Hur kan den svaga kopplingen mellan utbildning och forskning stärkas?

Av Lars Niklasson

På Högskolan i Skövde strävar vi efter att bygga det vi kallar för kompletta miljöer. Det innebär att vi utbildar på alla nivåer inom ett ämnesområde och att utbildningarna vilar på en gedigen bas av egen forskning. Vi vill helt enkelt att utbildning och forskning ska sitta ihop.

Regeringen vill också ha kompletta miljöer. I direktivet till den styr-och resursutredning som nu pågår står att ”Det måste vara möjligt för universitet och högskolor att skapa sammanhållna kunskapsmiljöer i vilka utbildning, forskning och samverkan med det omgivande samhället ingår”. Även regeringens utredare Pam Fredman har i en preliminär skiss pekat på att kopplingen mellan utbildning och forskning är svagare i Sverige än i många jämförbara länder och det är något vi behöver åtgärda.

Flera orsaker bakom problemet

Det finns flera orsaker till att glappet mellan utbildning och forskning har ökat. Den mest fundamentala orsaken, menar jag, är att anslagen för forskning i allt väsentligt fördelas utan relation till anslagen för utbildning. Tilldelning av forskningsmedel baseras till allra största delen på hur mycket forskningsmedel lärosätet haft historiskt. Det betyder att äldre lärosäten har en avsevärt högre tilldelning än yngre, utan hänsyn till att båda har viktiga utbildningsuppdrag. Dessutom tas det i fördelningen av forskningsanslag inte hänsyn till de utbildningsinriktningar som bedrivs, t.ex. om det finns ett stort behov av forskning kopplat till dessa utbildningsinriktningar eller inte.

Jag menar att det generellt svaga sambandet mellan medelsfördelning till utbildning och till forskning har möjliggjort ett akademiskt landskap där det inte finns en tydlig koppling mellan vilka områden ett lärosäte utbildar inom, och vilka det forskar inom. För de lärosäten som har ett större utbildningsuppdrag än forskningsuppdrag, finns dock en implicit koppling eftersom lyckosam rekrytering av lärare förutsätter att lärosätet kan tillhandahålla rimliga möjligheter till forskning för den enskilde läraren. En högkvalitativ utbildning förutsätter forskning inom relevant område.

För mindre lärosäten gäller även ett omvänt förhållande. De begränsade forskningsresurserna tillåter inte att forskning bedrivs inom områden där utbildning inte kan finansiera del av lärares anställning. De knappa forskningsresurserna bidrar på detta sätt att knyta forskningen närmare utbildningen.

En brist på helhetssyn

En annan orsak till glappet mellan utbildning och forskning, som även identifieras i styr- och resursutredningen, är hur pengarna från våra statliga forskningsfinansiärer – till exempel Vetenskapsrådet, Forte, Formas och Vinnova – fördelas.

Majoriteten av de statliga forskningsfinansiärerna ställer inga krav på att det finns en koppling mellan den forskning som får pengar och den utbildning som bedrivs på lärosätet. KK-stiftelsen är det lysande undantaget men stiftelsen fördelar bara tre procent av de externa forskningsmedlen i Sverige. KK-stiftelsens krav visar dock på en helhetssyn som, förvånande nog, inte präglar de andra statliga forskningsfinansiärerna.

Glappet mellan utbildning och forskning ökar också av att flera forskningsfinansiärer kräver att lärosätet medfinansierar de projekt som finansiären stöttar. Detta riskerar att bidra till att de statliga forskningsanslagen inte går till forskning som har koppling till lärosätets egna utbildningsområden, utan till de områden som finansiärerna pekat ut som nationellt viktiga.

Omfördela 3 miljarder

Om vi menar allvar med återknyta kontakten mellan utbildning och forskning på svenska lärosäten behöver vi göra något radikalt. En konkret möjlighet är att regeringen, genom budgetpropositionen, flyttar pengar från de statliga forskningsfinansiärerna till lärosätenas forskningsanslag. Denna möjlighet identifieras i styr- och resursutredningen. En omfördelning som skulle ge alla svenska lärosäten ytterligare 10 000 kr per helårsstudent kostar cirka 3 miljarder. Dessa pengar skulle lärosätena kunna använda till forskning inom utbildningsrelevanta områden.

En sådan omfördelning skulle ge lärosätena avsevärt bättre möjligheter att forskningsförankra sina utbildningar. Studenterna skulle också, i än högre grad än idag, bli bärare av de senaste forskningsrönen och ha bättre förutsättningar att utveckla samhället för att möta framtida utmaningar.

Jag är på intet sätt emot att lärosäten ska konkurrera om studenter och forskningspengar. Konkurrensen håller oss alerta och hindrar oss från att stelna i gamla strukturer. Jag delar också den uppfattning som tydliggörs i styr- och resursutredningen, nämligen att de statliga forskningsfinansiärerna har en viktig roll att spela när det gäller att utveckla forskningskvaliteten och styra forskningspengar till samhällsviktiga områden. Det vi måste diskutera är hur stor denna roll ska vara och vilket helhetsansvar de statliga forskningsfinansiärerna ska ta. För som sagt, vi vill alla att utbildning och forskning ska sitta ihop.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s