Låt oss mäta samverkan som investerad tid

Av Lars Niklasson

De högskolor som staten är huvudman för ska utbilda och forska. Inom utbildning och forskning ska vi dessutom samverka med det omgivande samhället. Det är den förenklade kärnan i 1 kap 2 §  högskolelagen.

Under de senaste åren har det dock blivit tydligt att landets statliga högskolor och universitet har något olika syn på samverkansuppdraget. Mer precist uttryckt har vi olika syn på om en högskola som samverkar framgångsrikt inom forskning ska få mer pengar av staten att forska för. Som rektor för Högskolan i Skövde har jag argumenterat för detta och det finns flera anledningar till att jag har den synen.

Idag premieras de lärosäten som attraherar extern forskningsfinansiering och som publicerar och citeras i fora med hög vetenskaplig kvalitet, genom att de får ökade anslag för forskning. Det är gott och väl så långt, men jag menar att lärosäten inte bara ska vara duktiga på kunskapsöverföring inom vetenskapssamhället utan också måste vara duktiga på att bidra till kunskapsöverföring mellan akademi och det omgivande samhället. Därför menar jag att lärosäten som är bra på forskningssamverkan med det omgivande samhället bör premieras för detta. Ett sådant förhållningssätt skulle bidra till ett ökat nyttiggörande av forskningsresultat.

Tid snarare än pengar

Högskolan i Skövdes forskningssamverkan med det omgivande samhället tar sig många uttryck. Vår forskningsmiljö INFINIT – som vi driver med stöd av företrädesvis KK-stiftelsen – är helt uppbyggd på forskning som sker i nära samverkan med näringslivet. Den samproduktion, d.v.s. när näringslivet och Högskolan gemensamt utvecklar ny kunskap, som sker inom INFINIT skapar mycket goda förutsättningar för kunskapsöverföring mellan parterna, vilket alla har nytta av.

En annan form av konkret forskningssamverkan sker genom innovationsarenan ASSAR som Högskolan driver tillsammans med Gothia Innovation, IDC West Sweden, Volvo Car Corporation och Volvo Group. Här kan Högskolans forskare demonstrera hur de senaste forskningsrönen kan nyttiggöras inom tillverkande industri. ASSAR ger även goda möjligheter för akademi och näringsliv att gemensamt identifiera nya behov av såväl kunskap som kompetens. Innovationsarenan bidrar därigenom både till att resultat nyttiggörs och att ytterligare forskningsbehov identifieras.

Högskolan är även framstående inom samverkan med offentliga aktörer. Skaraborgs Hälsoteknikcentrum är ett exempel på sådan samverkan, där vi håller på att bygga en samverkansplattform inom hälsa och IT. Hållbart Arbetsliv i Skaraborg är ytterligare ett exempel, där forskning om arbetsrelaterad stress och psykisk ohälsa är i fokus.

Det jag nämnt nu är bara ett axplock av all forskningssamverkan som Högskolan i Skövde ägnar sig åt. Det finns dock en gemensam nämnare för alla dessa aktiviteter: de kräver tid. Både våra samverkanspartners och Högskolans medarbetare måste avsätta tid för att samarbetet ska fungera. Därför har jag också i diskussionen om ett nytt nationellt system för fördelning av resurser till lärosätena framfört att en del av det statliga forskningsanslaget borde omfördelas baserat på de nuvarande indikatorerna, men även baserat på det som kallas in-kind medfinansiering. Det skulle innebära att man inte fokuserar på hur mycket en extern part bidrar med i reda pengar till ett samverkansprojekt utan istället hur mycket tid den externa parten lägger på att samverka med lärosätet.

Någon att samverka med

Den stora fördelen med en indikator som bygger på in-kind medfinansiering är att den baseras på att det finns någon att samverka med, någon som avsätter egen arbetstid för att samarbetet med oss ska kunna äga rum. På Högskolan i Skövde har vi redan idag ett sätt att mäta våra samverkanspartners in-kind medfinansiering inom forskningsmiljön INFINIT. Jag är övertygad om att lärosäten och forskningsfinansiärer tillsammans skulle kunna hitta en sådan modell som fungerar på nationell nivå om man slog sina kloka huvuden ihop.

I den skiss som den nationella styr- och resursutredningen har kommit med föreslås tyvärr att forskningsanslag inte bör omfördelas vare sig med nuvarande indikatorer (d.v.s. citeringar och externa forskningsmedel) eller med samverkan som grund. Personligen tycker jag att det är fel väg att gå. Högskolor har visat sig mycket konkurrenskraftiga i de nuvarande indikatorerna och jag är helt övertygad om att vi skulle vara det även i en samverkansindikator. En sådan indikator skulle även ge insikt i vilka samarbeten som det omgivande samhället ser som relevanta och viktiga för fortsatt utveckling.

En reaktion på ”Låt oss mäta samverkan som investerad tid

  1. Samverkan med ambulanssjukvården är en riksangelägenhet som hittills givit mycket goda resultat där insatserna från ambulansstödenheten på skaraborgs sjukhus bidragit med arbetstid och högskolan med innovativa lösningar. Detta är ett utmärkt exempel på ett innovativt samverkansarbete. Att utveckla detta samarbete skulle bidra till en betydligt bättre ambulanssjukvård till gagn för hela Sverige.

    Gilla

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s