppstå när sjukhus och högskola samverkar nära är de nya specialistsjuksköterskeutbildningar med inriktningarna anestesi och operation som Högskolan i Skövde nu har skapat och som Skaraborgs sjukhus köper som uppdragsutbildningar till sina medarbetare. Sjukhuset har stort behov av just dessa utbildningar. Gemensamt hårt arbete och stort engagemang från både högskola och sjukhus gjorde att vi lyckades hitta en bra lösning.

Att säkerställa kvalitet och omfattning

Ett viktigt mål i Högskolan i Skövdes utvecklingsplan är att få ytterligare examenstillstånd för utbildning på forskarnivå. En av dessa nya examenstillstånd ska vara inom just hälso- och vårdområdet.

Att sträva efter examenstillstånd för utbildning på forskarnivå inom hälso- och vårdområdet är ett sätt att säkerställa kvaliteten och omfattningen på de vårdutbildningar som Högskolan i Skövde har idag. Förutsättningarna för att bedriva bra utbildningar inom hälso- och vårdområdet är nämligen desamma som för andra akademiska utbildningar. Vill en högskola ha bra studenter måste man ha bra lärare och bra lärare behöver i sin tur goda utvecklings- och forskningsmöjligheter. Det är i sin tur enklare att skapa goda utvecklings- och forskningsmöjligheter när ett lärosäte kan utbilda på alla nivåer inom ett ämne, det vill säga grundnivå, avancerad nivå och forskarutbildningsnivå.

Samarbetet med Skaraborgs sjukhus är helt centralt för att Högskolan i Skövde ska kunna lösa den här ekvationen. Högskolan kan bara upprätthålla den livskraftiga forsknings- och utbildningsmiljö som våra olika utbildningar inom vård och hälsa behöver genom en nära samverkan med sjukhuset.

Intensitet och närhet

Skaraborgs sjukhus måste också kunna dra konkret nytta av den forsknings- och utbildningsmiljö som finns på Högskolan på fler sätt än att Högskolan utbildar sjuksköterskor, specialistsjuksköterskor och barnmorskor åt sjukhuset. Ett sätt skulle kunna vara att Högskolan underlättar för sjukhuset att behålla högt specialiserade medarbetare. Detta kan till exempel ske genom att redan disputerade sjuksköterskor eller barnmorskor kan arbeta kliniskt på sjukhuset och parallellt med detta fortsätta forska och undervisa vid Högskolan.

De medelstora regionala sjukhusen och högskolorna runt om i landet har ofta en stark samverkan med varandra redan idag. Det är dock viktigt att både högskolorna, sjukhusen, landsting och regioner arbetar för att upprätthålla intensiteten och närheten i samverkansarbetet. Det är en förutsättning för att vi ska kunna ha starka vårdutbildningar runt om i hela landet.

En nytt läsår och ett trendbrott

Av Lars Niklasson

Idag är det den 7 september och höstterminen har dragit igång. I måndags hade vi ett fantastiskt fint välkomnande av alla nya studenter och som vanligt ägde det rum i

vackert väder på ett livfullt campus. Vi som arbetar på Högskolan i Skövde har väntat på att läsåret ska starta på allvar. Nu när studenterna är på plats känns det verkligen inspirerande att vi återigen ska få bidra till samhällets utveckling genom att utbilda och forska.

Vi har mycket energi och utvecklingskraft på Högskolan i Skövde i vanliga fall men de här höstdagarna, då de nya studenterna kommer, får Högskolan alltid ytterligare en energikick. Studenterna som kommer, utvecklas och går vidare i livet är själva livsnerven i vår verksamhet och det är skönt att se alla dessa nya och förväntansfulla ansikten på campus.

Ett trendbrott

Under några år har antalet studenter på Högskolan i Skövde minskat men 2018 kommer sannolikt att innebära ett trendbrott. Om allt fortsätter framåt som det är tänkt kommer antalet studenter på Högskolan att öka stadigt under de kommande åren. Den förutsägelsen baserar jag på hur vi vill utvecklas och den prognos över vårt utbildningsanslags utveckling som regeringen ger varje höst i budgetpropositionen. På söndag är det dock val och en ny regering kommer givetvis att vilja göra sitt avtryck i statens finanser. Om, och i så fall hur, det avtrycket påverkar Högskolan i Skövde är omöjligt att säga i nuläget. Vi får helt enkelt avvakta och se vad som händer.

Prorektor Lena Mårtensson och jag själv har precis hälsat vår nya vicerektor för industriell samverkan och internationalisering, Mats Jägstam, välkommen till Högskolan i Skövde. Vi har nu siktet inställt på ett nytt intressant läsår och vill givetvis att vårt arbete ska bidra till att medarbetarna på Högskolan får bästa möjliga förutsättningar att utvecklas i sina olika yrkesroller.

En stunds stolthet mitt i sommaren

Av Lars Niklasson

Vi är i slutet på juni och många som arbetar på Högskolan i Skövde har gått på sommarledighet. Men innan det verkliga sommarlugnet lägger sig över vårt campus finns det anledning att reflektera och känna viss stolthet över det gångna akademiska årets arbete.

Det är det vardagliga arbetet vi utför på Högskolan i Skövdes institutioner och inom vårt verksamhetsstöd som är grunden för det bidrag som Högskolan i Skövde ger till utvecklingen av framtidens samhälle. I det här vardagliga strävandet kan det ibland vara viktigt att påminna sig om att vi som arbetar på Högskolan i Skövde är lyckligt lottade och har all anledning att känna stolthet.

För det första är vi lyckligt lottade genom att vi årligen får skicka ut drygt tusen studenter på nästa steg i deras liv. Genom att ge dem en gedigen utbildning ökar vi deras möjlighet att forma sina liv efter sin egen vilja. Vi ger dem möjlighet att få de yrkeskarriärer de strävar efter, men framför allt ger vi dem möjlighet att utvecklas som människor.

För det andra är vi lyckligt lottade när vi i vår forskning kan göra upptäckter som bidrar till att lösa samhällets utmaningar. Eftersom vi arbetar nära samhället kan vi enkelt föra över vår nya kunskap till omvärlden.  Det är ingen självklarhet att lärosäten arbetar så nära det omgivande samhället som Högskolan i Skövde gör. Vi ska därför vara stolta både över våra forskningsresultat och det arbete vi utför för att dela med oss av ny kunskap till samhället. De fyra seminarier som Högskolan i Skövde arrangerar på den Västsvenska Arenan under årets Almedalsvecka är konkreta exempel på hur överföringen av ny kunskap kan gå till.

För det tredje är vi lyckligt lottade när vi i vårt arbete får möjlighet att utveckla Högskolan i Skövde som samhällsinstitution. En blick ut i världen visar att stabila samhällsinstitutioner inte är en självklarhet. Därför ska vi vara stolta över att vi varje dag stärker våra studenters förmåga till kritiskt tänkande och deras integritet. Vi ska också vara stolta över de samhällskritiska forskningsresultat vi arbetar fram, resultat som är viktiga för att vi ska kunna fortsatta att utveckla Sverige som demokratiskt samhälle.

Jag har uppmanat medarbetarna på Högskolan att vila och koppla av under sommarledigheten. Deras återhämtning är viktig för att det väloljade maskineriet Högskolan i Skövde ska kunna varvas upp till hösten då närmare två tusen nya och hoppfulla människor kommer att fylla vårt campus. Dessa människor, som ofta är unga, sätter stort hopp till oss för sin framtida utveckling och deras förväntningar ska vi som arbetar på Högskolan i Skövde tillsammans leva upp till.

Jag önskar dig en skön sommar!

Att bygga en flexibel brygga

Av Lena Mårtensson

Samhället kommer under överskådlig tid att behöva hantera olika utmaningar. En sådan utmaning är samhällets digitalisering. En annan är förverkligandet av Agenda 2030 som Sverige och FN:s alla övriga medlemsstater har enats kring. För Sveriges del är ambitionsnivån hög. Regeringen vill att Sverige ska vara bäst i världen på att använda digitaliseringens möjligheter och samtidigt vara världsledande i omställningen till hållbar utveckling. Högskolan i Skövde ska bidra till lösningen av dessa globala utmaningar genom att adressera dem i vår forskning och i våra utbildningar.

Varje del kan bidra

I januari 2017 sjösatte Högskolan i Skövde en ny sexårig utvecklingsplan för lärosätet. Planen var ett resultat av ett omfattande internt arbete som bland annat ledde fram till att Högskolan valde ett samlande tema för sin verksamhet: Digitalisering för hållbar utveckling. Men hur man ska arbeta med ett sådant tema i en akademi där vi sysselsätter oss med en mängd olika ämnesområden och frågeställningar kräver eftertanke. Hur tar vi exempelvis tillvara digitaliseringens möjligheter inom våra sjuksköterskeutbildningar och vad innebär hållbar utveckling för våra utbildningar och vår forskning inom dataspelsområdet?

Ett sätt att förhålla sig till dessa frågor är att se det samlande temat som en slags flexibel brygga mellan Högskolan i Skövdes olika delar. Bryggans ena ände är förankrad i vår starka forsknings- och utbildningsmiljö inom informationsteknologi. Därefter kan varje del av Högskolan i Skövde bidra till bryggans konstruktion med kompetens från respektive ämnes- och expertisområde Det är kombinationen av de samlade kompetenserna som gör bryggan stark.

Fantastisk kreativitet

Det finns utbildningar och forskning på Högskolan i Skövde som kan tyckas ligga utanför det samlande temat. Men digitalisering för hållbar utveckling är ett tillräckligt brett tema för att varje institution, ämnesgrupp och avdelning ska kunna tillämpa temat utifrån de förutsättningar man har. Då är det dock viktigt att verksamhetens olika delar verkligen får möjlighet att diskutera igenom vad temat betyder i det vardagliga arbetet.

Under 2017 och första halvåret 2018 har arbetet med digitalisering för hållbar utveckling ägt rum inom respektive ämnesområde vid våra institutioner samt inom Högskolans verksamhetsstöd. Högskolans styrelse har dessutom underlättat arbetet genom att ställa pengar ur vårt strategiska investeringsprogram till förfogande. Det är med stor glädje vi från högskoleledningens sida ser den fantastiska kreativitet och alla förslag på idéer som vi får del av från olika grupperingar på lärosätet.

Till hösten planerar vi för en högskoleövergripande personaldag där digitalisering för hållbar utveckling står i fokus. Då är det också dags att börja samordna arbetet med temat för att bland annat identifiera högskolegemensamma områden. På det här gradvisa sättet kan vi över tid skapa oss en gemensam bild av vad temat digitalisering för hållbar utveckling på Högskolan i Skövde innebär.

Ingen gör allt men alla gör något

Högskolan i Skövdes nuvarande utvecklingsplan gäller fram till och med 2022. Under denna period kommer vi att arbeta med att integrera temat digitalisering för hållbar utveckling i Högskolans olika områden. Det är ett långsiktigt arbete som kräver såväl tid som reflektion. Vi räknar också med att vi har den tid som krävs för att temat ska växa organiskt efter modellen att ingen gör allt men alla gör något.

Samhällets behov av att utvecklas på ett hållbart sätt kommer att kvarstå och digitaliseringen är ett redskap för att möta detta behov. Vårt högskoleövergripande tema kommer därför att blir allt mer angeläget och viktigt över tid. Vi som arbetar på Högskolan i Skövde fortsätter därför att visa omtanke om vår omvärld och stärker vårt aktiva arbete med temat digitalisering för hållbar utveckling.

Låt oss mäta samverkan som investerad tid

Av Lars Niklasson

De högskolor som staten är huvudman för ska utbilda och forska. Inom utbildning och forskning ska vi dessutom samverka med det omgivande samhället. Det är den förenklade kärnan i 1 kap 2 §  högskolelagen.

Under de senaste åren har det dock blivit tydligt att landets statliga högskolor och universitet har något olika syn på samverkansuppdraget. Mer precist uttryckt har vi olika syn på om en högskola som samverkar framgångsrikt inom forskning ska få mer pengar av staten att forska för. Som rektor för Högskolan i Skövde har jag argumenterat för detta och det finns flera anledningar till att jag har den synen.

Idag premieras de lärosäten som attraherar extern forskningsfinansiering och som publicerar och citeras i fora med hög vetenskaplig kvalitet, genom att de får ökade anslag för forskning. Det är gott och väl så långt, men jag menar att lärosäten inte bara ska vara duktiga på kunskapsöverföring inom vetenskapssamhället utan också måste vara duktiga på att bidra till kunskapsöverföring mellan akademi och det omgivande samhället. Därför menar jag att lärosäten som är bra på forskningssamverkan med det omgivande samhället bör premieras för detta. Ett sådant förhållningssätt skulle bidra till ett ökat nyttiggörande av forskningsresultat.

Tid snarare än pengar

Högskolan i Skövdes forskningssamverkan med det omgivande samhället tar sig många uttryck. Vår forskningsmiljö INFINIT – som vi driver med stöd av företrädesvis KK-stiftelsen – är helt uppbyggd på forskning som sker i nära samverkan med näringslivet. Den samproduktion, d.v.s. när näringslivet och Högskolan gemensamt utvecklar ny kunskap, som sker inom INFINIT skapar mycket goda förutsättningar för kunskapsöverföring mellan parterna, vilket alla har nytta av.

En annan form av konkret forskningssamverkan sker genom innovationsarenan ASSAR som Högskolan driver tillsammans med Gothia Innovation, IDC West Sweden, Volvo Car Corporation och Volvo Group. Här kan Högskolans forskare demonstrera hur de senaste forskningsrönen kan nyttiggöras inom tillverkande industri. ASSAR ger även goda möjligheter för akademi och näringsliv att gemensamt identifiera nya behov av såväl kunskap som kompetens. Innovationsarenan bidrar därigenom både till att resultat nyttiggörs och att ytterligare forskningsbehov identifieras.

Högskolan är även framstående inom samverkan med offentliga aktörer. Skaraborgs Hälsoteknikcentrum är ett exempel på sådan samverkan, där vi håller på att bygga en samverkansplattform inom hälsa och IT. Hållbart Arbetsliv i Skaraborg är ytterligare ett exempel, där forskning om arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa är i fokus.

Det jag nämnt nu är bara ett axplock av all forskningssamverkan som Högskolan i Skövde ägnar sig åt. Det finns dock en gemensam nämnare för alla dessa aktiviteter: de kräver tid. Både våra samverkanspartners och Högskolans medarbetare måste avsätta tid för att samarbetet ska fungera. Därför har jag också i diskussionen om ett nytt nationellt system för fördelning av resurser till lärosätena framfört att en del av det statliga forskningsanslaget borde omfördelas baserat på de nuvarande indikatorerna, men även baserat på det som kallas in-kind medfinansiering. Det skulle innebära att man inte fokuserar på hur mycket en extern part bidrar med i reda pengar till ett samverkansprojekt utan istället hur mycket tid den externa parten lägger på att samverka med lärosätet.

Någon att samverka med

Den stora fördelen med en indikator som bygger på in-kind medfinansiering är att den baseras på att det finns någon att samverka med, någon som avsätter egen arbetstid för att samarbetet med oss ska kunna äga rum. På Högskolan i Skövde har vi redan idag ett sätt att mäta våra samverkanspartners in-kind medfinansiering inom forskningsmiljön INFINIT. Jag är övertygad om att lärosäten och forskningsfinansiärer tillsammans skulle kunna hitta en sådan modell som fungerar på nationell nivå om man slog sina kloka huvuden ihop.

I den skiss som den nationella styr- och resursutredningen har kommit med föreslås tyvärr att forskningsanslag inte bör omfördelas vare sig med nuvarande indikatorer (d.v.s. citeringar och externa forskningsmedel) eller med samverkan som grund. Personligen tycker jag att det är fel väg att gå. Högskolor har visat sig mycket konkurrenskraftiga i de nuvarande indikatorerna och jag är helt övertygad om att vi skulle vara det även i en samverkansindikator. En sådan indikator skulle även ge insikt i vilka samarbeten som det omgivande samhället ser som relevanta och viktiga för fortsatt utveckling.

Utsikt från tredje våningen

Av Lena Mårtensson

På ett sätt är alla svenska lärosäten ganska lika varandra. Vi lyder under samma lagar, tillhör samma globala akademiska gemenskap, ser upp till samma akademiska fix-stjärnor, gläds åt liknande framgångar och irriteras av ungefär samma saker. Men under den här gemensamma ytan finns det saker som skiljer de olika lärosätena från varandra. Det är det som skapar varje högskolas unika kultur.

Tvärvetenskaplighet

Mitt kontor ligger på andra våningen i det som vi på Högskolan i Skövde kallar kanslihuset. Ibland åker jag upp till tredje våningen i huset för att ta en kopp kaffe. Det händer då att jag går över till husets östra del där jag från fönstren i ett konferensrum kan se flera av de hus på campus där Högskolans fem institutioner har sin verksamhet. När jag står där med kaffekoppen i handen kan jag iaktta hur grupper av studenter på de ekonomiska och samhällsvetenskapliga utbildningarna är på väg in till en föreläsning, medan studenter på de beteende- och biovetenskapliga utbildningarna är på väg ut.

Studenterna inom vård och hälsa är lätta att känna igen för de har ofta på sig sina klinikkläder när de har undervisning i Högskolans kliniska träningscentrum. Studenterna inom data och it, dataspelsutveckling samt ingenjörsvetenskap har tyvärr merparten av sina föreläsningar lite för långt bort för att jag ska se när de rör sig mellan undervisningsmiljöerna. Jag brukar dock se dem när de sitter på gräsmattan utanför G-huset och fikar eller pluggar. Lite skämtsamt kan man säga att jag, där jag står i kanslihusets fönster, har en mycket tvärvetenskaplig utsikt.

Inom akademin har det i många år varit populärt att betona att man ska arbeta tvärvetenskapligt, det vill säga samarbeta över de olika ämnesgränserna. Ofta har den ambitionen bara slutat i vackra papperstigrar. Här på Högskolan i Skövde har dock tvärvetenskapligheten ofta kommit ganska naturligt och kanske beror detta på Högskolans storlek. Ett bra exempel är våra dataspelsutbildningar som började som en sammansmältning av ämnen inom humaniora och informationsteknologi.

En plats för nyfikna människor

Det faktum att vi är ett lärosäte av hanterbar storlek gör det givetvis enklare för både studenter och lärare att skapa hållbara relationer över ämnesgränserna. Några studenter har också berättat för mig att det är en av de saker de uppskattar mest med att studera på Högskolan i Skövde. Här är det lätt att få kompisar som studerar inom andra ämnesområden än man själv vilket i sin tur gör studentlivet lite rikare.

En atmosfär där man umgås över ämnesgränserna kommer dock inte automatiskt bara för att Högskolan i Skövde ligger på ett samlat campus. En förutsättning för att atmosfären ska finnas är att vi är nyfikna och har ett förhållningssätt till studenter och medarbetare som grundas på omtanke. När jag nu står här med min kaffekopp i handen, och tittar ut på ett campus där snödropparna börjar kika fram längs husväggarna, känner jag att Högskolan i Skövdes campus är en bra plats för nyfikna människor att vara på.

Hur kan den svaga kopplingen mellan utbildning och forskning stärkas?

Av Lars Niklasson

På Högskolan i Skövde strävar vi efter att bygga det vi kallar för kompletta miljöer. Det innebär att vi utbildar på alla nivåer inom ett ämnesområde och att utbildningarna vilar på en gedigen bas av egen forskning. Vi vill helt enkelt att utbildning och forskning ska sitta ihop.

Regeringen vill också ha kompletta miljöer. I direktivet till den styr-och resursutredning som nu pågår står att ”Det måste vara möjligt för universitet och högskolor att skapa sammanhållna kunskapsmiljöer i vilka utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället ingår”. Även regeringens utredare Pam Fredman har i en preliminär skiss pekat på att kopplingen mellan utbildning och forskning är svagare i Sverige än i många jämförbara länder och det är något vi behöver åtgärda.

Flera orsaker bakom problemet

Det finns flera orsaker till att glappet mellan utbildning och forskning har ökat. Den mest fundamentala orsaken, menar jag, är att anslagen för forskning i allt väsentligt fördelas utan relation till anslagen för utbildning. Tilldelning av forskningsmedel baseras till allra största delen på hur mycket forskningsmedel lärosätet haft historiskt. Det betyder att äldre lärosäten har en avsevärt högre tilldelning än yngre, utan hänsyn till att båda har viktiga utbildningsuppdrag. Dessutom tas det i fördelningen av forskningsanslag inte hänsyn till de utbildningsinriktningar som bedrivs, t.ex. om det finns ett stort behov av forskning kopplat till dessa utbildningsinriktningar eller inte.

Jag menar att det generellt svaga sambandet mellan medelsfördelning till utbildning och till forskning har möjliggjort ett akademiskt landskap där det inte finns en tydlig koppling mellan vilka områden ett lärosäte utbildar inom, och vilka det forskar inom. För de lärosäten som har ett större utbildningsuppdrag än forskningsuppdrag, finns dock en implicit koppling eftersom lyckosam rekrytering av lärare förutsätter att lärosätet kan tillhandahålla rimliga möjligheter till forskning för den enskilde läraren. En högkvalitativ utbildning förutsätter forskning inom relevant område.

För mindre lärosäten gäller även ett omvänt förhållande. De begränsade forskningsresurserna tillåter inte att forskning bedrivs inom områden där utbildning inte kan finansiera del av lärares anställning. De knappa forskningsresurserna bidrar på detta sätt att knyta forskningen närmare utbildningen.

En brist på helhetssyn

En annan orsak till glappet mellan utbildning och forskning, som även identifieras i styr- och resursutredningen, är hur pengarna från våra statliga forskningsfinansiärer – till exempel Vetenskapsrådet, Forte, Formas och Vinnova – fördelas.

Majoriteten av de statliga forskningsfinansiärerna ställer inga krav på att det finns en koppling mellan den forskning som får pengar och den utbildning som bedrivs på lärosätet. KK-stiftelsen är det lysande undantaget men stiftelsen fördelar bara tre procent av de externa forskningsmedlen i Sverige. KK-stiftelsens krav visar dock på en helhetssyn som, förvånande nog, inte präglar de andra statliga forskningsfinansiärerna.

Glappet mellan utbildning och forskning ökar också av att flera forskningsfinansiärer kräver att lärosätet medfinansierar de projekt som finansiären stöttar. Detta riskerar att bidra till att de statliga forskningsanslagen inte går till forskning som har koppling till lärosätets egna utbildningsområden, utan till de områden som finansiärerna pekat ut som nationellt viktiga.

Omfördela 3 miljarder

Om vi menar allvar med återknyta kontakten mellan utbildning och forskning på svenska lärosäten behöver vi göra något radikalt. En konkret möjlighet är att regeringen, genom budgetpropositionen, flyttar pengar från de statliga forskningsfinansiärerna till lärosätenas forskningsanslag. Denna möjlighet identifieras i styr- och resursutredningen. En omfördelning som skulle ge alla svenska lärosäten ytterligare 10 000 kr per helårsstudent kostar cirka 3 miljarder. Dessa pengar skulle lärosätena kunna använda till forskning inom utbildningsrelevanta områden.

En sådan omfördelning skulle ge lärosätena avsevärt bättre möjligheter att forskningsförankra sina utbildningar. Studenterna skulle också, i än högre grad än idag, bli bärare av de senaste forskningsrönen och ha bättre förutsättningar att utveckla samhället för att möta framtida utmaningar.

Jag är på intet sätt emot att lärosäten ska konkurrera om studenter och forskningspengar. Konkurrensen håller oss alerta och hindrar oss från att stelna i gamla strukturer. Jag delar också den uppfattning som tydliggörs i styr- och resursutredningen, nämligen att de statliga forskningsfinansiärerna har en viktig roll att spela när det gäller att utveckla forskningskvaliteten och styra forskningspengar till samhällsviktiga områden. Det vi måste diskutera är hur stor denna roll ska vara och vilket helhetsansvar de statliga forskningsfinansiärerna ska ta. För som sagt, vi vill alla att utbildning och forskning ska sitta ihop.