En balans mellan det praktiska och det akademiska

Av Lena Mårtensson

Den som genomgår ett grundutbildningsprogram på Högskolan i Skövde får en generell akademisk examen och i vissa fall även en akademisk yrkesexamen. Det två yrkesexamina på grundnivå vi just nu utbildar till vid Högskolan i Skövde är högskoleingenjör och sjuksköterska. När vi ger dessa utbildningar ska utbildningstiden fördelas mellan dels de kunskaper och färdigheter som krävs för att klara yrket, dels det vi kan kalla generella akademiska förmågor. Till dessa generella akademiska förmågor hör bland annat

  • förmågan att göra självständiga och kritiska bedömningar,
  • förmågan att självständigt kunna urskilja, formulera och lösa problem samt
  • förmågan att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå.

Skillnad mellan olika utbildningsformer

Hur utbildningstiden ska fördelas mellan yrkeskunskaper och akademiska förmågor är en källa till diskussion, både internt vid Högskolan och i de samtal vi har med våra studenters framtida arbetsgivare. Vissa arbetsgivare vill i princip kunna hämta en student direkt från grundutbildningen och sätta personen i högt specialiserad yrkesutövning från dag ett. Andra arbetsgivare vill rekrytera en grundutbildad person och själva sköta medarbetarens specialisering. Förhållningssättet skiftar mellan utbildningsområden och branscher. Variationen i arbetsgivarnas önskemål minskar dock något när vi kommer till utbildningar på avancerad nivå (magister, master och specialistsjuksköterskeexamen) eftersom dessa utbildningar i sig själva är en specialisering.

Utmaningen för oss som arbetar inom akademin är att vi måste arbeta lika mycket med att förmedla praktiska yrkeskunskaper som generella akademiska förmågor. Lagen tillåter oss inte att välja det ena framför det andra. Här skiljer sig en akademisk utbildning starkt från exempelvis de utbildningar som ges inom yrkeshögskolan. Den som är intresserad kan med fördel parallellt läsa högskolelagen (SFS 1992:1434) och lagen om yrkeshögskolan (SFS 2009:128). Det handlar inte om att ställa de båda utbildningsformerna mot varandra utan att se svart på vitt att olika utbildningsformer är skapade med olika syften.

En svår balansakt

Ibland upplever jag att det krävs en viss fasthet när vi ska värna de generella akademiska förmågorna i Högskolans yrkesutbildningar. Jag har en djup förståelse för att arbetsgivare på desperat jakt efter arbetskraft vill att studenterna ska vara så ”färdiga” som möjligt när de kommer ut från Högskolan. Samtidigt måste vi som lärosäte värna det som skiljer en akademisk utbildning från andra typer av utbildningar. I den här dialogen gäller det att både vara lyhörd för arbetsgivarnas snabbt skiftande behov och trogen de grundläggande akademiska värdena. Det är en svår balansakt som vi måste genomföra.

En sak är dock säker. Arbetslivets kompetensbehov förändras snabbt. Vad som är exakt rätt kompetens hos en ingenjör inom ett visst fält idag kommer sannolikt att skilja sig mycket från vad som är exakt rätt kompetens hos en ingenjör inom samma fält år 2038. Därmed blir förmågan att göra självständiga och kritiska bedömningar, förmågan att självständigt kunna urskilja, formulera och lösa problem samt förmågan att söka och värdera kunskap på vetenskaplig nivå kanske det viktigaste vi kan utveckla hos våra studenter. Detta eftersom vi vill att de ska ha beredskap att möta förändringar under ett långt yrkesliv.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s