Det livslånga lärandet och vår bild av studenten

Av Lena Mårtensson

Nyligen gjorde Högskolan i Skövde en förändring när det gäller antagningen till våra specialistsjuksköterskeprogram.  Problemet som låg bakom förändringen är enkelt att beskriva.

Vår sektors rutiner för när en ansökan till en utbildning ska vara inne ligger i ofas med arbetslivets förutsättningar, rutiner och regler. Den sjuksköterska som ville vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska på Högskolan i Skövde skulle med normala rutiner söka till utbildningen i mars eller april. Antagningsbeskedet skulle därefter komma i juli, det vill säga för sent för att den blivande studenten skulle hinna ordna tjänstledighet innan utbildningens start.

Nu har vi, med god hjälp från Universitet och Högskolerådet (UHR), hittat en lösning på problemet. I år kan den som vill studera till specialistsjuksköterska på Högskolan i Skövde göra sin ansökan från den 15 februari fram till 15 mars. Det gör i sin tur att antagningsbeskedet kommer redan den 26 april. Därmed blir det enklare att ansöka om tjänstledighet.

Vår bild av studenten

Regeringen – med ministern för högre utbildning och forskning, Helene Hellmark Knutsson, i spetsen – understryker nu allt hårdare vikten av det livslånga lärandet. Gång på gång framhåller ministern att människors möjlighet att studera vidare, byta karriär och utbilda sig måste öka och finnas under hela livet och i hela landet. Den sjuksköterska som väljer att vidareutbilda sig till specialistsjuksköterska gör därmed något som ligger helt rätt i tiden, som stärker hans eller hennes position på arbetsmarknaden och som bidrar till att minska den brist på specialistutbildade sjuksköterskor som finns inom vården.

Det här med tidsfönstren i antagningssystemet gjorde mig dock fundersam. Sommaren 2017 gick det första antagningsbeskeden till höstens utbildningar ut omkring den 10 juli och höstterminen började den 28 augusti. Jag vågar påstå att det inte bara är sjuksköterskor som har svårt att få ordning på sin tjänstledighet under sådana förutsättningar. Det är knappast en administrativ rutin konstruerad för att främja det livslånga lärandet. Frågan är om antagningsrutinerna kan vara ett symptom på att vi som arbetar på lärosäten och sektorsmyndigheter har svårt att frigöra oss från en föråldrad bild av studenten.

Intellektuellt vet vi givetvis att dagens studentpopulation är heterogen. Vi vet att det i föreläsningssalen sitter både studenter som kommer direkt från gymnasiet och studenter som har flera år i yrkeslivet bakom sig. Vissa av våra studenter pluggar ihop med kompisarna i studentkorridoren medan andra sitter med sitt sovande barns huvud i knät och läser kurslitteraturen. Utmaningen för oss som arbetar inom högre utbildning blir då att hitta rutiner och metoder som fungerar för studenter i olika livssituationer och möjligen behöver vi öka tempot i arbetet med att hitta dessa metoder.

Mycket att vinna

Tiden då vi med rosiga kinder vandrade ut från akademin i 25-årsåldern för att aldrig mera återvända är över. Lärosäten, arbetsgivare och arbetstagare måste arbeta tillsammans för att underlätta det livslånga lärandet och det kommer att krävas flexibilitet av alla parter.

Min egen erfarenhet är att studenter med yrkeserfarenhet berikar en utbildning. När yrkesverksamma människor återvänder till akademin för att vidareutbilda sig uppstår en korsbefruktning mellan praktik och vetenskap som även sporrar de studenter som kommer till lärosätet utan tidigare arbetslivserfarenhet. Vi inom akademin har därmed allt att vinna på att gynna det livslånga lärandet.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s